Friday, March 25, 2011

Valfrågan 2014 - Återinför barnaga

Jo jag är helt seriös! :-)

När ni besöker en kompis, langar ni då upp fötterna med skorna på på deras bord och anser att det är helt i sin ordning? Strimlar ni godispapper som ni kastar likt konfetti över golvet utan minsta tanke på att plocka upp? Och när husets ägare protesterar, argumenterar ni då emot och vägrar följa uppmaning? Utsätter ni värden för sexuella trakasserier? Om ni tvingas gå ut, hämnas ni sedan?

Om det här hade varit en situation med enbart vuxna inblandade, har jag en känsla av att ingen tyckt det konstigt om värden ringt på polis eller gett de ohyfsade folket var sin örfil och bett dem veta hut.
Men nu var det inte vuxna utan gymnasieelever. Barnen! BARNEN! Vi måste värna om BARNEN!

Barnen behöver ett kok stryk, det är min åsikt.



Det hela utspelade sig under mitt eftermiddagspass i ett av de två bibliotek jag jobbar i - skolbibblan. 4 pojkar och 1 flicka hade broderat ut sig över en soffgrupp inom synhåll från informationsdisken. De envisades med att lägga upp fötterna på bordet. Med skor. Hela tiden.
I det här biblioteket har vi fått instruktioner om att inte tolerera skor på borden då det A, blir skitigt, B, skrämmer Agda 75-år. Jag är en artig människa och bad dessa unga individer att ta ner fötterna upprepade gånger med motiveringen att de gärna fick ha fötterna på stolarna om de ville ha stöd, men då fick de ta av sig skorna först. Att ta av sig skorna är uppenbarligen jobbigt. Så fötterna åkte raskt upp på bordet igen så fort jag gått tillbaka till informationsdisken. Så förutom att sköta mina ordinarie sysslor ockuperades min uppmärksamhet av att hålla ett öga mot soffgruppen, en ganska tröttsam syssla när barnen är över 15 år gamla och borde veta bättre.

Fick jag nog? Jag fick nog.

Följande konversation utspelade sig alltså:

Jag: Hörni mina små änglar, nu är jag jävligt trött på att behöva säga till er att inte ha skorna på vare sig bord eller stolar. Gå till uppehållsrummet om ni vill softa.

Kille A: Jag är ingen ängel jag är en djävul!!!

Jag: ...

Tjejen: Men sulorna nuddar ju inte!

Jag: Men kom igen! Det trillar skit ner från sulorna på bordet.

Kille A härmar mig: Men kom igen!

Tjejen: Men skorna är inte skitiga!

Jag: Jo det är de.

Kille B med skorna på en stoppad stolssits: Vad fan skorna (läs sulorna) nuddar ju inte ens!

Jag: Det spelar ingen roll, det faller ner skit från skorna på sitsen.

Kille B: Men skorna är inte skitiga!

Jag: ...

Kille B: Men vad fan spelar det för roll!? Stolarna går ju inte sönder!

Jag pedagogiskt: Det. Blir. Skitigt. Hur ska ni ha det? Går ni frivilligt?

Kille A: Får jag ta med mig fåtöljen till uppehållsrummet???

Jag: Nej det får du inte.

Kille A: Men det är ju för att det inte finns några fotpallar. Det skulle finnas fotpallar.

Jag: Snickrar du ihop några då?

Kille A: Ja jag sätter en sarg runt bordsbenet!

Jag: Bra, gör det du.

Kille A: Vad har du för BH-storlek?

Jag: (sliter av honom hans keps och hivar in den genom dörren som förbinder biblioteket med skolan) Hur ska ni ha det?

Kille C och D: Men vi har inte haft fötterna på borden!

Jag: Nej men stanna ni då, ni vet vad som gäller.

Kille A, B och tjejen masar sig till slut iväg ut till skolans uppehållsrum. Dock hämnas de genom att dels smyga sig tillbaka in i bibblan och hatta omkring mellan hyllorna, sitta i uppehållsrummet i den angränsande skolbyggnaden och tjoa alldeles för högt och kille A gör ett ärevarv genom bibblan under vilket han vrålar så högt han kan innan han stormar ut genom ytterdörren. Hur gamla var de igen? Jo visst ja! Gymnasieelever... inte mellanstadiet utan gymnasiet...

Och. Jag. Får. Inte. SLÅ. Dem.

Inte ta i örat, inte örfila, inte daska i bakhuvudet eller tvinga ut med fysisk styrka.
De är ju barn... BARRRNEN! De små barnen... de små oskyldiga liven som skall skyddas och näras och stimuleras och fan och hans moster...

