Wednesday, December 23, 2009

Om det osannolika som blir sannolikt

När jag börjar tappa hoppet om mänskligheten (jag kanske tittar för mycket på nyheterna?), försöker jag tänka på The Christmas Truce.
Berglin

Wednesday, December 16, 2009

Som ett vykort...

Häbbre' = Härbärge

Är det måhända tomten som springer förbi?
Eller är det kanske min pappa i sin röda AlfaRomeo-jacka?


Och granen står så upplyst och grann på gården...

Det kom 3 decimeter snö på ett dygn!

Thursday, December 3, 2009

Om att fatta stora beslut - Kvinnlig sterilisering

Att som kvinna välja att sterilisera sig är inget lättvindigt beslut. Det ÄR en permanent lösning för den som inte vill ha barn, oavsett anledning. Försök har gjorts att häva ingreppet men resultaten är så pass nedslående att det inte är mödan värt. Är du steriliserad så är du, punkt slut.
Även om det finns en liten liten risk för en steriliserad kvinna att faktiskt bli gravid, om ett ägg mot förmodan skulle hitta en liten lucka och trilla ner i livmodern, så är det inget att hoppas på för den som skulle råka ångra sig. Som sagt, det är inget lätt beslut att fatta.
Är du inte 100 % säker på att du inte vill ha barn i framtiden. 
Gör det inte! Låt bli!

Sätt då för allt i världen in en spiral i stället, vilket är det alternativ som 
barnmorskor och läkare kommer att föreslå som steget innan en sterilisering. 
Den kan sättas in under narkos, om man vill.

Om du däremot ÄR 100 % säker på att du inte vill ha barn, sterilisera dig.
Det är ett bra alternativ om du inte vill behöva sätta in främmande föremål 
i kroppen à la p-stav eller spiral eller knapra p-piller eller minipiller.

Jag steriliserade mig idag och jag ångrar det inte en sekund!
Min sterilisering är ett mycket väl övervägt beslut som egentligen varit under beaktande sedan jag var tonåring. Av mycket förklarliga skäl får en tonåring inte sterilisera sig om det inte skulle ligga något mycket specifikt skäl bakom. När jag var 22 år gammal frågade jag för första gången om jag fick sterilisera mig, men fick ett blankt nej. Även det förståeligt, jag var ung och det finns en etablerad förväntan på att 22-åriga unga kvinnor kommer att ändra åsikt inom några år, vilket väldigt många av dem gör. De som liksom mig, inte ändrar sig, kan vänta tills vi fyller 25 år för då har vi faktiskt laglig rätt att sterilisera oss om vi vill enligt Steriliseringslagen (1975:580) § 2! Jag skulle dock personligen rekommendera ytterligare lite väntetid på det personliga planet, bara för att rätten att få sterilisera sig inte behöver innebära att man då på sin 25-års dag måste göra det... bara för att!

Jag fyllde 28 år i år. I över 10 år har jag alltså gått och funderat, övervägt, försökt, tvingat mig till tanken på att bli gravid och föda ett alldeles eget barn. Jag kan bland mina få men stadiga pojkvänner sett i alla fall 2 mycket goda potentiella fäder. Men, det har inte ryckt det allra minsta lilla i mina äggstockar efter att få bli befruktad. Snarare har jag känt skuld och skam över att jag inte vill, men att de kanske skulle vilja ha en avkomma... och så vill inte jag... och att bli gravid för att man skäms, är väl en jävligt dålig idé!? (Det bör tilläggas att ingen av dessa 2 individer någonsin krävt några barn av mig, de var/är perfekta gentlemen!)

Jag vill inte ha barn. Jag gillar inte barn. Jag har aldrig gillat barn. De skriker, luktar illa och fattar inte vad man säger till dem. De hittar på hyss och lyssnar inte när man säger till dem att nej lille Olle du ska INTE slå lille Pelle i huvudet med en spade och skratta för lille Pelle blir LEDSEN då! Och inte får man ge ungjävlarna en örfil heller... Jag var en hemsk unge emellanåt - sur som gammalt sillspad, vresig och trotsig och fick för mig att sätta mig ner i hörnet av en simbassäng och vägra komma upp när min då tonåriga kusin bad mig om det - och hon hade fått ansvaret för mig, min äldre syster och sina småsyskon på badhuset. Fatta vad arg hon ska ha blivit på mig? Och inte fick hon ta tag i mig och släpa mig ur bassängen och ge mig en välförtjänt smäll heller. Jävla liv.

Visst leker jag gärna tittut-leken med andras ungar. Jag har nappflaskmatat min kära vän och förebild Maries lille överaktive son när mamma försökte bolla barn, filofax och mobiltelefon samtidigt som hon bokade en tid till en kund. Herregud, jag är inte barnkär men jag är väl inte okänslig heller? Det var riktigt kul att leka flygplan och studsboll med lillkillen i mitt knä eftersom han vägrade ligga på sin pläd på golvet och leka snällt medan mamma och hon den där nya gjorde något mycket roligare (drack kaffe) uppe vid köksbordet. Min kära vän Erikas syskonbarn lärde mig göra repfigurer till min stora förtjusning. Jag har hjälpt små brittiska barn köpa smågodis när de viftat med en slant men inte vetat hur mycket de får för den. Jag kan omvända gråt till skratt om jag bara vill. Jag är övertygad om att jag skulle kunna sköta en unge själv rent praktiskt med allt vad barnmat, simlektioner, alfabetsträning och säsongsklädinköp heter eftersom jag faktiskt har fått praktisera det på andras ungar. Men jag vill inte.

Så enkelt är det, jag vill inte. Jag känner inget behov av att föda en egen unge. Jag ser det inte passa in i mitt liv, och om du inte är absolut säker på att du vill ha barn och kommer att ta hand om ungen när den väl kommer ut med 3 armar, vattenskalle, 764 ögon och Downs/ADHD/CP/DAMP/Autism eller liknande åkomma som gör livet för en förälder åh så mycket mer intressant... om du inte är beredd på att det KAN hända, skaffa då för helvete inga barn! Det är taskigt mot barnet om du inte har planerat för allt detta och sedan står handfallen, utan kunskap om var du kan söka stöd och hjälp!

Så, då har vi etablerat varför jag inte vill ha barn. Någon vidare förklaring får ni inte. Det behövs inte. Huvudsaken är att jag känner mig SÄKER på att jag inte vill ha barn. Att jag inte kan se det i framtiden, över huvud taget. När jag så hade etablerat detta och hade fyllt 28 år, besökte jag en barnmorska och lade fram min önskan om sterilisering.

Barnmorskan ställer så en rad frågor vilka hon/han måste ställa. Det åläggs dem att informera den sökande om alternativa preventivmetoder och om att en sterilisering är ett permanent ingrepp. Min barnmorska gav mig förutom den muntliga biten även en broschyr om både manlig och kvinnlig sterilisering att läsa hemma och fundera över och så tog hon mina blodvärden för att se om jag kunde genomgå ett ingrepp utan fara för mitt liv. Min blodgrupp fastställdes och skrevs på ett litet kort jag fick order om att ha med mig i handväskan och så fick jag skriva under ett papper på att jag fått information från sagda barnmorska. Därefter skickade min barnmorska en remiss till lämpligt sjukhus - i mitt fall valde hon Capio Lundby Sjukhus på Hisingen, Göteborg, i och med att de hade kortast väntetider. Därefter fick jag åka hem och invänta kallelse. Det kunde ta upp till 6 månader, fick jag veta.

Det tog inte riktigt 6 månader i mitt fall, vilket ju var tur för mig men dessa månader har en annan funktion också - för att man riktigt ska få tänka igenom sitt beslut.
Det. Är. Permanent.
23 oktober infann jag mig på gynekologavdelningen på Lundby Sjukhus och fick där prata med en läkare tillika den som skulle utföra det kirurgiska ingreppet. Läkaren ställde lite fler och mer ingående frågor än vad barnmorskan gjorde. Här ville läkaren veta varför jag ville göra ett så avgörande ingrepp. Hon var noga med att säga att hon inte ifrågasätter mitt beslut, men i och med att det finns en andel patienter som faktiskt ångrar sitt beslut efter att steriliseringen är utförd, måste hon pressa mig lite.
Här föreslogs en spiral som ett alternativ som egentligen är lika säkert som sterilisering i och med att det finns en liten liten liten chans att man faktiskt blir gravid även efter ingreppet.
Plus att tar man ut spiralen, kan man bli gravid igen om man nu skulle ångra sig!
Jag kände dock att hade jag kommit så här långt ville jag löpa hela linan ut. Efter att ha övervägt spiral... men kommit fram till att det egentligen bara skulle vara ännu en resa mot ett efterlängtat mål... så fastslog jag att jag ville sterilisera mig.

Jag fick då information om hur operationen skulle gå till - en så kallad
laparoskopi, där äggledarna delas så att ägget inte kan ta vägen ner i livmodern och bli befruktat. Kvinnan har mens som vanligt och producerar ägg som vanligt, men äggen löses upp i kroppen när de inte kan ta vägen ner till livmodern.
Laparoskopi utförs under
narkos, man får ett litet snitt under naveln och ett litet snitt ovan blygdbenet. Luft blåses in i buken, lite som att fylla en ballong! Detta för att kirurgen ska kunna se alla delar ordentligt via sin titthålskamera medan hon/han opererar. Det är inte farligt med luften, den försvinner sen. Biverkningen är dock att man kan få lite ont i axlar och bröstmuskler och känna sig lite svullen i något dygn efter ingreppet. Några stygn behöver inte tas bort från de två snitten utan de läker ut av sig själva.

