Wednesday, February 14, 2007

Kärlek är bästa offensiven.

Det regnar inte idag. Bara nästan. Vattnet liksom bara hänger i luften. Som en filt. En militärfilt. En enorm militärfilt som tvingar ner våra mungipor i upp-och-nedvända apelsinklyftspositioner. Föreläsningen tar tid. Booelska termer. Killen till höger om mig sover inte, men han lutar pannan mot ryggstödet tillhörande stolen framför. Uppgivet. Som om han när som helst kommer att explodera i ett hysteriskt raserianfall och sprätta upp oss alla som fiskar med sin kulspetspenna som han krampaktigt kramar i vänster näve.
Jag vet att föreläsaren har fått öknamnet Gollum, vilket är oerhört taskigt. Han är bra, han är bara inte så publikfriande. Och idag vill ingen lyssna till stemming och vektormodeller. Inte idag. Vi vill bara hångla. Nu. Alla 170 personer. Det är ju Alla Hjärtans Dag för fan.
Med avseende på probabiliteten, säger han, kan denna modell tillämpas.
Då surrar något till. Det är dörren till föreläsningssalen. Den öppnas automatiskt om man trycker på en sådan där handikappvänlig jätteknapp. Bzzzzzzrrrrrrrr...
Det tar några sekunder, tillräckligt många för att allas ögon ska ha hunnit riktas mot dörren. Då, gör han entré. Amor. Cupid. Putti. The Lovemaster. Emanuel.
Iklädd enbart en röd string samt ett par vita änglavingar från Buttericks, tar han ett steg in i salen. Tystnaden är kompakt. Klentrogen. Road. Förväntansfull. Och så gör han det vi alla vill att han ska göra.
Emanuel utstöter ett vrål av renaste våryra, tar fart som en sydafrikansk sprinter och störtar fram mot föreläsarpodiet. Med vingarna glatt svajande och den röda stringen på farlig väg att avslöja det vi redan vet, slänger han sig dödsföraktande rakt i på Gollum och kysser honom mitt på munnen. Hånglar upp honom som en hormonstinn tonåring under sin första fylla.
När Emanuel väl släpper den oerhört chockade föreläsaren har han det bredaste flinet av dem alla på läpparna och ylar så att alla hör det, rakt i ansiktet på Gollum;

GLAD ALLA HJÄRTANS DAG PÅ DIG SWEETIE!

Sedan gör Emanuel en halv piruett och älgar ut från salen fortare än någon hunnit säga flaska. Allas blickar riktas mot Gollum. Tystnaden är om än mer kompakt. Kommer han att bryta samman? Vem ska man satsa sina pengar på? Kommer vi att få uppleva lite realtid av Big Brother här?
Gollum är högröd i ansiktet. Stum. Apatisk. Herregud, har Emanuel gett mannen men för livet?
Men så mjuknar han. Gör en trevande rörelse med händerna som för att försäkra sig om att han ännu har kontrollen över sin egen kropp. Det har han. Och så fortsätter han föreläsningen, som om inget har hänt.
Men ingen av oss önskar längre att den någonsin ska ta slut.