Det finns ungefär två falanger av monsterkids på den här skolan som är rätt så jävla jobbiga att hantera emellanåt. Vi förväntas tala dem tillrätta när de skitar ner, förstör och är fula i mun och högljudda.

Jag skulle vilja dra en liten anekdot om min Sambos lille son som hade en mycket aggressiv period när han var ca 4-5 år gammal. Han vägrade klä på sig. Han vägrade äta. Han vägrade torka sig i rumpan på toa. Och han VÄGRADE att gå till dagis i mitt sällskap när pappa jobbat natt och var sen hem på morgonen. Jag förväntades nu enligt konstens alla regler tala den här lille gossen till rätta för att han skulle inse hur roligt det var på dagis och hur mycket han längtade dit egentligen. Tror ni verkligen att det fungerar? Nähä! Jag plockade helt sonika upp pojken under armen och bar honom till dagis. Så klart skrek han som en stucken gris och sparkade och slog mig så mycket han orkade. Men, när han väl var framme var allt lugnt och han hade en bra dag. Jag hade säkert kunnat bli anmäld för barnmisshandel...

Till saken hör också att när jag lyssnade till de här kidsen i bibblan så hörde jag hur de snackade skit om en av fältassistenterna i kommunen - om hur han säkert var pedofil eftersom han TAR i ungdomarna. Jag råkar känna den här assistenten och kan dementera alla pedofilanklagelser... men det var faktiskt ruggigt att höra de här ungarna sitta och prata om en vuxen som pedofil bara för att han lägger handen på någons axel.

Det har gått troll i det där med att vuxna inte får ta i barn. Förskolepedagoger förväntas även de att prata en ilsken 3-åring till rätta. Haha hur då??? Det jag har märkt som konsekvens av den här rigida synen är att snorungarna utnyttjar det - de vet att de kan kalla mig vad fan de vill och i princip göra vad de vill, för allt jag kan göra är att skälla på dem och hota med polis (av vilka det finns typ 2 här uppe...). Det kanske är därför som ungarna idag är så dåliga på att läsa - orden betyder inget längre.

Ungdomarna jag fajtades med idag gillar inte biblioteket för att det är ett bibliotek - de gillar sofforna. Och de får gilla sofforna - det är mysigt när de sitter där och äter godis, bläddrar i tidningar och snackar. Problemet är att de skiter i ordningsreglerna. De slår vakt om sin "rätt" att ha skorna på bord och stolsdynor med en ihärdighet som nästan är beundransvärd. Om jag säger att ni är så välkomna att hänga här men ta ner fötterna, uppfattar de mig som Judge Dredd och måste försvara sig för allt vad de är värda. Tänk om de satsade den energin på att utbilda sig till försvarsadvokater i stället???

Det finns alltså ett uppehållsrum med cafeteria alldeles vägg i vägg med bibblan. Men de vill inte sitta där och det förstår jag. Uppehållsrummet består av nakna träbänkar och grått klinkergolv. Lättstädat? Ja! Mysigt och stimulerande? Nej!
Min naiva fråga är ju nu varför inte skolan satsar på lite billiga Second Hand soffor som ungarna kan slänga sig i? Jag antar att skolan inte har 300 kr, helt seriöst. Problemet är nu att ungarna slänger sig i våra soffor och FÖRSTÖR dem genom att köra in pennor i stoppningen, slita loss tyget och till och med sparka loss hela sektioner. Ja, det är fortfarande gymnasieungar vi pratar om.

Sen undrar jag ju hur 5 gymnasister kan spendera 4-5 timmar i skolbiblioteket utan att någon saknar dem? Har de inte lektioner? Finns det inte en plan för att fånga upp storskolkare med kurator, studievägledare och så vidare? Varför får vi inte mer pengar till fritidspedagoger som kan röra sig i skolan och biblioteket under dagarna och hålla lite koll och snacka med kidsen. De pedagoger som finns far som skottspolar över hela kommunen och skulle nog behöva förstärkning. JAG behöver förstärkning! Jag är 1.69 m och väger ca 63 kilo och har noll pondus - de här killarna och tjejen skulle kunna golva mig på två sekunder och en av dem, den största killen, såg ut att vilja göra det också.

