Wednesday, March 22, 2017

Hur ser ditt litterära kanon ut?

Kanon
 
ka´non, regel(samling), text(er) eller dokument som anses normerande; inom litteraturvetenskapen, i anslutning till det teologiska bruket, de verk som av forskningen tillskrivs en viss författare.
/www.ne.se

Alltså det här med litterära kanon... Ibland hör man det talas om vikten av det, ibland hör man talas om bristen på det. Tankesnurren hos mig kom i alla fall igång när jag läste en artikel i SvD om svenskens läsvanor. Jag citerar Leonardz artikel:

Unga läser mindre - i böcker / Jenny Leonardz.
"När läsningen minskar bland unga generellt så går också larmet. Litteraturens ställning i skolan ifrågasätts, brist på litterär kanon och gemensamma referenser diskuteras. Oron är rimlig och enigheten stor om vikten av att öka läslusten, men argumenten grumliga.
För 150 år sedan handlade det om ”vandringen genom fäderneslandets litterära häfder” för att varje svensk skulle kunna säga: ”äfven jag har ett fosterland!”. Idag talar man istället om sådant som kulturell identitet, empati, om att motverka odemokratiska värderingar och om svensk värdegrund.
Så i grunden finns de gamla nationalistiska argumenten kvar: en läsande människa är en bättre människa och litteraturen ska göra oss till goda svenska medborgare. Litteraturen ska alltså åtgärda brister i samhället, ett ganska egendomligt krav att ställa på en företeelse som faktiskt är marknadsstyrd.

En som starkt ifrågasätter ”myten om den goda litteraturen” är litteraturforskaren Magnus Persson, bland annat verksam vid lärarutbildningen på Malmö högskola.
–De gamla romantiska idealen väcker många frågor om vad sådant som ”svensk värdegrund” eller ”kulturell identitet” är. Det är inte självklart att litteraturen bär på svaret, jag är inte säker på att författarna ens vill ha den rollen. Istället måste vi våga fråga oss vad litteraturen har som inte andra medier har för att kunna övertyga unga att läsa.
Magnus Persson pekar på tre möjliga värden: demokratisk kompetens, berättande fantasi och kreativ läsning. Det vill säga att litteraturen kan hjälpa oss att bli kritiska medborgare genom att den utmanar våra åsikter och värderingar, tränar oss i att pröva olika perspektiv och leva oss in i andras liv och tankar samt att läsning kan vara en kreativ och lustfylld sysselsättning.
...
Berättelser kommer att finnas så länge människor finns. Att de är nödvändiga för att vi ska förstå våra egna liv och skapa vår identitet, har också stöd i forskningen. Men att fiktivt besöka andra världar och pröva tankar utanför verkligheten kan ju ske både i film, datorspel och sociala medier. Dock är litteraturen den enda formen som enbart bygger på språket och där vi tillåts utveckla våra egna bilder.
Så varför ska vi då läsa litteratur? Inga enkla svar finns. Men att ha fantasi att förstå andra människors perspektiv är nödvändigt i en demokrati. Och den som inte har ett starkt språk blir ett lättare offer för ideologisk och kommersiell maktutövning."

/slut citat

AHA! Precis så är det. Tycker i alla fall jag... Men jag tror då också att vi måste börja tänja på begreppet kanon och se till vem det är vi pratar med och vad det är vi vill förmedla och varför.
Här är mitt (än så länge) litterära kanon för demokratisk kompetens, lämplig för gymnasiet och vuxna. Hur ser DITT litterära kanon ut och varför?
  • Persepolis av Marjane Satrapi - för att den på ett lättförståeligt men slagkraftigt sätt visar oss förtryckets fula nuna och hur det är att vara ung, ensamkommande flykting till ett helt nytt land.
  • Drottningens juvelsmycke av Carl Jonas Love Almqvist - för att Tintomara är en könsöverskridande (queer) karaktär som attraherar både kvinnor och män.
  • Enders spel av Orson Scott Card - för att den påminner oss om att ta barn på allvar. Barn kan vara oerhört grymma på ett "rycka-vingarna-av-en-fluga-sätt" men också oerhört resursfulla och begåvade bara vi tar oss tid att lyssna, umgås och ledsaga. Om barnen är framtiden måste vuxna vara närvarande.
  • 1984 av George Orwell - för att påminna oss om hur viktigt det är med ett öppet, demokratiskt samhälle, yttrandefrihet och kontinuerliga samtal om hur vi vill leva.
  • Frankenstein av Mary Shelley - för att den ifrågasätter vad det är att vara en människa.
  • Sista kulan sparar jag åt grannen av Fausta Marianovic - för dess sakliga skildring av krigets absurditeter och hur enbart ordet "demokrati" blir verkningslöst om det inte åtföljs av kunskap, utbildning, kompromisser och dialog.
  • Liftarens guide till galaxen av Douglas Adams - för att den visar hur små vi är i det stora sammanhanget universum, där är vi alla jordlingar och rätt betydelselösa...

1 comment:

KSena said...

När jag hör kanon/canon så tänker jag bara på fandoms... Jag är så skadad. :-P