Wednesday, June 18, 2014

Om de viktigaste och snårigaste frågorna - Bibliotekarien filosoferar.

 ”Biblioteket är ingen porrförmedling” - ALAs Barbara Jones ryter ifrån. Läs mer genom att klicka här!

Det fria ordet och den fria tillgången till information är livsviktiga och snåriga frågor.

Jag (MIN åsikt på min privata blogg, talar INTE för min arbetsplats - Observera!) anser att exempelvis Mein Kampf ska finnas på bibliotek att låna och läsa för att med egna ögon se och med egna tankar reflektera över primärkällan, men att exempelvis på efterfrågan av låntagare börja prenumerera på en tidskrift med främlingsfientliga åsikter..?

Jag vet många bibliotek som har det filter som Jones nämner angående de publika datorerna. De filter jag känner till skärmar av pornografi, drogrelaterade sidor samt vissa spelsidor och rasistiska sidor. För exempelvis en elev som ska skriva ett arbete om droger/trafficking/rasism/spel blir detta ett problem medan jag VET att det på bibliotek utan de här filtren finns problem med att vissa besökare helt öppet sitter och porrsurfar eller spenderar en ansenlig tid med att spela online-poker (jag jämför inte porr och poker men statistiken säger mig att en pokerspelare sällan sitter de 30 minuter - 1 timme som en besökare har i datortid, utan längre, beroende på hur lång tid ett parti tar).
I min värld är det inte okej att sitta och porrsurfa på datorn som står ca 1 meter från barnavdelningen... det är inte okej att sitta i 3 timmar och spela spel när det kanske finns 4 datorer på bibblan och det står folk i kö för att betala räkningar/skriva skolarbeten/skriva mail etc.

Nu kommer jag att göra ett lite halvmärkligt bokexperiment...
Aldrig vid min kofot att jag skulle gallra Harry Potter för att någon religiös grupp anser den farlig! Däremot, det finns väl få som inte vet vad jag anser om 50 nyanser-serien och den svider i mitt hjärta att den finns på biblioteken (OBS! Igen, MIN åsikt).
Varför?
Harry Potter är en saga där karaktärerna ställs inför svåra val, tar ansvar och växer sig starka som individer. 50 nyanser ger en felaktig och mycket farlig bild av BDSM förutom att den normaliserar och ursäktar den manlige protagonistens svartsjuka stalkerbeteende och totala kontroll över den oskuldsfulla kvinnliga protagonisten.
Kvällspressen basonerar ut hur du kan piffa upp ditt sexliv med 50 nyanser-tema utan att på något sätt ta hänsyn till den psykologiska aspekten av vad som faktiskt sägs i böckerna. Du ser sällan om ens någonsin kvällspressen tipsa om hur du trimmar din kvast och hur du bäst slänger dig ner för ett stup på din Nimbus586398673498. 50 nyanser tas som piff på verkligheten, i Harry Potter ser man gränserna även om båda böcker är fiktion. Det spelar ingen roll att den ena är en barnbok och den andra en vuxenbok - de här böckerna läses över åldersgränserna.

Jag kommer inte gallra 50 nyanser. Vad jag däremot stenhårt kommer att hålla på OAVSETT vilken bok det handlar om, är att jag kommer att säga min åsikt om den och det för att man aldrig är för ung eller för gammal för att prata om berättelser och erfarenheter!
Lika viktig som informationsfriheten är, lika viktig är yttrandefriheten. Vår styrka ligger i att kunna prata och reflektera och utbyta åsikter. I vilken form spelar faktiskt mindre roll om än finns det 1000 olika sätt att göra det på vilket ju är fantastiskt! Bokcirklar, bokprat för skolor, högläsning med samtal, Reciprok läsning, boktips, rollspelsscirklar etc. Även om man kanske inte reflekterar över det där och då, ett samtal om en berättelse sprider ringar på vattnet. Och kanske framför allt är det viktigt med en sådan bok som 50 nyanser... Den dagen en överordnad säger åt mig att hålla käft om en berättelse är den dagen min karriär som bibliotekarie är över.

Oavsett om man håller med Snowden eller inte, att se hela "cirkusen" kring en visselblåsare är skrämmande. Jag stöttar helhjärtat Banned Books Week, även om den skulle innehålla 50 nyanser.
Det finns de som anser mig naiv men kan jag på något vis räknas som fundamentalist så är det i frågan Folkbildning. Rätten i att kunna förkovra sig - ta reda på mer och utveckla sig själv och sina kunskaper. Skönlitterär läsning är även en faktor i detta i och med att din hjärna håller sig aktiv och reflekterande! Sedan är samtalet en livsviktig del i det hela.