Jag har satsat på att profilera mig som The Crazy Librarian, för det är mycket roligare än att vara surkärring. Bland annat så golfar jag ner folks fötter från borden med ett par gå-stavar. Men inte ens jag orkar eller vill eller ska behöva golfa ner fötter 10 gånger på en eftermiddag. Jag har för höge farao ett JOBB att sköta också! Men det räcker nog med att jag är vuxen - jag är fienden. Det spelar inte så stor roll om jag är knäpp eller sur - jag är vuxen och förstååår inte.

Men mitt liv och yrke skulle bli så mycket lättare om jag fick ta snorungarna i örat emellanåt!

Saturday, March 5, 2011

Confessions of a librarian


Jag tänkte ta tillfället i akt och jiddra lite om mitt yrke. Haha!
..........

*Läsaren bör lägga på minnet att när jag säger bibliotek i detta stycke menar jag folkbibliotek eftersom jag själv bara jobbat inom denna fantastiska biblioteksform och inte kan uttala mig om andra former.
..........

1. Om vi börjar med framtiden...

Jag började plugga till min Magisterexamen i Biblioteks och Informationsvetenskap år 2005 och kom som bibliotekarie in på yrkesmarknaden i juni 2010. Detta som vikarie vid några av Göteborgs folkbibliotek. I mars 2011, för övrigt samma år jag fyller 30, började jag mitt första fasta jobb som bibliotekarie vid folkbiblioteken i Åre kommun, Jämtland.

Under de ca 10 år som gått mellan studenten och dagens arbete har jag, utan inbördes ordning, jobbat som bartender, hotellstädare, bensinmacksbiträde, brevbärare, glasblåsare, butiksbiträde, läkemedelsförpackare, konsulent för ett smågodisföretag och illustratör. En brokig bana indeed.

Jag har alltså varit yrkesverksam som bibliotekarie i mindre än ett år, och jag har funderat många gånger på vad mitt yrke innebär. Det pågår nämligen en så kallad "bibliotekskris" där det massmediala, snabbt växlande samhället har stora krav på utveckling, utveckling, UTVECKLING FÖR HELVETE!

Bibliotekarieyrket är tillsammans med arkivariens mycket gammalt och har inte direkt karaktäriserats av någon dotcom-acceleration. Men det finns kanske poänger med just det... långsamhetens lov.

2. Den stora bibliotekskrisens fjantighet a la Sofie!


Det som "krisen" frågar sig är framför allt;
Vad ÄR ett bibliotek i dagens samhälle och i framtiden? Vad ska ett bibliotek GÖRA?

Det har talats om att bibliotekarieyrket är ett döende skrå, att biblioteken inte längre behövs eftersom man kan köpa billiga pocket eller att hela världens samlade tankar finns representerade på Google.
*tar en snabb paus för att gå ut och skrika hysteriskt i några minuter*

Ok, I'm back... Problemet med den här frågeställningen är ungefär lika irriterande som sossarnas ideologiska valkris där det pratades om skattesänkningar utan ideologisk bakgrund eller vare sig brett, djupt eller långsiktigt tänkande kring konsekvenser.

För mig är svaret på frågan om vad ett folkbibliotek är klar som korvspad: Ett folkbibliotek sysslar med FOLKBILDNING. Det är faktiskt inte mer komplicerat än så. Jag lovar!

2.1 What the f*ck is Folkbildning and can it make me rich?

Vad är då folkbildning? Well, för mig innebär det det gamla klassiska fri tillgång till litteraturen oavsett socioekonomisk status i samhället. Litteraturen har sedan utvecklats till att innefatta film, musik, tidskrifter/tidningar, ljudböcker, datorer och viss annan teknik.
För mig ägnar sig en låntagare åt folkbildning oavsett om hon/han läser en skönlitterär bok eller granskar lagboken för en kommande uppsats - båda situationerna handlar om att aktivera tanken. Folkbildning skiljer sig här därför från den klassiska skolans bildning med en början och ett slut, eftersom folkbildning är något som hela tiden pågår med bibliotekets utbud som sporre. En aktiv tanke gör det möjligt att anta andra perspektiv, vidareutveckla idéer och få en större förståelse för världen runt omkring oss.

