Wednesday, March 22, 2017

Femtio nyanser av honom av E.L. James

*Den här recensionen skrev jag hyfsat snart efter böckernas utgivning. Jag publicerar den igen eftersom jag vet att folk rekommenderat den när de fått frågan om vad de tycker om Femtio nyanser...
 
Okej... let's do this...

Den kom från ingenstans, tog läsarna med storm och har sålts i flera miljoner exemplar. Jag pratar om E.L. James *trilogi Femtio nyanser av honom, Femtio nyanser av mörker och Femtio nyanser av frihet. Enligt hyfsat pålitliga rykten ska den här berättelsen ha börjat som en så kallad fanfic (fanfiction) baserad på Stephanie Meyers Twilight-serie. Fanfic går ut på att man tar en existerande story - bok, film, serie etc. - och skriver en egen berättelse med karaktärerna ur originalberättelsen. Fenomenet är stort på internet. Någon med ett bokförlag i bakfickan fick upp ögonen för E.L. James fanfic och efter några omskrivningar var succén ett faktum.

Femtio nyanser av honom handlar om studenten Anastasia Steele som efter ett panikartat inhopp för sin sjuka rumskompis tillika studenttidningsreporter, tvingas intervjua den stenrike företagsledaren Christian Grey. Intervjun går sisådär... men något händer mellan Anastasia och Christian och när han en liten tid senare dyker upp på Anastasias extrajobb och köper buntband, börjar vi ana att den här snubben kanske är ute efter något mer än Anastasias intervjukunskaper... Boken är en erotisk roman och har fått stor uppmärksamhet på grund av att det erotiska har element av BDSM (Bondage Dominans Sadism Masochism).


Jag har... betraktat hysterin med skepsism. Mycket på grund av att jag fortfarande inte hittat en riktigt BRA erotisk bok och jag hade mina tvivel om denna. Men tills slut föll jag för frestelsen och bestämde mig för att undersöka vad hela den här hypen handlade om. Mycket för att jag som bibliotekarie gärna vill veta vad det är som är populärt men också för att jag har vissa insikter i BDSM och gärna ville se hur det behandlas i boken. Jag bestämde mig för att läsa Femtio nyanser av honom.
 
Herregud så jag ångrar de lästimmarna...

SPOILERALERT! SPOILERALERT! SPOILERALERT!

OM du har tänkt läsa Femtio nyanser av honom med ett öppet sinne så ska du sluta att läsa den här recensionen NU. Mina damer och herrar, Sofie kommer nu att bli riktigt elak. Du har blivit varnad!

Okej?

Okej.

För dig som är kvar är det dags att slipa fogsvansen 
för nu ska vi banne mig i min lilla låda såga!

Boksågningen... förlåt, recensionen börjar här:


Första intryck, karaktärer och språk:
Oh helige ande var ska jag börja? Boken handlar som sagt om den unga, ca 20+, Anastasia Steele. Universitetsstudent i brittisk litteratur, oskuld, halvtaskigt självförtroende, boende med en supersjälvsäker tjejkompis (som fått sitt självförtroende på grund av sin rika familj..?) som möter den stenrike, geniförklarade, sjukt snygge och sexige ca 27-åriga Christian Grey. Anastasia faller hals över huvud för blotta uppenbarelsen av den här gudalika varelsen och jag gäspar mig igenom alla hennes svettvåta fantasier... Supermänniskor ÄR inte intressanta, det tycker i alla fall inte jag. Att Anastasia sen låter sig kuvas av blotta tanken på att den här förbaskat viktiga företagsledaren är intresserad av henne känns som ungefär 200 steg bakåt i tiden - sedan när blev pengar och makt i den materiella välden så sexigt? "Tänk att att han tycker att lilla obetydliga jag är så intressant..." Gäsp, som sagt.
Karaktärsporträtten är klichéartade, platta och extremt repetitiva. Vi ser en kvinnlig huvudperson som kämpar med sitt självförtroende och sin naivitet men övertygelse om att kärleken vinner och en manlig huvudperson som utövar härskartekniker för att maskera sitt eget plågade förflutna. Dessa öden möts och attraktion uppstår. Vi kan liksom se vart det här leder innan vi ens kommit 100 sidor in i storyn... am I right?