Efter informationen fick jag skriva på ytterligare papper om att jag fått den information jag behöver och att det är min egna vilja att bli steriliserad. Lite mera blodprover togs och jag förhördes om eventuella allergier. Sedan gjorde hon en gynekologisk undersökning på mig... hurra... hon letade runt lite med ett finger och med en sådan där antydande formad ultraljudsstav för att kolla så att inga hinder förelåg. Det gjorde det inte. Därefter fick jag åka hem och invänta kallelse. Det kunde ta 3 månader.


Några veckor senare damp ett brev ner -
tid för sterilisering har bokats för dig, 3 december.

Med brevet följde en rad ordningsregler;

*Tid för operation - 11.30
*Ät inget efter midnatt dagen innan operationen
*2 timmar innan operationen får du dricka lite
som vatten, juice, kaffe eller te men inga mjölkprodukter!
*Du måste utföra en dubbeldusch med den receptfria
tvålen Descutan, innan du kommer till sjukhuset
*Du måste ringa oss och bekräfta din operationstid senast
3 dagar innan utsatt datum, annars går din tid till någon annan!
*Ring oss om du inte känner dig frisk dagarna före
operationens datum, för eventuell ombokning av tid!

Descutan? Jahapp, snabba bud. Jag begav mig till Apoteket och införskaffade en förpackning av detta bakteriedödande medel som skulle användas en gång kvällen innan operationen och en gång till morgonen samma dag som operationen. Kvällen 2 december ställde jag mig i badrummet och läste noga bipacksedeln till tvålen.

En förpackning Descutan för hemmabruk innehåller 4 små påsar 
hårtvättningstvål à 10 ml var och 4 förpackningar med en blå tvättsvamp 
preparerad med tvållösning för kroppen.

Tvättning sker så att man tvättar hår och kropp i 2 omgångar vid varje tvätt. Så totalt tvålar du in dig 4 gånger inom loppet av ett dygn. Tro mig, efter den fjärde tvättomgången känner man sig ganska steril... mitt hår är inte kompis med mig nu på ett tag...
Sagt och gjort, klockan 9 torsdagen 3 december steg jag upp och tog min andra dusch, drack lite vatten (för nervös för att behöva kaffe) och så begav jag och Sambo oss av mot Lundby Sjukhus. På grund av min tidspessimism, knorrande mage och nervösa dåliga skämt, kom vi till avdelningen för kirurgi i mycket god tid. En mycket vänlig sjuksköterska A visade mig till en liten sal med 6 stycken sängar och pekade på den jag skulle bo i. Hon gav mig en enorm vit bomullsrock med knappar, ett par vita knästrumpor och en liten engångstrosa i ett nätmaterial som jag fick svida om till. Sexigt? Nej, men ganska bekvämt.
Sjuksköterska A bockade av ett antal punkter på sin lista – när åt jag senast, när drack jag senast, när var jag på toaletten senast, var jag verkligen den person som skulle steriliseras osv? Jag fick ett litet armband med mitt namn och personnummer på och en ventil med nål instucken i höger armveck för dropp och narkosmedel. Sjuksköterska A gav mig 5 tabletter att svälja, helst med så lite vatten som möjligt (vilket jag klarade galant med knappt en tredjedels vätska ur plastmuggen – ett helt livs pillerätande kan göra underverk för avslappning av tung- och halsmuskulatur, tro mig). Tabletterna var i huvudsak smärtstillande och för att stävja illamående vid uppvaknande. Något jag tackade för då jag har lätt för att bli åksjuk (åksjuk – narkos – kräkas – blääää...).
Jag har fått narkos en gång innan i mitt liv. Jag var liten, under 12 år gammal och skulle få en kabel med en kamera uppkörd i ändtarmen för att se om det fanns något skoj där som gjorde att jag hade haft ont i magen i flera månaders tid. Detta är alltså långt över 10 år sedan och jag minns inte den erfarenheten med behag direkt... Jag slocknade som en klubbad säl och det tog timmar innan jag över huvud taget var redig igen efter uppvaknandet. Som tur var fanns min käre pappa där och kunde hålla koll på mig... Jag minns att jag vaknade av att jag var hysteriskt kissnödig och försökte resa mig upp, vilket kändes ungefär som att slå huvudet i ett tak! 3 gånger försökte jag lyfta på huvudet innan pappa la en hand på mig och sa att jag skulle ta det lugnt. Jag lyckades utstöta gutturalt att jag behövde gå på muggen, varpå pappa i princip fick släpa mig till toaletten och tillbaka igen... Nej fy, det ville jag inte vara med om igen. Sjuksköterska A kunde inte svara på hur lång operationen skulle bli, eller hur länge jag skulle få ligga och vakna innan jag kunde få åka hem. Tanken var dock att jag skulle vara i form att ta mig hem samma dag. Jag förhöll mig skeptisk och dividerade en stund med Sambo om när han skulle komma och hämta mig. Hade jag inte ringt innan kl. 22.00 så skulle jag sova över på sjukan, bestämde vi.
Vid 11.30 kom nästa kvinnliga patient in i 6-bädds salen och då jagade sjuksköterska A vänligt men bestämt ut Sambo så att kvinnfolket skulle få byta om ifred. Sambo, som hade ett kvartssamtal att gå på, vinkade hejhej see you later reptil och var borta. I stället språkades jag och den nya kvinnan vid en stund och skrattade gott åt våra fantastiska bomullsrockar – hon kallade dem träffande nog för lagtröjor! Här på sjukan var vi alla lika :-D

Ca 11.45 kom min läkare in, samma läkare som jag träffat på gynekologen tidigare i oktober och hon undrade om jag hade ångrat mig och om jag hade några frågor och bad nästan om ursäkt för att jag fått kallelsen så snabbt. Jag sa nej jag har inte ångrat mig det här blir bra och att jag var nervös för narkosen. Hon muntrade dock upp mig och sa att det nog skulle gå bra! Därefter kom sjuksköterska A och sjuksköterska B in och rullade ut min säng med mig till okänd ort med min lagkamrats ”lycka till!” klingande i öronen.

Jag och sängen placerades bakom en vikvägg i en alkov där sjuksköterska C, D, E och F i omgångar hälsade på mig och försäkrade sig om att jag var den person som skulle steriliseras idag. De bad om ursäkt för att de tjatade men jag sa att hellre vara säker än osäker på ett sådant definitivt ingrepp!

Sjuksköterska D satte 1 liter saltlösningsdropp på mig via armventilen, för att motverka uttorkning, och sedan kom sjuksköterska E tillbaka för att tvätta mig. Tvätta mig? Ännu mer? Jaha, okej då. Sjuksköterska E knäppte upp min rock och drog ner mina sjukhusbrallor en aning och satte sedan igång med att raka mitt venusberg. En ganska... unik... upplevelse... Men av förklarliga skäl behövde det vara rent där i och med att läkaren skulle lägga ett av de två snitten just ovan venusberget. Sedan skrubbade hon min buk mellan naveln och venusberget med ännu en svamp Descutan. Renare hud har jag nog aldrig haft i hela mitt liv... Inte ens ett kvalster kan ha överlevt!

Därefter kom sjuksköterska F tillbaka och hämtade mig. Nu. Nu skulle det hända. Dags att backa ur? Hell no! Jag rannsakade mig själv, jag gjorde det verkligen! Om jag inte ville göra detta så var det dags för den lilla känslan att hoppa upp och ner nu med det handskrivna plakatet ”Rädda äggledarna!”. Men inget hände. Förutom en känsla av lättnad. Faktiskt. Jag ville verkligen ha det gjort. Det var rätt. Så jag tog min lilla påse koksaltlösning i handen och såg till att inte fastna med slangen någonstans och tog steget in i operationsrummet.

Där mötte mig sjuksköterska G, H, I, J och gynekologstolen...Gynekologstolen!

Jag mitt arma nöt hade tänkt få behålla lite värdighet genom att ligga platt som en fndra på en brits men icke! Jag uppmanades att ta av mig sjukhustrosorna och dra upp rocken och lägga mig till rätta med benen i vädret. Ni vet vad jag menar, tjejer... Hur som, sjuksköterska G, H, I och J var alla mycket mycket sympatiska.

Alla sjuksköterskor i alfabetet hade varit otroligt trevliga och mjuka och klappat mig på axeln och frågat hur jag mådde. Så det var inte så illa i alla fall. Min högra ventilarm placerades på en egen liten brits och min vänstra oventilade arm fick ligga raklång bredvid mig. Men då tyckte sjuksköterska G att jag ju inte skulle behöva ligga med den stackars handen mot metallstolen och det blev ett fasligt spring efter en lagom stor kudde att vila den lilla på. Sjuksköterska H tyckte synd om mig för att jag hade så kalla händer (händer varje kylig säsong) och jag fick min kudde och mitt täcke från vilosängen. Över lag var deras omsorg så otroligt hjärtevärmande att jag blev fnissig. De var så söta med alla sina små klappar och puffande med täcke och kudde! Sjuksköterska H informerade mig om att jag nu skulle få sömnmedlet insprutat via ventilen och sjuksköterska G placerade en syrgasmask över min mun och näsa.
 

Det sista jag minns är sjuksköterska Gs vänliga ansikte som önskar mig god natt.