Bibliotekens vinst går inte att mäta i pengar. Det är över huvud taget skitsvårt att mäta ett bibliotek i samhällsekonomiska termer. Antalet lån på ett år säger inget - många lånar inte hem något utan läser i lokalen. Antalet besökare säger heller inget speciellt - många går bud åt en vän/släkting som inte själv kan ta sig ut av olika anledningar. Ändå är biblioteken ofta mycket högt rankade i populäritet i nöjd-kund-index-undersökningar. Folk vill att det ska finnas, oavsett om det besöker bibblan eller ej. Men det är väl just i siffrorna som paniken också ligger - kravet på att prestera, att fylla lokalerna varje dag och att "sälja" på folk litteraturen. Det finns klara poänger med att anamma ett kommersiellt tänkande, det handlar minst lika mycket om kundservice och rekommendation som i vilken butik som helst. Den stora skillnaden är dock att biblioteket inte är en kommersiell enhet.
Biblioteket är ett alternativ till det kapitalt vinstdrivande - en del av folkbildningstanken är just att presentera smalare alternativ för att visa på den mångfald av tänkande som finns i världen. Om handeln erbjuder anglosaxisk litteratur ska vi kunna bjuda på lettisk, persisk, chilensk, somalisk, indisk och samisk litteratur också. Programverksamheten hos biblioteken har möjlighet att tänka lokalt och ta tillvara på inhemska talanger i konstutställningar, föreläsningar, musikkvällar, dans, poetry slam och lovverksamhet för skolornas elever.

2.2 Långsamhetens lov

Det finns en poäng i att inte slänga sig över alla nya trender. OMG jag MÅSTE ha ett nytt katalogsystem för det som kom förra hösten är såååå ute! Tänk om någon av mina vänner ser att jag inte har de senaste klassifikationskoderna? Jag skulle bara DÖ! Så här låter det alltså inte på biblioteken, även om det faktiskt kunde låta liknande för några hundra år sedan då varje ny överbibliotekarie ville organisera samlingen enligt sina egna regler bara för att! Men å andra sidan var det på den tiden man klassade efter färgen på bokryggarna.

Ibland undrar jag om inte biblioteken är den enda enheten kvar i världen som väljer sköldpadda framför gepard? Kanske är det just därför som det har blivit en kris. Ingen vill väl vara ensam och fajtas med väderkvarnarna. Missförstå mig rätt nu - utveckling är bra, avveckling är dumt.
Klart biblioteken ska tänka framåt! Det finns alltid förbättringar man kan göra och nya roliga grepp på förmedling! Att vara representerad på webben, införa MP3-format och nedladdningsmöjligheter som alternativ till pappersboken och CD-skivan är väl bara roligt och gagnar många låntagare! Göteborgs folkbibliotek på webben erbjöd till exempel språkkurser vilket ju är guld, exempelvis för många SFI-elever. Jag skrev ett inlägg här på bloggen för några månader sedan om bibliotek i digitala format med inspirationsexemplet Second Life, ett grafikbaserat community på webben.

Men, utveckling innebär även långsiktig planering med känsla för konsekvenser och det kan innebära att ibland sätta ner foten och faktiskt säga nej!

3. Bibliotekarien och Biblioteket

3.1 Bibliotekarien

3.1.1 Jävla surkärring jag ska döda dig!!!


Man kan få skäll för att det inte finns en ledig dator eller för att låntagaren är försenad med en bok och får böta 3 kronor. Man kan bli mordhotad. Man kan få hantera psykoser hos samhällets utstötta. Man kan få hantera gäng som har tillräckligt tråkigt för att gå in på bibblan och sabotera både atmosfär och inventarier. Man kan bli anklagad för att försnilla de pengar som kommer in i förseningsavgifter. Man är en snork, en tönt, en kärring, en bög...
Som yrkesverksam har jag fått diverse nedsättande, väldigt märkliga kommentarer. Ofta undrar folk över vad bibliotekarierna ska göra nu när låntagarna själva kan låna böcker i automater? Somliga låntagare blir rent ut förbannade när man berättar för dem att de inte längre behöver köa vid disken för att låna utan att de kan sköta det själva i automaterna. Ska ni inte göra någonting längre?! undrar de irriterat. Någon ansåg i en artikel i en svensk dagstidning att alla arbetslösa skulle sättas i arbete på biblioteken så skulle ju den institutionen få något värde också... En tjej frågade mig i ett annat sammanhang varför alla bibliotekarier jämt är så sura? En man konstaterade mitt upp i ansiktet på mig att alla bibliotekarier nog har Aspberger eftersom de sysslar med organisation. Jag har ett par vänner med Aspberger och jag tror inte att de skulle uppskatta den kommentaren...

