Wednesday, November 11, 2009

Jag tänker, alltså är jag - På spaning i SecondLife


Möt Sofie Snowbear, min biblioteksspanande avatar i SecondLife!

Första gången jag hörde talas om SecondLife var för ganska många år sedan, via ett tv-program. Det var en amerikansk kriminalserie, CSI eller något liknande, där ett mord hade begåtts på en kvinna och man misstänkte att hon fått kontakt med mördaren via SecondLife. Agenterna skapade sig således en avatar enligt mördarens "smak" och gav sig ut på spaning i den virtuella världen för att jaga ledtrådar.
Andra gången jag hörde talas om SecondLife var nu i höstas under en av de kurser jag tar för min utbildning till teorifullproppad bibliotekarie. Kursen behandlar digitalisering av samlingar inom ABM-sektorn (Arkiv-Bibliotek-Museum), framför allt varför och hur detta bör göras med avseende på ekonomisk sits, arbetsbörda, framtida bevaring och tillgänglighet för användare. Min lärare gav ett exempel på hur Malmö Stadsbibliotek spenderat en avsevärd summa pengar på att bygga upp en kopia av sin biblioteksbyggnad i SecondLife, men hur den knappt besöks. Läraren menade vidare att SecondLife, som enligt honom började som ett projekt för alternativa konferensplatser, degenererat till en plats där folk bara har virtuellt sex.
Jaså? tänkte jag, och blev sjukt nyfiken på hur tusan man kan bygga upp en biblioteksbyggnad i ett chattprogram (som jag tänkte att det var)???
Tredje gången jag hörde talas om SecondLife var kort efter denna föreläsning, då Sambos mamma pratade om att hon var nyfiken på denna form av mötesplats. Att det skulle handla om en virtuell sexvärld var inget hon hade hört talas om, vilket ju väckte tanken om att det kanske inte bara var som min lärare sa. Dessutom var jag oliiiiidligt nyfiken på det där med bibliotek online... hallå, jag läser ju två kurser i digitala bibliotek just nu så det är ungefär det enda jag tänker på!
Sambo skapade sig en avatar i SecondLife (SL) i syfte att undervisa sin mor i hur hon skulle skapa sin egen. Sen var ju inte steget långt från att jag skapade min egen...

Jaså det är så HÄR Malmö Stadsbibliotek ser ut?!
Ja SecondLife var tydligen mer än ett
"chattprogram" vilket jag först trodde...


Hallå? Ingen annan än jag i entrén... jobbar någon här? Det finns en funktion där man kan prata med en bibliotekarie på Malmö Stadsbibliotek via den halvcirkelformade informationsdisken, men den var offline just när jag var där. Man kan även söka i bibliotekskatalogen!

Oj! Det är ju riktigt fint! Man kan spela schack också, där till höger finns ett bräde.
Undrar varför inte fler hänger här? Jag har sett avatarer utanför.

Jahapp... vad ska jag hitta på nu då..?
Det finns massor med bokhyllor, men inte en enda bok att faktiskt läsa! Boken som ligger på bordet bredvid mig går att bläddra i, men den är inte speciellt läsvänlig. Kanske finns det andra funktioner, men jag hittar dem inte...

I början hade jag lite svårt att formulera mitt syfte med att befinna mig i SL dock. Det var så stort! Fanns så mycket och när jag väl hade besökt Malmö Stadsbibliotek, vad skulle jag göra sen..? Fimpa mitt konto? Nja... jag hade lärt känna ett community av svenskar på SL och tyckte att det var roligt att chatta med dem om allt mellan himmel och jord. Dessutom kan man själv skapa saker i SL och jag hade just lärt mig hur man göra tatueringar, något jag är väldigt intresserad av i verkligheten. Så vad göra?

Jag lärde mig rätt snabbt att det finns i alla fall två sätt att hantera sin avatar på i SL - antingen gör du den med paralleller till ditt så kallade "1st life", eller så gör du den med intentionen att skilja på SL och "real life" RL. Varje avatar har ett informationskort, eller profil, i vilken det går att berätta lite om sig själv - SL, RL eller både och. Jag kom fram till att jag ville fortsätta att undersöka biblioteksfunktioner i SL och valde således att dra paralleller till mig eget liv - det vill säga som student i biblioteks- och informationsvetenskap.