Jag vaknade. Tittade på klockan på väggen rakt framför mig. 2.30?! Men herregud, jag var vaken redan!? Hade de över huvud taget opererat mig? Jag kände ingen smärta alls. Eller jo. Lite. I axlarna. Aha. Luften ja. Men buken då? Jag lyfte sömndrucket på täcket. Jo då, två kompresser satt på plats – en vid naveln och en ovan venusberget. Jag noterade även att någon pillat in världens i särklass största dambinda mellan benen på mig. Okej, så mensen kom under operationen... ja det kunde jag väl ge mig fan på... Min läkare kom in och berättade för mig att allt hade gått bra, inga problem alls. Jag sa lite suddigt något om att åh vad bra och kolla jag är vaken redan! Därefter kom sjuksköterska C och D tillbaka och frågade om jag mådde illa eller om jag ville ha lite fika i 6-bäddssalen. Jag suddade vidare om att det var alltid dags för kaffe och kolla jag är vaken redan!

Väl på min plats i vilosalen igen träffade jag min lagkamrat och vi språkades vid en stund medan jag girigt drack vatten, äppeljuice och kaffe och mumsade i mig 2 mackor med ost, gurka och kalkon. Jag lovar att det var det godaste jag någonsin ätit. Jag informerade min lagkamrat mellan tuggorna om att kolla jag är vaken redan!

Vid klockan 16.00 klappade sjuksköterska D mig lite snällt på axeln så att jag vaknade ur min halvslummer och frågade mig om jag ville gå på toa. Jag fick min påse dropp och kunde utan problem gå på egna ben utan stöd till muggen och göra det jag skulle utan missöden.

Det kände som dags att åka hem. Sambo blev alldeles chockad när jag ringde och höll på att snubbla på sig själv när han mentalt gjorde omplaneringar med barnpassning och mat. Var jag vaken redan!?

Cirkagurka klockan 18.00 var jag hemma igen med en bytta glass vilandes i en Hemköpspåse. Syrgas är inte roligt för halsen, kan jag berätta. Man blir oerhört torr och får lite ont, känns som Halsfluss ungefär, men i skrivandets stund har det nästan försvunnit. Och jag har glass.

Hur mår jag nu då?

Jag känner mig svullen kring buken, har ont i axlarna och bröstmusklerna och en lätt mensvärksliknande molande känsla i magen och det känns spänt och ömt kring de två snitten. Utöver det, inget alls. Det är överkomligt, men herreminje vad jag kommer sova gott i natt!




Inte porr! Min buk efter operationen -
kompresser över navelområdet och venusberget.


Dessa ska sitta på i 2-3 dagar, därefter avlägsnas försiktigt 
och såren ska varsamt hållas rena, helst bara med vatten.

Ångrar jag mig?
Nej! Inte alls.


Jag känner mig snarare lättad för att jag äntligen fått min sterilisering gjord.
Det här var rätt beslut för mig och inget att skämmas för.

Jag hoppas att jag har kunnat ge lite sken över hur en kvinnlig sterilisering går till i praktiken från perspektivet hos en som verkligen gjort det. Det kände jag nämligen att jag saknade lite innan min egen operation. 
Jag hade alla fakta och alfabetets alla godaste sjuksköterskor och en jättebra läkare, men ibland vill man bara höra berättelsen från en som faktiskt varit där som patient.

Dagens stora rosenbukett till personalen
på kirurgen på Capio Lundby Sjukhus!







UPPDATERING 2013-07-12, Idag är jag 31 år gammal.
 
Hur känns det så här flera år senare? Frågan alla ställer sig?

Jo, jag ångrar mig inte en sekund! Mitt beslut var mitt och jag står för det.

Och inte trodde jag någonsin att det skulle påverka så många! Kommentarfältets alla inlägg gör mig nära på mållös, så jag har gjort ett inlägg riktat till alla som kommenterat, publicerar det även här med hopp om att de berörda ska se det och förstå hur mycket era ord betyder för mig:

Jag vill säga ett stort och varmt TACK till alla er som skrivit till mig och stärkt mig genom era fina kommentarer och berättelser om era egna erfarenheter! Jag är så glad att min berättelse betyder något, trodde aldrig att den skulle påverka så många. Jag har varit väldigt dålig på att ge feedback på era fina kommentarer så jag vill här, igen, säga TACK! Ni rockar!

Till dig som frågade om man bör berätta för sin partner om sin sterilisering: Ja, det tycker jag. Jag tycker att man ska och kunna vara ärlig om det, för säger man att man inte KAN få barn finns risk för att partnern när ett hopp om "konstgjord" graviditet eller adoption. Om din partner inte accepterar ditt beslut så tror jag inte att ni kommer bli lyckliga tillsammans om ni inte båda delar viljan att inte ha barn. Jag vet att det fortfarande är hemskt stigmatiserat att välja bort barn, men var stark och stå för ditt beslut! Oavsett om du genomför en sterilisering eller inte!

VARMA KRAMAR TILL ER ALLA!
/Sofie

Saturday, November 28, 2009

Do you wanna date my avatar?

Apropå min senaste addiction SecondLife...
Kolla in The Guild, fantastiskt rolig serie om ett gäng datorspelare i gruppen Nights of Good. Avsnitten är ca 7 min (!!!) långa och en enda skrattfest. Musikvideon är obetalbar...



Än så länge finns 3 säsonger av The Guild.

Wednesday, November 11, 2009

Jag tänker, alltså är jag - På spaning i SecondLife


Möt Sofie Snowbear, min biblioteksspanande avatar i SecondLife!

Första gången jag hörde talas om SecondLife var för ganska många år sedan, via ett tv-program. Det var en amerikansk kriminalserie, CSI eller något liknande, där ett mord hade begåtts på en kvinna och man misstänkte att hon fått kontakt med mördaren via SecondLife. Agenterna skapade sig således en avatar enligt mördarens "smak" och gav sig ut på spaning i den virtuella världen för att jaga ledtrådar.
Andra gången jag hörde talas om SecondLife var nu i höstas under en av de kurser jag tar för min utbildning till teorifullproppad bibliotekarie. Kursen behandlar digitalisering av samlingar inom ABM-sektorn (Arkiv-Bibliotek-Museum), framför allt varför och hur detta bör göras med avseende på ekonomisk sits, arbetsbörda, framtida bevaring och tillgänglighet för användare. Min lärare gav ett exempel på hur Malmö Stadsbibliotek spenderat en avsevärd summa pengar på att bygga upp en kopia av sin biblioteksbyggnad i SecondLife, men hur den knappt besöks. Läraren menade vidare att SecondLife, som enligt honom började som ett projekt för alternativa konferensplatser, degenererat till en plats där folk bara har virtuellt sex.
Jaså? tänkte jag, och blev sjukt nyfiken på hur tusan man kan bygga upp en biblioteksbyggnad i ett chattprogram (som jag tänkte att det var)???
Tredje gången jag hörde talas om SecondLife var kort efter denna föreläsning, då Sambos mamma pratade om att hon var nyfiken på denna form av mötesplats. Att det skulle handla om en virtuell sexvärld var inget hon hade hört talas om, vilket ju väckte tanken om att det kanske inte bara var som min lärare sa. Dessutom var jag oliiiiidligt nyfiken på det där med bibliotek online... hallå, jag läser ju två kurser i digitala bibliotek just nu så det är ungefär det enda jag tänker på!
Sambo skapade sig en avatar i SecondLife (SL) i syfte att undervisa sin mor i hur hon skulle skapa sin egen. Sen var ju inte steget långt från att jag skapade min egen...

Jaså det är så HÄR Malmö Stadsbibliotek ser ut?!
Ja SecondLife var tydligen mer än ett
"chattprogram" vilket jag först trodde...


Hallå? Ingen annan än jag i entrén... jobbar någon här? Det finns en funktion där man kan prata med en bibliotekarie på Malmö Stadsbibliotek via den halvcirkelformade informationsdisken, men den var offline just när jag var där. Man kan även söka i bibliotekskatalogen!

Oj! Det är ju riktigt fint! Man kan spela schack också, där till höger finns ett bräde.
Undrar varför inte fler hänger här? Jag har sett avatarer utanför.

Jahapp... vad ska jag hitta på nu då..?
Det finns massor med bokhyllor, men inte en enda bok att faktiskt läsa! Boken som ligger på bordet bredvid mig går att bläddra i, men den är inte speciellt läsvänlig. Kanske finns det andra funktioner, men jag hittar dem inte...

I början hade jag lite svårt att formulera mitt syfte med att befinna mig i SL dock. Det var så stort! Fanns så mycket och när jag väl hade besökt Malmö Stadsbibliotek, vad skulle jag göra sen..? Fimpa mitt konto? Nja... jag hade lärt känna ett community av svenskar på SL och tyckte att det var roligt att chatta med dem om allt mellan himmel och jord. Dessutom kan man själv skapa saker i SL och jag hade just lärt mig hur man göra tatueringar, något jag är väldigt intresserad av i verkligheten. Så vad göra?

Jag lärde mig rätt snabbt att det finns i alla fall två sätt att hantera sin avatar på i SL - antingen gör du den med paralleller till ditt så kallade "1st life", eller så gör du den med intentionen att skilja på SL och "real life" RL. Varje avatar har ett informationskort, eller profil, i vilken det går att berätta lite om sig själv - SL, RL eller både och. Jag kom fram till att jag ville fortsätta att undersöka biblioteksfunktioner i SL och valde således att dra paralleller till mig eget liv - det vill säga som student i biblioteks- och informationsvetenskap.

