ARGH! Jag är så KLANTIG!
Sofie bakade bröd igår. Det var ett gott bröd, ett mellanting mellan kaka och bröd; vetemjölsbaserat, 1 dl farin, massor med frukt- och bärmüsli och torkade aprikosbitar... mumma!
Idag tänkte Sofie ta sig en bit brödkaka till kaffet och greppar den stora, sågtandade brödkniven och sätter den mot limpan och sågar till med munter, glupsk kraft.
Kniven slinter på den hårda skorpan och sågar sig glatt in i Sofies vänstra pekfinger.
Det tog mig exakt 2 sekunder att fly till diskhon och börja spola fingret under kallt vatten. Där inser jag att det är ett ganska djupt sår. Ett ganska väldigt djupt sår. Jag ylar efter Sambo som genast rotar fram fetvadd och kirurgtejp och beger sig till Apoteket för att köpa kompresser.
Nu är såret rengjort och kompressplåstrat. Det slutade mirakulöst att blöda efter ett tag och värker bara lite när Sofie så får den brillianta idén att ta ut hushållssoporna. Då börja blodet flöda igen i en vackert utslagen ros på bandaget.
Varför måste jag alltid överskatta min egen förmåga?! Oavsett om det handlar om att skära bröd för nära fingrarna eller låta ett sår få vila ostört. Nu sitter ett nytt bandage på fingret och jag ska försöka hålla mig lugn!
Kommentarer
Så vi klantskallar kan skylla på vår konst och behöver väl inte nämna mat i sammanhanget?
Själv slant jag när jag skulle hacka vitlök för ett par månader sedan. Blödde och blödde och blödde, sen blödde jag lite till fram och tillbaka under några dagars tid.