Informationen på mitt profilkort lyder alltså som följer;

2nd life: General explorer with a taste for creating tattoos. Did someone say 'lets go to the library'? Wait for me! Question 1: Do digital libraries work in SL? Or do people prefer non-community solutions like, for example Tate Online, Project Gutenberg or even (current nightmare) Google Books? Question 2: How do we preserve our digital history? 1st life: Now; Swedish student in Library and Information Science Always; General artist Why SL?; I'm exercising my imagination. Plus, I am studying digital libraries as part of my education. Know about a library in SL? Do contact me!

Med detta sagt och gjort var det bara att börja surfa! Tips trillar in ibland från andra avatarer, vilket är jättekul. Sen är det roligt att bara fördriva tid i SL med att besöka "fester" där det spelas musik via streaming av en DJ, ofta är ett tema så man kan skapa sina egna kläder, tävling där man kan rösta på vem som komponerat bäst kostym, man chattar och tja... umgås, antar jag.
När jag sitter vid datorn har jag ofta musik och/eller ett chattprogram igång medan jag jobbar - att ha SL igång med musik och chatt via en "fest" är för mig ingen större skillnad. Dessutom är det roligare att titta på än bara text :-) Och jag får nya influenser beträffande musik eftersom andra väljer den.

Jag tror inte att SL passar alla, men det är ju det som är tjusningen - man kan välja att vara där eller att låta bli. Många spenderar mycket tid på onlinespel som exempelvis World of Warcraft, där det finns liknande funktioner beträffande chatt och musikstreaming medan man spelar. SL är ett community, inget spel, men det finns gemensamma nämnare. Dessutom är jag inte säker på att det stämmer alltid, det här som kritiker kallar för "verklighetsflykt" när en individ väljer att vistas online i stället för att gå ut på krogen och dansa en fredagkväll. Det är ju ändå riktiga människor bakom avatarerna och spelfigurerna och även om jag är den första att rikta alla strålkastare och varningstecken mot det faktum att DU KAN BLI REJÄLT LURAD enligt det gamla talesättet på Internet vet ingen om att du är en hund, så finns det även stora fördelar bara du är FÖRSIKTIG! Ge aldrig ut personuppgifter eller kontouppgifter! Välj en neutral mötesplats om du vill träffas i RL! Idka sunt förnuft, det räcker långt!
En solskenshistoria väl värd att nämnas är att Sambos bror gifte sig nu i höstas, och bland gästerna fanns en vän med som han träffat via World of Warcraft - hon hade rest ända från Storbritannien för att närvara vid hans högtidsstund. Se där!

Tillbaka till bibliotekssnacket så... Min besvikelse på Malmö Stadsbibliotek var av det slag att jag inte kunde läsa/lyssna på böcker... Mötesplats i alla ära, men ett bibliotek är ju faktiskt en plats av litteratur, det är ju själva poängen. Kanske är det därför min lärare var så kritisk? Malmö Stadsbibliotek var verkligen fint, jättebra gjort, men det ekade tomt... Hur kan man bemöta det här problemet? Finns det någon poäng med ett bibliotek i SL?

Jag skrev ett inlägg på forumet för en av mina bibliotekskurser och fick uppgifter om att det finns en väldigt aktiv och välbesökt amerikansk medicinsk informations-sim (inte bibliotek som så, men informationspunkt), dels en kursare som svarade att hon skulle ha svårt att ta bibliotek i en virtuell värld på allvar.
Vidare chattade jag med en annan svenska i SL, som är väldigt aktiv och har en egen butik och dansklubb, och hon sa att det lät kul med ett bibliotek men att hon tvivlade på att folk i allmänhet vill sitta och läsa när de befinner sig i SL. Vi spånade kring att ljudböcker kanske skulle vara ett bättre alternativ, dessutom lättare att hantera som medieform. Radiostreaming är stort i SL, så kanske kan man tillämpa detta på ljudböcker? Dock visste vare sig hon eller jag hur man skulle lösa valfunktionen, då lyssnaren inte kan välja låtar i radiostreaming och ljuduppladdningen i SL tydligen är begränsad till ca 10 sekunder... något att undersöka vidare, helt enkelt. Andra alternativ skulle vara live-event med streaming i form av exempelvis Poetry Slam. Där skulle en plats som Malmö Stadsbibliotek vara ypperlig, då själva lokalen rymmer många avatarer och det finns en scen för uppläsaren att stå på!