Informationen på mitt profilkort lyder alltså som följer;

2nd life: General explorer with a taste for creating tattoos. Did someone say 'lets go to the library'? Wait for me! Question 1: Do digital libraries work in SL? Or do people prefer non-community solutions like, for example Tate Online, Project Gutenberg or even (current nightmare) Google Books? Question 2: How do we preserve our digital history? 1st life: Now; Swedish student in Library and Information Science Always; General artist Why SL?; I'm exercising my imagination. Plus, I am studying digital libraries as part of my education. Know about a library in SL? Do contact me!

Med detta sagt och gjort var det bara att börja surfa! Tips trillar in ibland från andra avatarer, vilket är jättekul. Sen är det roligt att bara fördriva tid i SL med att besöka "fester" där det spelas musik via streaming av en DJ, ofta är ett tema så man kan skapa sina egna kläder, tävling där man kan rösta på vem som komponerat bäst kostym, man chattar och tja... umgås, antar jag.
När jag sitter vid datorn har jag ofta musik och/eller ett chattprogram igång medan jag jobbar - att ha SL igång med musik och chatt via en "fest" är för mig ingen större skillnad. Dessutom är det roligare att titta på än bara text :-) Och jag får nya influenser beträffande musik eftersom andra väljer den.

Jag tror inte att SL passar alla, men det är ju det som är tjusningen - man kan välja att vara där eller att låta bli. Många spenderar mycket tid på onlinespel som exempelvis World of Warcraft, där det finns liknande funktioner beträffande chatt och musikstreaming medan man spelar. SL är ett community, inget spel, men det finns gemensamma nämnare. Dessutom är jag inte säker på att det stämmer alltid, det här som kritiker kallar för "verklighetsflykt" när en individ väljer att vistas online i stället för att gå ut på krogen och dansa en fredagkväll. Det är ju ändå riktiga människor bakom avatarerna och spelfigurerna och även om jag är den första att rikta alla strålkastare och varningstecken mot det faktum att DU KAN BLI REJÄLT LURAD enligt det gamla talesättet på Internet vet ingen om att du är en hund, så finns det även stora fördelar bara du är FÖRSIKTIG! Ge aldrig ut personuppgifter eller kontouppgifter! Välj en neutral mötesplats om du vill träffas i RL! Idka sunt förnuft, det räcker långt!
En solskenshistoria väl värd att nämnas är att Sambos bror gifte sig nu i höstas, och bland gästerna fanns en vän med som han träffat via World of Warcraft - hon hade rest ända från Storbritannien för att närvara vid hans högtidsstund. Se där!

Tillbaka till bibliotekssnacket så... Min besvikelse på Malmö Stadsbibliotek var av det slag att jag inte kunde läsa/lyssna på böcker... Mötesplats i alla ära, men ett bibliotek är ju faktiskt en plats av litteratur, det är ju själva poängen. Kanske är det därför min lärare var så kritisk? Malmö Stadsbibliotek var verkligen fint, jättebra gjort, men det ekade tomt... Hur kan man bemöta det här problemet? Finns det någon poäng med ett bibliotek i SL?

Jag skrev ett inlägg på forumet för en av mina bibliotekskurser och fick uppgifter om att det finns en väldigt aktiv och välbesökt amerikansk medicinsk informations-sim (inte bibliotek som så, men informationspunkt), dels en kursare som svarade att hon skulle ha svårt att ta bibliotek i en virtuell värld på allvar.
Vidare chattade jag med en annan svenska i SL, som är väldigt aktiv och har en egen butik och dansklubb, och hon sa att det lät kul med ett bibliotek men att hon tvivlade på att folk i allmänhet vill sitta och läsa när de befinner sig i SL. Vi spånade kring att ljudböcker kanske skulle vara ett bättre alternativ, dessutom lättare att hantera som medieform. Radiostreaming är stort i SL, så kanske kan man tillämpa detta på ljudböcker? Dock visste vare sig hon eller jag hur man skulle lösa valfunktionen, då lyssnaren inte kan välja låtar i radiostreaming och ljuduppladdningen i SL tydligen är begränsad till ca 10 sekunder... något att undersöka vidare, helt enkelt. Andra alternativ skulle vara live-event med streaming i form av exempelvis Poetry Slam. Där skulle en plats som Malmö Stadsbibliotek vara ypperlig, då själva lokalen rymmer många avatarer och det finns en scen för uppläsaren att stå på!

Igår fick jag så en länk till Norgesbiblioteket i SL, där det skulle hållas en lansering av en bok som behandlar just virtuella världar. Det skulle dessutom hållas föreläsningar! Det var jag ju bara tvungen att kolla in!
Tyvärr försov jag mig i morse och kom inte in till simmen förrän vid 10 på förmiddagen... men det jag såg var riktigt häftigt! Simmen är väldigt lekfullt uppbyggd och fungerar även som portal till webbsidor med ABM-anknytning.

Jösses! Vem tände ljuset?! Var är biblioteket..? Vänta nu... det finns skyltar. Aha, jag är typ i en rondell och ska välja vägen som leder till "Huset". Oh kolla, går man över bron där borta till vänster så ska man komma till en utställning om vikingar! Tufft!

Så det här är "Huset" alltså? Kolla in den disken! Massor med länkar, det här är alltså portalfunktionen. Där ser man. Jag hör ljud från taket, det kanske är där som föreläsningarna är? (Huset har tre våningar: 1 är portalen, 2 är utställningsrum, 3 är ett konferenscenter)

Se där ja! Här var det ju en massa folk! Kul, jag smyger in och sätter mig...
Jag känner igen några svenskar i publiken, de flesta här verkar dock vara av norskt ursprung, vilket kanske inte är så konstigt.

Jag kom tyvärr rätt in i en föreläsning om boken som visas upp på tavlan, så jag missade en massa... Det föreläsaren/författaren tog upp, via streaming så vi lyssnade till hans röst, handlade om hur många människor för över stora delar av sina liv till den virtuella världen, och hur det påverkar RL. Exempelvis finns en omfattande affärsverksamhet i SL, som genererar riktiga pengar. Valutan i SL heter Linden Dollar och 1 LD motsvarar några ören i svensk valuta, men är du riktigt engagerad kan du tydligen tjäna en rätt duktig slant på SL. Författarens frågeställning handlade när jag kom in om vad som händer med dessa pengar, då de inte beskattas i RL. Dessutom pratade han om den politiska aspekten av livet i SL, som han benämnde som väldigt "amerikansk"; det vill säga varje man försvarar sin egendom. Här lade sig några lyssnare i debatten via chatten och sa att det ofta är simmarnas ägare som bestämmer reglerna och om man inte gillar dem får man byta sim. Frågan är hur stort detta blir och hur länge det fungerar med denna "godsregel", i brist på annat ord.

Det här leder in på min andra frågeställning i mitt profilkort - vad gör vi med all denna digitala aktivitet, vi som har ådragit oss att som yrkesverksamma insamla och bevara historien? Det finns ett redan omskrivet dilemma om när en person dör i RL och efterlämnar sig en massa digitala dokument i form av Facebook, Myspace, SL, hemsidor och liknande. Skall dessa avslutas, ligga kvar som minnesmärken (men då även ta upp plats och sacka ner nätet på sikt) eller skickas vidare till något sorts digitalt arkiv/bibliotek/museum? Mycket av vår historia finns antecknat i dagböcker - vi vet mycket om hur andra kulturer i andra tider levde tack vare personliga anteckningar. Vi kan läsa dem idag för att de skrivits på medier som stått emot tidens tand någorlunda - papyrus, lera, papper, trä, sten mm. Vad händer med det som är digitalt? Vem samlar in det i det enorma virrvarr som World Wide Web utgör?
På samma sätt som språk ändras och behöver tolkas och översättas förändras våra digitala språk - vi försöker implementera standarder som HTML, men dessa kommer knappast att vara allrådande för evigt. Kanske kommer det finns ett yrke som digital översättare i framtiden?!

Nätet har redan fått en funktion som minnesplats. Jag ska ta några exempel;
1. En vän till mig och Sambo dog i somras och på Facebook startades en grupp till minne av honom där vi som kände honom kunde kommunicera med varandra och ladda upp minnesbilder. Den här gruppen startades på privat initiativ, men inom ramen för Facebook och är således beroende av att Facebook fungerar.
2. Sambo spelar World of Warcraft online och har berättat för mig att det finns en "minnessten" på en plats i spelvärlden, tillägnad en av skaparna av spelet som gick bort.
3. Via bloggen Tinas Universum fick jag reda på hur en person i gruppen av svenskar i SL dog i RL i en hjärtattack och efterlämnade sig sin avatar. Om jag förstod det hela rätt så var han mycket omtyckt men att många av de som sörjde/sörjer aldrig träffat honom i RL. Detta visar kanske ännu tydligare på att vänskap online kan vara minst lika viktig som vänskap i RL. Jag vet inte om det finns något minnesmärke för denna person i SL.

Vad vill jag ha sagt med det här då? Jo, att mänsklig aktivitet av alla sorter pågår virtuellt och att det betyder något för många som utövar den. Kamrater dör, vi vill hedra dem. Den globalisering som vi lever mitt i har gjort att jag kan befinna mig i Kina på ett klick, inte fysiskt men jag kan kommunicera med en person i Kina hur lätt som helst! Den digitala kommunikationen innebär kontaktskapande på ett helt nytt sätt men vi är samma gamla människor och vi fungerar på samma gamla sätt - vi älskar, skrattar, blir arga och vi vill minnas och ha fasta platser i tillvaron att återkomma till. Vad händer när de platserna är digitala och känsliga för tidens tand?