3.1.2 Mycket gör bibliotekarien men mord står inte på agendan

Jag tänkte därför en gång för alla lista exempel på vad en bibliotekarie gör när hon/han inte står i disken och lånar ut böcker:
- Sitter på kontor och beställer ny media enligt eget huvud eller efter låntagares förslag.
- Lokaliserar de nya böckerna i katalogen så att det ska bli möjligt för låntagaren att hitta de nya titlarna.
- Planerar programverksamhet så att bibliotekets besökare ska få komma på föreläsningar, musikaftnar, teater eller bokcirklar mm.
- Är ute i skolor och håller bokprat eller föreläser om exempelvis källkritik eller hur man använder databaser på effektivt sätt.
- Sköter om samlingarna genom att sätta upp återlämnad media, städa i hyllorna, skylta för att ge låntagarna lite nya tips, gallra eller laga det som är trasigt.
- Har kontakt med boken-kommer låntagare som behöver få sina lån utkörda till sin egen dörr.
- Är i en annan del av bibblan och har sagostund för barn.
- Har fikarast!
När jag gick i grundskolan skrev jag en novell om min skola med tillhörande bibliotek - närmare bestämt om personalen. Den skrevs med en stor portion humor, men samtidigt med en analys av min verklighet. Bibliotekspersonalen hånade jag hejdlöst för deras konstanta hyssjande på oss hormonstinna snorungar som inte kunde hålla rösterna i styr. Och nu är jag i samma sits som dem, haha!

En bibliotekarie är generellt sett en snäll jävel. Vi har valt ett oerhört muskelfattigt yrke, om man bortser från bokuppsättning. Att mucka med en bibliotekarie måste vara det töntigaste som finns - vari består hotet som måste stävjas? Du gillar böcker, du ska dö! Se där ja... Vi gillar att tänka och vi gillar att andra tänker och vi gillar att stimulera folks tankeverksamhet. Vi väljer i första hand att snällt be individen att lugna ner sig och att de är mycket välkomna att vistas på bibblan under avslappnade former. Det finns allt som oftast en tanke bakom vad vi gör och säger - vi ber folk ta ner fötterna från borden eftersom det annars blir smutsigt och de som vill sitta vid borden och läsa sen får sina papper fläckiga, vi ber folk att inte skrika och springa eftersom en bildande miljö allt som oftast får bäst resultat om den bjuder ett visst mått av lugn och ro. Om inte annat är vi tjänstemän och är i vår fulla rätt att ringa polis och får vi stryk rubriceras dådet som våld mot tjänsteman vilket är ohyggligt jävla straffbart.

3.2 Biblioteket

3.2.1 Får jag be om största... möjliga... folkvett
.

Långsamhetens lov i all ära men vissa förändringar måste ske och ska så göra! Det är inte knäpptyst på ett bibliotek nu för tiden och det går inte att begära att besökarna ska vara det. Få bibliotekarier har ett intresse av att folk ska tassa runt bland hyllorna, vi gör det inte!

Däremot kvarstår en gammal sed av att det ska vara lugnt på ett bibliotek, vilket hänger samman med ovan nämnda tanke om att lugn och ro underlättar inlärning och eftertanke. Detta finns egentligen inte lagstadgat någonstans utan är en socialt nedärvd självklarhet.
Somliga muntertrastar använder denna oskrivna regel som ett argument för att bibliotekarien inte har rätt att be personen i fråga att prata tystare i sin mobil med motivationen; Var står det???

Jag kan meddela läsaren om att bibliotekarier faktiskt inte behöver skriva ut denna regel, även om det ju faktiskt är bra att ha någon form av dokument som stöd och information. Det är nämligen så att som tjänsteman förfogar vi över våra egna regler i detta avseende - anser jag att någon stör, så stör de. Powah! Om jag ber någon avlägsna sig och de vägrar och fortsätter störa, är jag i min fulla rätt att ringa polis. Om jag inte har motat ut dem med sopkvasten först bara för att de mopsar sig...

3.2.2 Mötesplats n'stuff!

Det tjatas ofta om att "Biblioteket ska vara en mötesplats" utan att någon egentligen definierar vari detta möte består om det nu ska vara en lugn miljö? Det här retar gallfeber på mig, vadå mötesplats??? Därför har jag formulerat en egen definition på detta absurda citat, den enda jag kan tänka mig: Möte med kultur och information.