Igår fick jag så en länk till Norgesbiblioteket i SL, där det skulle hållas en lansering av en bok som behandlar just virtuella världar. Det skulle dessutom hållas föreläsningar! Det var jag ju bara tvungen att kolla in!
Tyvärr försov jag mig i morse och kom inte in till simmen förrän vid 10 på förmiddagen... men det jag såg var riktigt häftigt! Simmen är väldigt lekfullt uppbyggd och fungerar även som portal till webbsidor med ABM-anknytning.

Jösses! Vem tände ljuset?! Var är biblioteket..? Vänta nu... det finns skyltar. Aha, jag är typ i en rondell och ska välja vägen som leder till "Huset". Oh kolla, går man över bron där borta till vänster så ska man komma till en utställning om vikingar! Tufft!

Så det här är "Huset" alltså? Kolla in den disken! Massor med länkar, det här är alltså portalfunktionen. Där ser man. Jag hör ljud från taket, det kanske är där som föreläsningarna är? (Huset har tre våningar: 1 är portalen, 2 är utställningsrum, 3 är ett konferenscenter)

Se där ja! Här var det ju en massa folk! Kul, jag smyger in och sätter mig...
Jag känner igen några svenskar i publiken, de flesta här verkar dock vara av norskt ursprung, vilket kanske inte är så konstigt.

Jag kom tyvärr rätt in i en föreläsning om boken som visas upp på tavlan, så jag missade en massa... Det föreläsaren/författaren tog upp, via streaming så vi lyssnade till hans röst, handlade om hur många människor för över stora delar av sina liv till den virtuella världen, och hur det påverkar RL. Exempelvis finns en omfattande affärsverksamhet i SL, som genererar riktiga pengar. Valutan i SL heter Linden Dollar och 1 LD motsvarar några ören i svensk valuta, men är du riktigt engagerad kan du tydligen tjäna en rätt duktig slant på SL. Författarens frågeställning handlade när jag kom in om vad som händer med dessa pengar, då de inte beskattas i RL. Dessutom pratade han om den politiska aspekten av livet i SL, som han benämnde som väldigt "amerikansk"; det vill säga varje man försvarar sin egendom. Här lade sig några lyssnare i debatten via chatten och sa att det ofta är simmarnas ägare som bestämmer reglerna och om man inte gillar dem får man byta sim. Frågan är hur stort detta blir och hur länge det fungerar med denna "godsregel", i brist på annat ord.

Det här leder in på min andra frågeställning i mitt profilkort - vad gör vi med all denna digitala aktivitet, vi som har ådragit oss att som yrkesverksamma insamla och bevara historien? Det finns ett redan omskrivet dilemma om när en person dör i RL och efterlämnar sig en massa digitala dokument i form av Facebook, Myspace, SL, hemsidor och liknande. Skall dessa avslutas, ligga kvar som minnesmärken (men då även ta upp plats och sacka ner nätet på sikt) eller skickas vidare till något sorts digitalt arkiv/bibliotek/museum? Mycket av vår historia finns antecknat i dagböcker - vi vet mycket om hur andra kulturer i andra tider levde tack vare personliga anteckningar. Vi kan läsa dem idag för att de skrivits på medier som stått emot tidens tand någorlunda - papyrus, lera, papper, trä, sten mm. Vad händer med det som är digitalt? Vem samlar in det i det enorma virrvarr som World Wide Web utgör?
På samma sätt som språk ändras och behöver tolkas och översättas förändras våra digitala språk - vi försöker implementera standarder som HTML, men dessa kommer knappast att vara allrådande för evigt. Kanske kommer det finns ett yrke som digital översättare i framtiden?!

Nätet har redan fått en funktion som minnesplats. Jag ska ta några exempel;
1. En vän till mig och Sambo dog i somras och på Facebook startades en grupp till minne av honom där vi som kände honom kunde kommunicera med varandra och ladda upp minnesbilder. Den här gruppen startades på privat initiativ, men inom ramen för Facebook och är således beroende av att Facebook fungerar.
2. Sambo spelar World of Warcraft online och har berättat för mig att det finns en "minnessten" på en plats i spelvärlden, tillägnad en av skaparna av spelet som gick bort.
3. Via bloggen Tinas Universum fick jag reda på hur en person i gruppen av svenskar i SL dog i RL i en hjärtattack och efterlämnade sig sin avatar. Om jag förstod det hela rätt så var han mycket omtyckt men att många av de som sörjde/sörjer aldrig träffat honom i RL. Detta visar kanske ännu tydligare på att vänskap online kan vara minst lika viktig som vänskap i RL. Jag vet inte om det finns något minnesmärke för denna person i SL.