Här har vi en kille vi känner igen! William, din gamle skojare!
Den här "boken" ligger på ett bord i en park i simmen Norgesbiblioteket. Den går att bläddra i och verkar vara en digitalisering av en gammal förlaga. Här har vi ett exempel på den primära funktionen av digitalisering idag - bevarandet av gamla, ömtåliga dokument som faller sönder av slitage och nedbrytning av originalmaterialet. En viktig funktion både ur bevarande synpunkt och tillgänglighet, men ett digitaliserat dokument är även det ett dokument som behöver vård!

Jag fick nyligen känna på hur ömtålig den digitala världen är, då min hårddisk totalkraschade för några månader sedan och tog med sig 3 år av mitt liv - mina minnen. Foton, skolarbeten, brev, privata berättelser... ALLT försvann inom loppet av 10 sekunder. Hade jag gjort backup på något? Nej... Varför? För att jag tänkte inte på det! Jag visste att det kunde hända (herregud, min pappa jobbar med datasäkerhet!), jag bara gjorde det inte!

Jag har inga svar på någon av mina frågeställningar på mitt informationskort i SL, jag bara berättar om vad som rör sig i mitt huvud när jag springer omkring som en platinablond version av mig själv. Glasögon och allt! Kanske lite snyggare då...

Virtuella världar fascinerar mig. Jag har pratat med personer som tycker både bra och dåligt om SL, onlinespel och dylikt men oavsett om jag gillar det eller inte så måste jag som bibliotekarie kännas vid det. Där är en del av vår samtida historia, det säger något om vår samtid att så många väljer att flytta sin aktivitet online på gott och ont. I mina frågeställningar påminner jag mig själv om att fortsätta fundera på vilka möjligheter de virtuella världarna bjuder på, och faran med att inte ha en plan för att bevara dess innehåll.


Thursday, November 5, 2009

Stambytet - the saga, sneak peek...

Det händer saker i tvåan på den långa vägen i staden på Sveriges framsida, vill jag lova!
Under nästan en och en halv månad nu har vi fått stifta bekantskap med hela hantverkarnas fackförbund, vilka klockan 07.00 varje vardagsmorgon slitit ytterdörren från sina gångjärn och upprymt konverserat på fackligt tungomål så som: "Andersson! Har du sååååååågen?!".
Men nu börjar vi kunna se slutet i sikte, en liten antydan så där vid horisonten. Hissa storseglen, mannar! Vi siktar Utopia! Eller nja, men ett badkar i alla fall och det är nära nog för min del.

Säg mig, fröken Orangetoffla, var är vi på väg?

Till det senapsgula klinkerschackslandet kanske?

Förundrade stod fröken Orangetoffla och jag och betraktade
den beigea soluppgången ovan snövidderna.
Vi frågade oss blott detta, blir det fint när det blir klart?
Hustomtarna fnissade i korus och viskade i våra öron;
Ja, det blir fint! När det blir klart.



Wednesday, August 26, 2009

Sofie blir glad av...


Så här i lågkonjunkturens tider tänkte jag presentera en lista av butiker jag gärna besöker för att antingen titta eller shoppa eller bli glad i hjärtat. De presenteras utan inbördes ordning!

*Storsjöhyttan
Glasblåsarstudio med butik i hamnen i Östersund. Drivs av de tre glasblåsarna och formgivarna AnnaLena Kauppi, Nilla Eneroth och Ulla Gustafsson. De tillverkar allt ifrån servisglas till unika konstpjäser.
Jag brukade sommar- och julvikariera hos dem under en handfull år och det kliar alltid i fingrarna efter att börja snurra pipor, slå in paket och dricka eftermiddagskaffe så fort jag tänker på den tiden. Sötare chefer kan man inte ha :-)

*LUSH
Hår- och hudvårdsprodukter fulla med smask! De har en sträng policy gentemot djurtester och uppmuntrar ekologiska fair-trade projekt. Alla produkter är parfymerade med naturliga oljor och essenser och att gå in i en LUSHbutik är som att få en balja gosig aromaterapi kärleksfullt hälld över sig. Resistance is futile, you WILL be assimilated.

*Kretsloppsparken Alelyckan
Ett helt område vigt åt återvinning! Beläget i nordvästra Göteborg, på väg mot Hjällbo/Angered. Inlämning av miljöfarligt avfall, second hand butik i Stadsmissionens regi, second hand butik av byggmaterial och vitvaror samt café med en inspirerande utställning om hur man kan bygga nya möbler av gamla trasiga sådana.

*Ebbes Hörna
En av Stadsmissionens second hand butiker beläget i Bellevue i Göteborg. Här finns kläder, husgeråd, prydnadssaker, lampor, tyger, möbler i en salig blandning till väldigt rimliga priser.

*Science Fiction Bokhandeln
Say no more? Nördparadiset nummer ett! Spel, rollspel, anime, manga, dvd, böcker, muggar, klistermärken, tröjor, instruktionsböcker, serier *andas in*... Ni fattar. Finns i Stockholm och Göteborg och på nätet.

*Make Up Store
Sminknördarnas paradis med allt från hudvård och penslar till drivor av smink! Deras hemsida är dock helt värdelöst dåligt upplagd och inte i fas med butikernas sortiment alls så besök dem hellre IRL. De finns i princip över hela Sverige.

*Herr och Fru Lohse
Guldsmedsaffär på Hornsgatan 43 i Stockholm. Deras egendesignade kollektion av vigselringar, Tainted Love, är to die for.

Wednesday, August 19, 2009

Kladdkatastrof

"Kladdkaka är den lättaste kakan i vääääärlden att baka"
, säger de.


"Kladdkaka kaaaaaan du inte misslyckas med"
, säger de.


I've got news for you, det kan man visst det!


Ceci n'est pas en Kladdkaka...


Jag älskar att baka, det har jag gjort sedan tonåren. Troligtvis kommer detta drag från min mamma som ofta bakade 2 mjuka kakor åt gången, som sedan stod lockande under sina upp-och-ner-vända formar på var sin tallrik. Tigerkaka och Chokladkaka med kokos, vill jag minnas var de vanligaste. Och mjuk Pepparkaka med lingon! Jumjumjumjum!

Jag är riktigt duktig på att baka. Tårtor, mjuka kakor, bullar, muffins. Jag är inte rädd för att experimentera och knåpade ihop både gluten- och laktosfria kakor till min äldsta syster när det uppdagades att hon var allergisk mot dessa födoämnen. Jag har bakat Schwarzwaldtårta, Saschertårta, Gräddtårta och Morotskaka. Lussebullar, kanelbullar, Maränger och matbröd.

Men, det finns två sorters kakor som jag inte kan baka. Drömmar och... Kladdkaka!

Jag kan inte baka Kladdkaka! Det är för fasen pinsamt! Ingen misslyckas med Kladdkaka, det är just den kakan gemene man föreslår att du ska baka om du i övrigt ju är en katastrof i köket för du KAN INTE MISSLYCKAS MED KLADDKAKA!


Jo då...


Jag har provat olika recept, rört och vispat smeten, testat olika ugnar, olika temperaturer, olika tider och offrat en get men det blir inte Kladdkaka. Det blir... kaka! Chokladkaka.

Missförstå mig inte, Chokladkakan blir väldigt god och säger jag inte att det är misslyckad Kladdkaka så är det ingen som skulle märka något. Men jag själv blir grymt besviken varje gång jag sätter kniven i kakan och upptäcker att det inte blev kladdigt den här gången heller.

På den tiden då Sofie röstade på Miljöpartiet och var vegetarian gick hon på Folkhögskola i ett år. Där hade hon en god vän som heter Mia och som bakar den bästa Kladdkakan i världshistorien. Den är episk! Skalen är i det närmaste knäckigt, fudgeliknande och håller samman precis så pass mycket att skapelsen kan kallas kaka och mitt i allt detta är en ambrosia av kletig chokladsmet.

Det är den kakan jag eftersträvar i mina idoga försök. Det är den kakan jag vill baka.
Glöm all världens Krokaner, Gud hjälpe mig baka den perfekta Kladdkakan!

Saturday, August 8, 2009

Thursday, July 30, 2009

Dagens sanning


Du kommer väl ihåg det nu, Mr Fallout?
Våld är en väldigt dålig sak!


You know, Mr Fallout, that violence is a bad thing!

Sunday, July 19, 2009

Jag tänker, alltså är jag - Franska Revolutionen, en tolkningsfråga

Det sägs som bekant att historien skrivs av vinnarna, men det finns fler aspekter än så att ta hänsyn till.
Svensk historieforskning under 1800-talet präglades till exempel av en romantisk föreställning om forna tiders hjältar varvid Engelbrektsupproret 1434 framställde Engelbrekt själv som en sorts landsfader.
Den tolkningen har fått stryka på foten betydligt under senare år under en mer kritisk historieforskning. Detta betyder dock inte att den kritiska historieforskningen är den som är det korrekta, om 10 år kan nya rön ha uppdagats. Vad jag vill ha sagt med detta är att när vi studerar historien och rådande uppfattningar, bör vi samtidigt fråga oss själva om vilka uppfattningar vi själva har om samtiden och om hur saker bör studeras. Vad anser vi är viktigt att studera och för vem och i vilket syfte?

Den marxistiskt influerade historieforskningen, historiematerialismen, lägger sitt koncentrat kring frågan om den franska revolutionen som en social revolution, till skillnad från en militär eller politisk revolution, enligt Bengt Ankarloo. Den skulle handla om en så kallad borgerlig revolution, där borgarklassen eventuellt i samverkan med bondeklassen, hamnar i konflikt med adeln och styret och driver den gamla regimen över ända till förmån för ett nytt system med färre adliga privilegier och större fokus på näringsidkarna, arbetarna och kapitalismen.