Det är väl klart att man kan möta folk på bibblan! Framför allt småbarnsfamiljer har en tradition av att gå till barnavdelningen och hoppas på att hitta andra att byta vällingtips med allt medan deras avkommor tittar i bilderböcker, lägger pussel eller kravlar runt med varandra mellan stolsbenen. Det är trivsamt. Men det som jag tycker är viktigast är just det här alternativa tänkandet och presentationen som biblioteket kan erbjuda - möten med litteratur/film/musik låntagaren kanske annars inte skulle tittat åt i en handel, möten med mångfald exempelvis olika infallsvinklar på en politisk fråga eller hur man bäst sätter en surdeg. Så har vi de möten som handlar om aktiviteter - föreläsningarna, uppträdandena, kurserna.
Bibliotekets ordinarie öppettid handlar om lugn och ro, en av de få platser utanför hemmet som faktiskt erbjuder en lugn miljö idag! Det är inte en slump att många väljer att sätta sig och plugga på biblioteket i stället för hemma i soffan, eftersom hemmet har så mycket annat som drar - rensa avloppet till exempel. Biblioteket i ett separat rum eller med extra timmar efter öppettid handlar om programverksamhet.

3.2.3 Biblioteket är INTE...

Här finns lika många åsikter som fingeravtryck... vem bestämmer vad som ska vara och icke vara? Tja... Hamlet? Men så här tycker jag enligt ovan stående förklaringar och beskrivningar!

- Biblioteket är INTE en ungdomsgård.

Jag älskar ungdomsgårdar! Det är för mig ett lika nödvändigt inslag i ett samhälle som en matbutik. Kidsen behöver någonstans att ta vägen. Någonstans där de kan softa och mötas (mötesplats haha!) utan att bli hyssjade på var femte minut för att de utropat HURRA! när de vunnit i Fia med Knuff. Något jag upplever som bibliotekarie är att man väldigt ofta får agera ordningsvakt och fritidspedagog - utan att för den sakens skull vara speciellt pedagogisk... Min roll är att vara behjälplig vid frågor som rör bibliotekets verksamhet, inte att sitta och snacka med snowboardkids och gothbrudar - inte för att jag inte vill utan för att jag inte hinner!
Det här är något av en sorg faktiskt, jag skulle vilja hinna prata lite mer. Och visst, det kan jag de gånger då det är lugnt och lite att göra men de tillfällena då man skulle behöva ta kontakt med vissa unga kommer inte under de stunderna. Svårt det där... Hur som, min poäng är att många kids som inte har någonstans att ta vägen kommer till biblioteket, inte för att läsa eller låna utan för att hänga och det ofta med en mycket hög ljudnivå. Och det funkar liksom inte...

- Biblioteket ska INTE erbjuda spelkonsoller vare sig för uthyrning eller för spel på plats.

Herregud det här är att be om problem. Xbox, PS2-3, Wii... vet ni vad de kostar??? Möjligtvis kan man låna ut mot en kostnad, som 20 kr för DVD eller fjärrlån, men det skulle inte funka med så låga summor på spelkonsoller. Köp in en Xbox med uthyrningsrättigheter för ett antal tusen, låna ut den och efter 5 lån har den med livslängden hos en utlånad teknisk pryl gått sönder och låntagaren som senast hade den tvingas ersätta maskinen för en summa av alldeles för mycket pengar.
Vi kan visst erbjuda spel till de här konsollerna för samma summa som för en DVD, det är ett mindre hål i plånboken, men det kostar likväl 500-600 kr att ersätta en förlorad eller trasig DVD eftersom vi inte kan handla vanligt utan måste betala för något med uthyrningsrättigheter. Det är trist för det finns en väldig massa bra konsoll- eller datorspel, men det är också en fråga om budget.
Varför ska vi inte erbjuda möjligheten att spela konsollspel på plats i biblioteket? Duh! Har ni någonsin sett en lugn och tyst konsoll- eller datorspelare? Och i sådana fall är det ytterst få som lyckas behärska sig vid en vinst eller en förlust eller i ett kritiskt ögonblick. Framför allt om det är en 4-5 som befinner sig vid samma spelenhet. Man SKA få tjoa och heja när man spelar spel, tycker jag i alla fall. Därför är det en aktivitet för ungdomsgårdar, inte biblioteken.
De som inte kontrollerar rösten gör det oftast inte medvetet, men de fångas av ögonblicket och glömmer av sig, varför det inte går att hantera en sådan här aktivitet på ett bibliotek. I flera av stadsdelsbiblioteken i Göteborg, som jag vikarierade vid, fanns det kill- och tjejgäng som kom till biblioteket för att sitta och spela online-spel 1 timme om dagen. De här ungarna var jättefina och snälla men vi fick gång på gång gå och prata med dem för de kunde inte kontrollera ljudvolymen på sina röster! Tro mig, jag plockar inte den här åsikten ur tomma intet. Onlinespelandet är skitkul, men det funkar liksom inte med lugn och ro-policyn... tyvärr.