Vad vill jag ha sagt med det här då? Jo, att mänsklig aktivitet av alla sorter pågår virtuellt och att det betyder något för många som utövar den. Kamrater dör, vi vill hedra dem. Den globalisering som vi lever mitt i har gjort att jag kan befinna mig i Kina på ett klick, inte fysiskt men jag kan kommunicera med en person i Kina hur lätt som helst! Den digitala kommunikationen innebär kontaktskapande på ett helt nytt sätt men vi är samma gamla människor och vi fungerar på samma gamla sätt - vi älskar, skrattar, blir arga och vi vill minnas och ha fasta platser i tillvaron att återkomma till. Vad händer när de platserna är digitala och känsliga för tidens tand?

Här har vi en kille vi känner igen! William, din gamle skojare!
Den här "boken" ligger på ett bord i en park i simmen Norgesbiblioteket. Den går att bläddra i och verkar vara en digitalisering av en gammal förlaga. Här har vi ett exempel på den primära funktionen av digitalisering idag - bevarandet av gamla, ömtåliga dokument som faller sönder av slitage och nedbrytning av originalmaterialet. En viktig funktion både ur bevarande synpunkt och tillgänglighet, men ett digitaliserat dokument är även det ett dokument som behöver vård!

Jag fick nyligen känna på hur ömtålig den digitala världen är, då min hårddisk totalkraschade för några månader sedan och tog med sig 3 år av mitt liv - mina minnen. Foton, skolarbeten, brev, privata berättelser... ALLT försvann inom loppet av 10 sekunder. Hade jag gjort backup på något? Nej... Varför? För att jag tänkte inte på det! Jag visste att det kunde hända (herregud, min pappa jobbar med datasäkerhet!), jag bara gjorde det inte!

Jag har inga svar på någon av mina frågeställningar på mitt informationskort i SL, jag bara berättar om vad som rör sig i mitt huvud när jag springer omkring som en platinablond version av mig själv. Glasögon och allt! Kanske lite snyggare då...

Virtuella världar fascinerar mig. Jag har pratat med personer som tycker både bra och dåligt om SL, onlinespel och dylikt men oavsett om jag gillar det eller inte så måste jag som bibliotekarie kännas vid det. Där är en del av vår samtida historia, det säger något om vår samtid att så många väljer att flytta sin aktivitet online på gott och ont. I mina frågeställningar påminner jag mig själv om att fortsätta fundera på vilka möjligheter de virtuella världarna bjuder på, och faran med att inte ha en plan för att bevara dess innehåll.


8 comments:

Anonymous said...

Bra skrivet! :-)

Anonymous said...

Kul att du finns med i secondlife, besök gärna vår blogg =) och Malmös blogg =) i biblioteket kan man bland annat spela Fia med Knuff riktigt roligt =)

http://earthnightclub.blogspot.com/
http://malmoisecondlife.blogspot.com/

NE0 Timeless

Erika W said...

Mycket fascinerande resonemang och frågeställningar. Du är en smart böna.

Alessia Kranfel said...

Jaa mycket intressant. Vi är nog inne på samma linje. Att ta den digitala världen seriöst och inse att det är en del av framtiden. Inte bara dissa den som "det är bara ett spel". Nej, det är ju riktiga människor bakom varje avatar...
Kram och lycka till med dina efterforskningar!

http://kranfel.blogspot.com/

Wizanna Hax said...

"Jag vet inte om det finns något minnesmärke för denna person i SL."

Ja det gör det.

Jag delade sim med honom och hans RL/SL-sambo.
http://wizannahax.blogspot.com/2009/01/in-memory-of-platon-uggla.html

Vi har en minnesplats för honom, om du vill se den så slå mig gärna "en pling" i SL.

kseenaa said...

Jahaja... Satt och lekte lite med Second Life. Men det var inte lätt att använda, nej! o.O Men mycket intressanta tankar du har. :-) Som alltid, så jag borde kanske inte vara förvånad. ;-)

Sofie said...

NEO; Tack! Ska kolla in länkarna :-)

Erika; Puss baby!

Alessia; Tack så mycket, kommer följa din blogg i studiesyfte ;-)

Wizanna; Jag vill jättegärna se! Hör av mig :-) Tack så mycket.

Kseenaa; Tack cupcake :-)

Anonymous said...

Ja, troligen sa det ar