Således skulle den Franska Revolutionen få en social karaktär av klasskamp och vara ett nödvändigt och avgörande, naturligt steg i samhällets utveckling. Egendomsförhållandena har fram till och med revolutionsmomentet varit snedfördelade och på grund av detta verkat hämmande för den produktivstarka, kommersiella och industriella klassen, det vill säga borgarna. Därav skulle denna klass komma att få sin förklaring som revolutionär.
Karl Marx talade om den egendomsägande adelsklassen som statisk och således om bourgeoisien som framåtsträvande och agerande.

Den franska revolutionen skedde som en reaktion på en omvandling av samhället inifrån och ut, i och med motsättningen mellan de beskrivna klasserna, vilket gjorde den förhärskande feodala ordningen omöjlig utan den föll till förmån för det kapitalistiska samhället. Detta samhälle, enligt Marx teori om allmänna historiska företeelser, upprepade dock nu mönstret av hur en klass konserverade och en annan revolterade men nu blev det i stället borgerskapet som fick den konservativa rollen och proletärerna blev de revolutionära.

Den franska revolutionen fick stå som ett exempel för den Marxistiska teorin om samhällets olika faser, om olika drivkrafter som exploderar när samhällets resurser inte ligger i fas med verkligheten.

Den historiematerialistiske forskaren Georges Lefèbvre förklarar revolutionens möjliggörande med att borgerskapet utvecklat en ny ideologi för samhället vilken sattes i system av samtidens filosofer och nationalekonomer. Adeln, vilka byggt sin feodala makt på jordägande samt tillhandahållande av resurser till kungen, som hade förlorat i social betydelse under lång tid fick nu ytterligare se sig falla i klass som betydande, samhällsnyttig grupp. Även prästerskapet såg sig förlora i aktning och även om lagen tillskrev adel och prästerskap sina positioner menar Lefèbvre att den ekonomiska, verkliga makten gått dem ur händerna till förmån för borgarklassen.

Revolutionens första steg initierades förvisso av adeln vilka låg i konflikt med kung Ludvig XIV som försökte avstyra adelns påverkan på kungaposten, men i och med att kungspostens grepp tillfälligt försvagades av adelns reaktion såg de tredje stånden sin chans och grep den, vilket drog adeln med sig i fallet till förmån för den "verkliga" ordningen.

Den franska revolutionen blev så kulmen på en social "disharmoni" som pågått under lång tid i samhället, vilket lade grunden för ett nytt samhälle där medborgerliga rättigheter kom att växa fram.

Kritiska röster mot den franska revolutionen som en social revolution höjdes dock av forskare som kom att kalla sig Revisionister. Historikern och revisionistanhängaren Alfred Cobban hävdar att det är en myt att revolutionen banade väg för det borgerliga samhället genom att välta omkull det feodala.

Genom att, liksom den historiematerialistiska synen, se närmare på resursfördelningen klasserna emellan vid 1700-talets senare hälft, kunde Cobban i stället konstatera att adeln inte alls var så stora, monopolistiska jordägare vid denna tid som tidigare forskning velat framhålla. "Feodalismen" bestod i stället av rester av gamla plikter till forna länsherrars ättlingar, en sorts funktionslösa kvarlevor.

I stället menar Cobban och hans kollega D.M.G Sutherland att adelns roll i revolutionen bör studeras närmare, då denna försökte säkerställa sina posteringar mot nyadlade vilka utgjorde konkurrens om de höga ämbetena vid hovet.

Sutherland påtalar att även om detta spel hos adeln inte direkt påverkade borgerskapet, oroades de av den trend av uteslutningspolitik som började tillämpas då den på sikt skulle kunna komma att påverka dem själva - vilket innebar att det inte var omöjligt för borgare att stiga till de högre ämbetena som antagits i tidigare forskning. Det fanns dessutom goda möjligheter för mycket förmögna borgare att adlas samt att då köpa sig ämbeten och titlar. Hårt arbete och strävan gjorde att handelsfamiljer inom loppet av två generationer kunde se sig själva som en adelssläkt.

Sutherland påpekar att adeln i mångt och mycket själva var intresserade av handels- och hantverkarsektorn och att investeringar däri gjordes, vilket för honom innebar att ur ekonomisk synvinkel så tillhörde adeln och bourgeoisien egentligen samma samhällsklass.

Här uppstår då en konflikt i den historiematerialistiska och den revisionistiska forskningen då den senare vill framhäva att Franska Revolutionen hade ekonomiska och politiska grunder gentemot en absolutistisk kungamakt.

Dock inträffade händelser som gjorde att revolutionen fick sitt faktiska historiska utseende, vilka Sutherland förlägger till ett missförstånd kring frågan om privilegier och vilka som skulle inneha dem vilka, felaktigt, kom att stå för förtryck. Borgarklassen var dock i mångt och mycket själva inte enbart negativa till konceptet privilegier.

Cobban förnekar inte den franska revolutionens förlopp och faktiska händelser där folket reste sig och tog till vapen, men menar på att den samhällsomvälvande revolution som den historiematerialistiska forskningen vill framhäva egentligen aldrig ägde rum. Det går inte att tala om en borgerlig revolution när adeln och borgarna delade så många gemensamma intressen. Snarare har det handlat om en adel-borgerlig konflikt med kungen och en folkets resning på grund av fattigdom, hungersnöd, politiska missförstånd och inflation i ett infekterat Frankrike.

Saturday, July 18, 2009

Kattifnatt


*Klicka på bilden för större format

"När tjockiskatten sover hittar buskatten på djävelskap."

/Gammalt djungelordspråk

Friday, July 17, 2009

HORROR! HORROR!


Så länge det finns ungar så finns det hopp?


Bilden är tagen från vår balkong, inte allt för många meter från vägen i detta ändå ganska lugna bostadsområde, klockan 19.30 en fredagskväll. Ser ni gummimärkena på vägen där, efter ett par välbrända däck på en leksaksbil för folk som är 18+? Så går det när man förbjuder barnaga, gott folk!

Tuesday, July 14, 2009

Vitiligo


Finn fem fel? Noterar någon avsaknaden av pigment på tummen och pekfingret? Jag fick för ett antal år sedan en väldigt märklig hudsjukdom som heter Vitiligo.

Ur Wikipedias arkiv;
"Vitiligo (även leukodermi) är en autoimmun sjukdom som visar sig som bortfall av pigmentering i huden. Den inträffar allmänt hos mellan 1 % och 2 % av en population. Sjukdomen är mer synbar på personer med mörk hudfärg.
Det finns flera subtyper av vitiligo men den vanligaste typen är bilateralt uttryckt och benämns generaliserad vitiligo eller vitiligo vulgaris. I denna typ av vitiligo finns inslag av autoimmun destruktion av pigmentcellerna (melanocyterna) som dukar under och resulterar i vita fläckar. Det finns inte så många experter på området, men i Sverige har en grupp vid Akademiska sjukhuset i Uppsala bedrivit vitiligoforskning sedan många år tillbaka.
Sjukdomen kan åtminstone i vissa fall behandlas med hjälp av transplantation av hud.
Vitiligo är associerad med några andra autoimmuna sjukdomar, bland andra alopecia areata, fläckvist håravfall, och hypothyreos, underproduktion av tyroxin i sköldkörteln.
Sjukdomsprocessen är väsensskild från den genetiska åkomman albinism där patienten saknar förmåga att bilda pigment."
Det syns inte så väl på mig att jag har Vitiligo under resten av året då jag normalt sett är ganska blek, men så här på sommaren då man blir lite bränd så lyser de vita fläckarna i vacker konstrast. Det intressanta med Vitiligo är att den "speglar sig", får jag en vit fläck på höger höft så får jag även en vit fläck på vänster höft. Får jag en vit fläck på vänster hand så får jag en fläck på höger hand osv osv...
Det blir fler och fler fläckar för varje säsong. Jag gillar dem, jag ser ut lite som en ödla :-) Det enda jag kan känna mig orolig för är om de skulle påverka mina tatueringar, det är ju också pigment i huden. Sambo trodde inte det med tanke på att det pigmentet inte är i mitt dna utan tillfört senare på konstgjord väg. Jag kanske skulle prova att göra en liten stjärna eller något precis i kanten till ett drabbad område och se vad som händer. Hm. Tål att tänkas på.
Vitiligo är INTE en smittsam hudsjukdom.

Friday, July 10, 2009

2 år senare...


För att kärlek är METAL!

Thursday, July 9, 2009

Uppdatering - Hur du får din katt att ge fan i dina krukväxter!

För ett antal veckor sedan skrev jag ett inlägg om problemet med katter och krukväxter.
Ni vet, de tuggar på blommor och pillar jord ur krukorna så att hemmet ser ut som en enda stor kattlåda?
Nu har jag provat några metoder och kommit till ett antal slutsatser. Ni hittar inlägget här.

Wednesday, July 8, 2009

Till minne



Daisy: What kind of a garden do you come from?
Alice: Oh, I don't come from any garden.
Daisy: Do you suppose she's a wildflower?
/Alice in Wonderland, Lewis Carroll

Alice Hedman

26/6 09

älskad dotter till Lina och David

Tuesday, June 30, 2009

METALTOWN 2009



Lillasyster, Sambo och jag bakom kameran...


METAL!!!!!


Övriga kommentarer överflödiga.

Monday, June 15, 2009

Är huvudet dumt får kroppen lida!


ARGH! Jag är så KLANTIG!