Den dagen Breiviks manifest landar på mitt skrivbord kommer jag att må illa, men jag kommer att läsa det och jag kommer att lägga in det i katalogen på grund av att det är primärkällan till den här mannens tankar och åsikter som ledde fram till den ofattbara massakern på Utöya. Skillnaden mellan manifestet och en främlingsfientlig tidskriftsprenumeration, för mig, är dess historiska relevans. En händelse som skakat ett helt land och som kommer att leva kvar. En händelse som vi kanske aldrig kommer att kunna förstå, men för att inte denne mans åsikter ska florera enbart som rykten och omtolkningar, kunna läsa primärkällan. Vad han faktiskt sa.

Så hur gör jag skillnad på historisk relevans? Är inte allt av historisk relevans? Vem är jag att sitta med slåttermaskinen? Tillämpar inte jag censur just i detta ögonblick!?
Tja, där har vi yttrandefrihetens snårskog igen... Självklart ska alla strömningar i samhället tas på allvar, men det finns instanser i biblioteksvärlden vars uppgift är att samla in alla dessa strömningar i tryckt och elektronisk form - som har kapaciteten att bevara allt detta. Vad jag inte sa i början av den här texten är att jag jobbar på folkbibliotek och där lever vi med en ekonomisk balansering av vad som bedöms som relevant att köpa in - vad som står sig och påverkat i stor utsträckning. Typ. Dessutom värnar vi om den demokratiska frågan, periodika som aktivt går emot de värderingarna går även emot bibliotekets uppdrag i samhället.

Självklart tillämpar även biblioteken censur på ett eller annat sätt. På en arbetsplats fick vi en fotobok i gåva. Fotoboken visade bilder av en ganska kontroversiell fotograf och det fanns bland annat foton på djurkadaver uppträdda på de mänskliga modellernas händer. Där vandrar vi på en knivsegg.
Vad som sänkte vågskålen i vårt beslut att inte ta in den i samlingen var dock ett foto på en liten flicka som lyfte på sin tyllkjol och visade sitt kön. Den som vill ifrågasätta det beslutet kan skicka ett meddelande till mig så kan vi ta det på tu man hand.
Ett galleri som tagit in fotografens bilder på de här motiven har gjort ett aktivt val. Fotografen har gjort ett aktivt val i att fota de här motiven. Biblioteket gjorde också ett aktivt val i den här frågan. Troligtvis snuddar våra beslut vid varandra, men samtidigt skiljer de sig åt. Det betyder inte att bilderna upphör att existera, att frågorna de väcker upphör att existera. Men det är en fråga fotografen själv får försvara och förklara. Vi kunde inte motivera en fotobok på småflickors kön i en hylla i biblioteket.

Igen, det här är MINA åsikter som yrkesverksam folkbibliotekarie. Jag företräder inte på några sätt min nuvarande eller mina gamla arbetsplatser. Jag redogör för MINA tankar och för vissa utvalda händelser som jag bedömer som relevanta kring ett bestånds vara och icke vara. Vi gör betydligt mer än att ställa mer eller mindre kontroversiella böcker i hyllor, vilket Jones även påpekade. Jag har tur att leva i ett land där biblioteken fortfarande ges denna frihet och att ett så pass inflytelserikt land som USA kämpar så hårt med dessa frågor är oerhört skrämmande. ALA är en viktig faktor oavsett om man håller med alla deras beslut eller inte.

Att jobba med yttrandefrihet är inte alltid lätt. Precis som att demokrati inte alltid är lätt. Dessa två faktorer infinner sig inte med automatik. De måste processas och nagelfaras. Att jag kunnat skriva den här texten är ett exempel på yttrandefrihet och demokrati. Sedan behöver ingen hålla med mig, men jag har haft möjligheten att säga det.

Det finns talesätt som säger att "Om du inte kan säga något snällt så säg inget alls" eller "Bara för att du FÅR säga precis vad du vill behöver det inte betyda att du BÖR säga precis vad du vill."
Det här kan stämma för "Du ser tjock ut i den där klänningen" men i andra frågor måste man få vara lite obekväm. Skyggar vi för de obekväma frågorna kommer vi ju aldrig fram till något.
Sen finns det vissa som ifrågasätter för ifrågasättandes skull utan att vara intresserade av någon form av lösning, men de upptäcker väl att de har en hjärna vilket år som helst... Nu var jag inte snäll :-)

Peace!