Jag menar inte att vi ska ta bort datorerna, dem får det gärna finnas fler av då många inte har tillgång till datorer i hemmet och behöver betala räkningar, skriva mail eller göra annat som bara kan göras online. Men en dator är flexibel, den erbjuder många olika funktioner. En spelkonsoll är just en spelkonsoll... I stället för att biblioteket lägger en ansträngd budget på att köpa in Xboxar och kräva låntagare på tusentals kronor för trasiga sådana, är det ett svårt men rätt beslut att lägga inköpet av en sådan på låntagaren själv för sitt eget privata bruk.

- Biblioteket används INTE som livlig möteslokal utan att först ha kontrollerat med bibliotekarierna om ett sådant bokningsbart rum existerar.

Nu har jag gnällt jävligt mycket på de kära barnen känns det som... det är inte meningen, snarare önskar jag att de hade fler alternativ så vi slipper bli osams. Det finns fler som inte respekterar en lugn miljö - vuxna till exempel som absolut borde veta bättre!

Faktiskt exempel ur Sofies arsenal, 1:
Vuxenstuderande som lägger beslag på ungdomsavdelningar för att breda ut sig och plugga eller bara lägga sig och läsa i flera timmar. Inte fan vågar en blyg 14-åring gå in där och leta böcker eller läsa tidskrifter om det ligger en stor skäggig karl och vräker sig i soffan! Skärpning!

Faktiskt exempel ur Sofies arsenal, 2:
En äldre herre som ansåg sig i sin fulla rätt att sitta och citera brev för en assistent med papper och penna inne i Tidningsrummet som på det här biblioteket var öronmärkt som det tysta rummet!

Faktiskt exempel ur Sofies arsenal, 3:
Pensionärer, god bless, som använder valfri del av biblioteket som träffpunkt för att snacka gamla minnen - PÅ HÖGSTA MÖJLIGA VOLYM!

Faktiskt exempel ur Sofies arsenal, 4:
Velourföräldrar/Lattemorsor/Fegfarsor som anser att världen och framför allt biblioteket är deras ostron och obekymrat ränner runt på vuxenavdelningen och gapar och skriker och låter blir att se efter sina barn som lyckligt leker kull mellan hyllorna. Denna kategori föräldrar tycks dessutom oförmögna att tillrättavisa sina barn enligt devisen fri uppfostran och arga rösten är den förbjudna rösten... Konsekvens? Sofie blir förbjuden och börjar gorma!

Faktiskt exempel ur Sofies arsenal, 5:
Mannen som skrek i sin mobil ute i entrén till biblioteket och gav mig en utskällning när jag hyssjade på honom eftersom han ansåg att entrén inte tillhörde biblioteket!

Dock har jag inga anmärkningar på...

- Studenter som gör grupparbeten på angivna platser och håller en lågmäld diskussion.
- Folk som pratar i mobil med låg röst, och har satt sin ringsignal på tyst läge.
- Barnfamiljer som håller sig till barnavdelningen och faktiskt informerar sina barn om att man inte får springa runt och illvråla på biblioteket - sådant kan man göra på lekplatsen. Barn låter, det har jag inga problem med, men det finns en gräns. Så hård är jag!
- Unga/vuxna/pensionärer som håller låg ljudnivå och möts och sitter och snackar och stickar, dricker kaffe, lägger veckans bud på tipset, tecknar, tittar på film i mobilen med hörlurar eller textning och beter sig vettigt i allmänhet.

Som sagt, det ska inte vara knäpptyst på ett bibliotek. Det är tråkigt om det inte är lite tecken på liv och rörelse. Men enligt mig går folkvett och folkbildning liksom hand i hand...