Sofie bakade bröd igår. Det var ett gott bröd, ett mellanting mellan kaka och bröd; vetemjölsbaserat, 1 dl farin, massor med frukt- och bärmüsli och torkade aprikosbitar... mumma!

Idag tänkte Sofie ta sig en bit brödkaka till kaffet och greppar den stora, sågtandade brödkniven och sätter den mot limpan och sågar till med munter, glupsk kraft.

Kniven slinter på den hårda skorpan och sågar sig glatt in i Sofies vänstra pekfinger.

Det tog mig exakt 2 sekunder att fly till diskhon och börja spola fingret under kallt vatten. Där inser jag att det är ett ganska djupt sår. Ett ganska väldigt djupt sår. Jag ylar efter Sambo som genast rotar fram fetvadd och kirurgtejp och beger sig till Apoteket för att köpa kompresser.

Nu är såret rengjort och kompressplåstrat. Det slutade mirakulöst att blöda efter ett tag och värker bara lite när Sofie så får den brillianta idén att ta ut hushållssoporna. Då börja blodet flöda igen i en vackert utslagen ros på bandaget.

Varför måste jag alltid överskatta min egen förmåga?! Oavsett om det handlar om att skära bröd för nära fingrarna eller låta ett sår få vila ostört. Nu sitter ett nytt bandage på fingret och jag ska försöka hålla mig lugn!

Thursday, June 11, 2009

Vila i frid

Fredrik Johansson 790817 - 090609

Vi tänker på dig, vår krambjörn.



Bild property of

Saturday, June 6, 2009

Känd från Wikipedia!

Det var som fan!?

Borås lajvförening finns omnämnda på Wikipedias definitionssida om lajv!

"Vampyrlajv, ofta baserade på rollspelet Vampire av förlaget White Wolf. Sveriges äldsta och aktivt arrangerade lajv finns i Borås, ibland kallat BBN eller Borås by night."

Inte visste jag att vi var det äldsta, obrutna lajvet i Sverige. Men det är klart, arrangeras det varannan lördag året runt i snart 11 år så kan man väl börja ana något! Däremot har krönikorna löst av varandra och spelledningsgrupperna skiftat, men det är ju samma spelvärld.
Erika W som Joy de Vivre av klan Malkav. Foto Sofie Å.

BBNs forum hittas på denna sida, arrangerat via Sverok : SBN-Sweden By Night
Dock är det främst för aktiva spelare i de respektive lajvföreningarna som kan komma in på sidan.

Bildbevis från lajvet i Borås hittas här!

Monday, June 1, 2009

Kattfäktning


Försök inte gömma dig, kattskrälle!
Jag vet att det var du!

Någon mer än jag som får jaga bort katterna från krukväxterna där de glatt gräver ner tassarna och krafsar upp jord så att det sprutar över hela hemmets härd? Som tur är det bara en av våra två katter som ägnar sig åt sådant, men det är illa nog...

Jag har fått tips om hur man får katter mindre intresserade av att gräva på ställen de inte ska gräva på;

*Kattskräck (Plectranthus caninus) är en växt man med fördel kan ha som utomhusväxt vilken avger en citrusliknande doft som katter inte gillar. De är dock bara sommaranpassade växter så på hösten/vintern funkar det inte i rabatt eller på balkong. Jag vet dock inte var man får tag på den.

*Geraniumolja utblandat i en sprayflaska med vatten ska också fungera om man med jämna mellanruma sprayar blommor eller andra områden som katten gillar att busa med/i men inte får. Kan kanske funka att köpa en Geranium i blomform och ställa på fönsterbrädan också? Verkar finns hur många varianter som helst! Ingen aning om någon är bättre än någon annan.
Man kan köpa Geraniumolja hos hälsokostaffärer men jag vill passa på att göra reklam för Tvåleriet från vilket man kan köpa diverse spännande produkter som tvål (duh!), eteriska oljor och tvättnötter.

Jag har själv handlat Cederträolja från dem, för att jaga Pälsängrar på flykten från textilier! Alla ni som lajvar vet vad jag menar, har man en gång drabbats av dessa små ondskefulla kryp är de hemskt svåra att bli av med - päls, linne, ylle... de käkar rubbet! Jag vet att det vanligaste är att tvätta kläderna och sedan lägga dem i frysen ett tag så att äggen dör, men prova även att ha en doftpåse med Cederträolja i garderoben så kommer de inte gärna tillbaka.

*Kaffesump har jag hört ska vara effektivt mot katter. En moderat mängd över jorden i rabatten eller i krukan ska hålla dem på andra tankar. Lukten kan ju vara en smaksak förstås...

Oh! Ett tips till, när vi ändå pratar blommor;
Man göra medel mot bladlöss av nässlor (Brännässlor) som fått ligga och dra i vatten i solen i en vecka. Man tar en skopa nässelvatten i sin vattenkanna när man ska till att vattna och sen duschar man växterna. Jag vet inte hur effektivt detta är, men jag såg det göras på mitt första sommarjobb på en ekologisk handelsträdgård. Ingen aning om hur många nässlor till hur mycket vatten! En hög?

Jag ska själv köpa Geraniumolja som anti-kattmedel. Jag får återkomma om resultatet.

UPPDATERING:

*KSena
tipsade om världens bästa och enklaste knep för att få katterna att ge fan i blomkruksjorden - stenar! Sådana där av lite större modell som katterna inte orkar pilla upp ur krukan, tillräckligt många för att täcka jorden. Skitsmart!

*Kaffesump - jag provade att hälla en matsked kaffesump i en specifikt attraktiv kruka och lämnade den över natten på strategiskt ställe... Men, vad hittar jag på morgonen? Jordklumpar över hela fönsterbrädet... Kaffesump fungerar alltså inte på min monsterkatt.

*Geraniumolja - jag besökte en liten andlig butik vid Järntorget i Göteborg och köpte mig en flaska Geraniumolja för ca 40 kr. När jag kom hem stänkte jag några droppar över jorden till den blomma vilken även varit föremålet för kaffesumpstestet. Jag läste att man kan droppa lite av oljan i en sprayflaska och duscha blomman, men jag var en sprayflaska kort för tillfället så jag körde rent.
Kattifnatten nosade nyfiket på den preparerade krukan men gjorde ingen ansats till att köra ner tassarna i den. Morgonen därpå hade inget hänt. Inte nästa dag heller. Eller nästa. Kors i krösamoset, jag tror banne mig att det fungerar!

Saturday, May 30, 2009

Gamatatsu



Det här är Gamatatsu, min husgroda som jag köpte på Åhléns i Borås för ca 3 år sedan.
Han är en riktig pärla som flyttat med mig i ur och skur. Just nu bor han på balkongen där han vaktar mina krukväxter. Hans namn betyder direkt översatt "Grod-drake", vad bättre kan man ha som vakt?

Gamatatsu är döpt efter en magisk groda i mangan-animen Naruto. Seriens Gamatatsu är en riktigt naiv lite knäppboll som älskar snacks och som är glad nästan hela tiden. Jag tyckte att jag behövde en liten glad knasboll hemma!

Vill ni se ett videoklipp med den riktige Gamatatsu så klicka här

*Bild på tecknade Gamatatsu property of Narutopedia

Thursday, May 28, 2009

Styvt

För att göra ett inlägg i den feministiska debatten NEJ, jag vill INTE bränna min bh!

Detta kräva en förklaring, vilken inte alls är speciellt revolutionerande. Anledningen heter styva bröstvårtor, en av mina många issues här i livet, för att prata ren svenska.

Anledningen till att jag aktualiserar ämnet såhär är för att Sambo visade mig en bild idag på skådespelerskan Jennifer Aniston från tv-serien Vänner. Hon var iförd ett vitt linne och uppenbarligen icke bärandes en bh under då hennes bröstvårtor stod ut som riktigt pigga pistolskott under det följsamma tyget. Bilden på henne hade en tillhörande text som just fokuserade på de styvnade små hallonen på ett humoristiskt sätt. Här ligger mitt dilemma.

Oavsett vad Jennifer gjorde under den scenen, vilka prestationer hon än visade upp med sitt skådespeleri, kommer för all framtid att falla i glömska till förmån för hennes styva bröstvårtor.

Två spetsiga skuggor på ett vitt linne är ALLT man kommer att minnas av fröken Aniston från sagda skådespelarsession.

Själv använder jag uteslutade vadderade bh'ar just på grund av den anledningen. Inte vadderat som i push-up så att tuttarna sitter under hakan, men sådär lite lagom stoppade med något skumgummiliknande så att det bildas ett skyddspansar mellan mina skott och verkligheten.
Jag vill inte bli ihågkommen som hon med de styva bröstvårtorna, utan för vad som försigår bakom pannbenet på mig. Det som inte kan ses, utan som måste höras.

Monday, May 25, 2009

Exempel;


Så här ser man ut när man har druckit för mycket kaffe, ätit för mycket fudge och förläst sig på Nationalism. Kom ihåg det barn!

Polygami vs Monogami, the Battle Royale

Okej... enough with the sweet talk, nu blir det barnförbjudet.

Jag har bjudit hem dem idag, för att säga min mening.

Förberedelserna är rigorösa. Jag har bränt lavendelolja, vattnat de nysådda fröerna och bryggt grönt te med smak från japanska körsbär. Kuddarna är fluffade och katterna nyborstade.
När de anländer är de förväntansfulla, rosiga om kinderna och dåliga på att för varandra dölja sitt djupt rotade förakt för varandras etik och moral. Möt fröknarna Monogami och Polygami.