4. Låntagaren i våra hjärtan.


Vad många tyvärr missar är att bibliotekarier i allmänhet älskar låntagare / besökare!
Vi har en veritabel skattkammare att bjuda på och tips på nya förvärv är alltid mer än välkomna.
4.1 Kom och låna!
Det här med beståndet har kommit att bli en knäckfråga (en av många...) i den stora "bibliotekskrisen" (The Horror! The Horror!) då det stöts och blöts om och om igen - frågan om VAD ett bibliotek ska införliva i samlingen. Ska alla pappersböcker skrotas till förmån för e-böcker?? Ska vi köpa in läsplattor?? Ska vi bara köpa bestsellers och strunta i världslitteratur?? Ska vi skaffa en kaffeautomat??
Jag har aldrig riktigt fattat det där... det är inget fel på bestånden i sig i mångt och mycket, de uppdateras hela tiden. Problemet är marknadsföringen och upphandlingsavtalen!
Biblioteken kan inte erbjuda det senaste av det senaste om det inte finns ordentliga avtal utarbetade tidigt i processen. Om tanken om kostnadsreducerad tillgång till litteratur / musik / film / spel ska fungera måste biblioteken prioriteras på den fronten och de ska inte innebära en orimlig kostnad för en redan ansträngd kulturbudget. Upphandlingsavtal retar för övrigt gallfeber på mig eftersom det reducerar våra inköpsmöjligheter till ett begränsat antal leverantörer och stänger ute de, ofta, lite mindre och smalare handlarna som kan erbjuda just de alternativ vi vill ha jämte topp-10 listan, som vi faktiskt köper in!
Beträffande marknadsföringen så rör det helt och hållet biblioteken själva. Vi måste bli bättre på att synas och höras. Om inte vi berättar att vi sitter på guldägget, hur tusan ska låntagarna / besökarna då veta något om vad vi gör och kan erbjuda?
4.2 Vaffö gör ho på detta viset? Vaffö hyssja ho på mig?
Jag tror att det största problemet är att väldigt många, kanske framför allt de lite yngre generationerna min egen inkluderad, inte kopplar att det finns en lugn miljö öppen och tillgänglig för alla så länge alla respekterar och upprätthåller detta lugn. Vi tror att vi måste åka på SPA för att få lugn och ro. Om någon förnekar att det västerländska samhället drivs av en helt vansinnig takt och volym kommer jag slå vederbörande i huvudet med en gymnastiksko! Vi ska hela tiden vara så jävla PÅ! En gammal kollega, vars man är lärare, filosoferade kring den här brådskan och hur den tog sig form i hans elever. De är ofta inte flaxiga och högljudda för att bråka utan det är en livsstil – världen runt omkring dem går fort, det gör allt de kan för att hänga med. Att vara stilla och lugn är ofta förknippat med att man har TRÅKIGT!
Tystnad är något som ska vara speciellt, något man ska söka upp och göra till en upplevelse i sig i stället för att bara ha den. Jag tycker det märks när man hör ett barn ropa MAMMA! från barnavdelningen och mamman ropar JA-AA! från andra sidan vuxenavdelningen. Jag har studerat en sådan här situation i flera minuter med ohöljt intresse. Den är för mig helt absurd. Lika absurd som att två små flickor vilt skrikande lekte kull på vuxenavdelningen och deras pappa endast joggade lite lätt efter dem. Att här be föräldrarna om att vara lite tystare och att gärna hålla barnen på barnavdelningen om de vill leka, uppfattas som oerhört oförskämt. De har ju inte sökt upp tystnaden, så hur kan jag helt plötsligt komma här och avkräva något dylikt? En tystnad de inte förberett sig på med semester och SPA-kuponger. Det här är absolut inte exklusivt för familjer, men tjänar som ett gott exempel.
Jag vet från undersökningar att många barnfamiljer känner sig bortmotade från biblioteken just på grund av ljudvolymen. De uppfattar bibliotekariernas inställning som att barnen ska stängas av med en knapp. Jag vill å de starkaste dementera dessa uppgifter! Barn låter. Det är dagens sanning. Vad bibliotekarier däremot sätter sig emot är barn som släpps utan övervakning och som helt enkelt rymmer... samt barn som lämnas ensamma på barnavdelningen för att mamma eller pappa vill titta på vuxenböcker och som sen ställer sig att illvråla för att de känner sig övergivna. Det tycker vi inte om, men det kanske inte är så konstigt när allt kommer omkring?
Vad vi gärna ser att föräldrarna gör är att de umgås med sina barn när de är på biblioteket – läser sagor, leker med gosedjuren och faktiskt börjar jobba med barnen beträffande att det här är en miljö där man inte ska skrika och hoppa och springa. Det finns platser för lugn och det finns platser för röj. Jag tror att barnen gagnas av att lära sig sådana skillnader inför framtiden – att de inte kan bete sig hur som helst var som helst.
5. Biblioteket is the shit.
Kontentan är väl... KOM OCH HA DET GÖTT!
Att vara på bibliotek är ett samarbete i respekt, det är faktiskt så. Dock är det en prestation som är förbannat enkel att utöva, bara chilla så löser sig det mesta automatiskt. Är man osäker på vad som gäller så snacka med bibliotekarierna. Vi älskar att få frågor!