Livsstilstrender är ett intressant fenomen, baserat på den västerländska vinkel jag lever i. Den katolska kyrkan hade ett fasligt sjå att under (ca) 1200-talet i Norden få de nyligen kristnade hedningarna att överge frillosystemet, den effektivaste maktfaktor som rådde i områdenas politiska läge. Samvaron mellan man och kvinna skulle vara helig, avgränsad och kontrollerad. Kontrollerade man människans sexliv kontrollerade man henne, punkt. Monogami är normen, 1+1=1. Vi har vant oss. Pojke möter flicka, kärlek uppstår, de är till varandra bundna. The end.

För några år sedan blev det så helt plötsligt (igen) trendigt med den så kallade Polyamorin. Moderna män och kvinnor i minimalistiskt inredda huvudstadslägenheter förklarade att det inte alls handlade om ett utnyttjande och runtknullande utan om ett mycket respektfullt, ömsesidigt överenskommet kontrakt på öppenhet och ärlighet och kärlek. Kärleken var inte exklusiv, menade man. Partiet Fi ventilerade frågan om att slopa äktenskapet till förmån för relationer bestående av fler än två personer, men ställde sig aggressivt uppströms till alla motfrågor beträffande Polygami. Polygami var ju bara något som Mormonerna och Muslimerna sysslade med och då på den kvinnliga frihetens bekostnad, nej usch och fy.
Susanna, fingerat namn, uttalade sig i ett tv-reportage om hur hon och hennes pojkvän levde i ett öppet förhållande med andra partners. Men Susanna fick bara träffa andra tjejer, för träffade hon en annan kille så skulle ju hennes huvudsaklige pojkvän bli så sur. Jag loggar in på en av alla otaliga kontaktsidor på nätet och chattar mig fram på måfå och har inom loppet av en timme fått femtioelva erbjudanden om att bli någon gift mans hemliga älskarinna, då frugan inte längre är intresserad av sex. Men han vill inte lämna henne, han älskar henne ju och de har barn och hus och är bästa vänner.

Jag bläddrade vid tiden för Polyamorins uppsving i dessa tidningar och gäspade vid reportagens idoga försök att normalisera något inte speciellt uppseendeväckande. För mig var det gammal skåpmat. Been there, done that, got the DVD and live to tell the tale. Framför allt har jag bildat mig en åsikt kring striden mellan Polygami och Monogami och till er, fröknarna, som sitter framför mig med var sin mugg grönt te, har jag bara en sak att säga och det är:

SKÄMS!

Hur VÅGAR ni värdera varandra? Hur VÅGAR ni exkludera det ena till förmån för det andra? Hur VÅGAR ni påstå att en ideologi går före lämplighet och kärlek? VA!?

För övrigt är ”Polyamori” världens löjligaste ord. Polygami är polygami är polygami på samma sätt som att en ros är en ros är en ros. För helvete!

Innan hela den här karusellen med trenden att gnugga kön mot fler än en person i ett lång- eller kortsiktigt förhållande återuppstod igen, levde jag tillsammans med en man och en kvinna. Innan tidningsreportagens tid då samlivet skulle förklaras och stötas och blötas, försökte jag mig på det lilla sociala projekt som ett triangeldrama utgör. Dessförinnan och även där efter har jag levat i bitterljuv tvåsamhet med hans och hennes, så jag anser mig ha belägg för att orera om saken.

Det som tidigt slog mig är just detta eviga skitsnack för och emot. Jag har inte träffat varenda människa i hela världen, men det som slagit mig med en gummikyckling på klassiskt tecknat vis är att Monogamister ser Polygami som en ursäkt för att få vara otrogen och att Polygamister ser Monogami som ett patriarkalt patent på kärleken.

Jag har suttit i en församling bestående av Polygamister som hackat duktigt på bekanta som förlovat sig på Monogamt vis och spått deras undergång med ömsesidigt hat och emotionell stagnation. Jag har även sett en gammal pojkvän uttrycka rent äckel över att jag, hans flickvän, befunnit sig i händerna på en man och en kvinna SAMTIDIGT!?
Jag har hört en Polygam man föraktfullt spotta över hur en kvinna i någons bekantskapskrets krävt Monogami av sin andra hälft, och därefter fått reda på att samme föraktfulle man ger sin ”primary partner the silent treatment” så fort hon försöker träffa någon annan än honom. Jag har hört mina Monogama vänner förbanna en gemensam bekant bakom hennes rygg för att hon knullar med andra än sin pojkvän, eftersom han bara går med på det i hopp om att hon ska växa ifrån det och att det sedan bara ska vara han och hon.

I pressen läser vi om en allt ökande grad av sexuella sjukdomar hos unga eftersom de är mer sexuellt aktiva nu med fler partners än för 10 år sedan, råd till monogama gifta par att plocka in en tredje person i sovrummet för att hotta up stämningen lite. Giftermålen är trendskapande industrier och kärnfamiljen lever än på Kungsholmens lattefik. Allting är främmande av en det-händer-inte-mig-karaktär, glättigt, ytligt och åh så frigjort och enkelt att göra Pandurostyle.

I denna virrvarriga soppa av intryck, låt mig ta ett par exempel ur mitt eget liv som relationsexperimenterare..;
Min Polygame pojkvän hatade allt som hade med Monogami att göra och drog sig inte för att ironisera och kritisera alla i sin närhet som visade upp ringar eller hans och hennes. Han språkade vitt och brett om sin öppenhet, sin ärlighet och sin tolerans och om sin fundamentala övertygelse om att ingen någonsin kan bli lycklig i strikt tvåsamhet. Samtidigt uppmuntrade han näst in till hjärntvätt den lesbiska sidan hos mig och gjorde det mycket klart att alla män bara är ute efter en sak... undantaget honom. ”I know how men think”. Jag försökte sålla, men vad han sa den gången jag introducerade en möjlig, manlig amour och berättade att vi skulle gå på promenad, kommer för alltid att sitta som en pil i bröstet på mig; ”Don’t blame me if you get raped”. Så där lite fint... antydande. Därefter ringde han en god vän och sökte tröst och vännen höll så klart med om att jag var ”completely off my trolley”. Ingen av dem bekymrade sig om att ens försöka lära känna den här mannen jag promenerade med, som för övrigt var en perfekt gentleman och stannade på en vänskapsnivå.
Till min Polygame pojkväns stora förtjusning kärade jag och en annan av hans flickvänner ner oss i varandra, och inget kunde väl vara sötare än vår lilla fluffiga tresamhet? Ledmotivet för vårt förhållande, något som vi alla tryckt på från första början, var total ärlighet beträffande andra partners. Det var vårt kontrakt. Det var den respekten vi skulle visa varandra och vad förhållandet kretsade kring.
Det hela slutade med att de båda bedrog mig. Det vill säga, de ljög för mig om andra pojk- och flickvänner.
Om det hade handlat om en moralsak hade det väl kunnat stå för mig och endast mig, men det handlar om så mycket mer. Låt mig förklara; En Polygam relation inbjuder till glädje multiplicerat med antalet medverkande parter, men även komplikationer multiplicerat med antalet medverkande parter. Könssjukdomar är en sådan sak. Potentiellt HIV. Klamydia är heller inte trevligt om man någon gång tänkt sätta ungar till världen. Ärligheten är A och O.

Att en part ljuger om en annan kvinna/man i ett Monogamt förhållande är en destruktiv handling emotionellt, moraliskt och medicinskt. Att en part ljuger om en annan kvinna/man i ett Polygamt förhållande är en destruktiv handling emotionellt, moraliskt och medicinskt. En lögn är en lögn är en lögn är en förbannad lögn oavsett vilken helig relationskyrka man följer.

Behöver jag säga att jag tillbringade min Polygama tid tillsammans med två idioter? Förmodligen inte... Så nu hatar jag allt vad Polygami heter som en följd av detta? Nej, men se det gör jag inte! Lång näsa!
Tro mig, jag har sett Polygamins alla baksidor med förtal, lögner, sexuell hjärntvätt och ojämlika maktspel men det gör inte att jag för den sakens skull anser relationsformen vara en styggelse inför kärleken. Tvärt om, jag är övertygad om att Polygami fungerar på samma sätt som att jag har sett Monogamins egenkära, institutionsfossilerande baksidor och ändå tror på den relationsformen.
Skillnaden ligger i att jag bekänner mig till personlig lämplighet och inte en ideologi om relationsformens ultimata gränser. Jag råkade hamna i det mest destruktiva av alla destruktiva relationer där inte bara ett utan två o-empatiska monster huserade med mitt lilla naiva hjärta, men säger det något om ramverket eller något om karaktär? Sug på den karamellen.

Jag lever nu i ett Monogamt förhållande med en man. En god vän uttalade en gång kärleksfullt förbannelsen ”Tråkmånsar!” över oss för att vi inte kunde tänka oss en tredje part i sänghalmen, men den tituleringen stör mig inte ett dugg. Jag är hellre en tillfreds tråkmåns än en olycklig idealist. Jag har inget behov av att slacka efter på de oskrivna reglerna bara för att det ska vara så. Vi är nöjda och glada med varandra, kan det inte bara få vara så?
Om vi ändrar oss om 10 år, jag då ändrar vi oss om 10 år. Det innebär inte att vi har trampat på våra egna principer.

Så jag tänker inte ta sida för eller emot. Sluta titta på den så kallade lådan och tänk utanför dess vinklar, för hela helvete! Är personerna i relationen glada och nöjda och överens? Ja men så skit då i om de satt kyskhetsbälte på varandra eller om de utövar Bukkake på lördagskvällarna med hela Bridgeklubben! Vad fan spelar det för roll?