Språket och berättarstilen i boken är otroligt dåligt.
E.L. James måste ha sovit sig igenom skolan för något av det viktigaste jag lärde mig i grundskolan beträffande berättande, är att vara försiktig med upprepningar. James använder sig av samma adjektiv och beteenden hela j*vla tiden... Anastasia har ett nervöst beteende av att bita sig i underläppen i tid och otid och med tanke på hur ofta detta påpekas i boken borde hon ha tuggat av sig läppen innan de 500 sidorna är färdiglästa. Vi får också reda på att Christian Grey har sjukt sexiga höfter och att hans flanellbyxor smiter åt kring dem som vore de gjutna kring hans välformade kropp (flanell? Var inte han typ multimiljonär? Flanell???) - denna information matar Anastasia oss med fler gånger än jag är intresserad av. Det känns ofta som om E.L. James har gått efter någon sorts manual i "Hur du skriver en trånsjuk roman" för det är väldigt lätt att gissa sig till vad som kommer hända härnäst.

Nog med textanalys - What's up with the sex???

De som är ute efter beskrivningar av sex mellan en man och en kvinna kommer inte att bli besvikna. Det nuppas friskt! som en gammal chef till mig skulle uttryckt sig. Problemet är bara att... tja, vad ska jag säga... det är inget bra sex. Jag ska förklara varför jag inte tycker att Anastasia och Chistian borde vara nakna tillsamman över huvud taget.

Någon har någonstans sagt att boken handlar om en stark kvinnas frigörelse. Jag vill å det starkaste påstå att DET GÖR DEN INTE ALLS!!! Den handlar om två desillusionerade, halvtrasiga och verklighetsfrånvända människor som försöker förverkliga sig själva och sin drömpartner via naivt fluffiga sockervaddsmoln och slipsknutna handleder. Anastasia är på jakt efter kärlek och närmar sig Christian i tron att hennes tillgivenhet ska få in honom på "rätt" (läs traditionell kärleksrelation) väg. Christian är på jakt efter en casual BDSM-sexpartner eftersom kärlek inte är hans "grej" men han frångår sina principer och har vaniljsex med Anastasia eftersom hon utövar en sådan enorm lockelse på honom och han tror att han ska kunna inviga henne i sina lite mer avancerade intressen.

Under resans gång, efter att Christian tagit Anastasias oskuld, får vi veta att Christian är intresserad av att upprätta ett BDSM-kontrakt med sin nyvunna sängkamrat som etablerar honom som dominant och henne som undergiven. Detta innebär att när Anastasia besöker Christian, tillhör hon honom i alla aspekter. Han bestämmer vad hon ska klä sig i, vad hon ska äta och hur de ska ha sex. Anastasia är från dag ett mycket skeptisk till detta kontrakt, men övertalar sig själv undan för undan att testa på det som Christian, den snygge demonen, erbjuder henne.
Gör det här Christian till en förövare och Anastasia till ett offer? NEJ!!! Det gör det hela bara till en vansinnigt dålig och missvisande bild av BDSM!!!


Dominans och undergivenhet existerar. Det är till och med vanligare än vad du tror. Det är en fetish, ett intresse och framför allt... en överenskommelse mellan vuxna, fria och självständiga vuxna som råkar ha en lite mer avancerad syn på sex och samliv! Ofta men inte alltid ingår vad som till en början ser ut som rått våld men som är en överenskommelse mellan sagda vuxna med tydligt etablerade gränser för vad som är för mycket och vad som är skadligt. Varför vill någon över huvud taget få en örfil eller smisk i sänghalmen? Det korta svaret är endorfiner! Den som späker sig på gym flera dagar i veckan vet vad jag pratar om... Endorfiner! OCH, en känsla av trygghet, att den dominante slutar när säkerhetsordet uttalas (säkerhetsordet som säger Stopp sluta det är för mycket!). Det finns och ska finnas en enorm tillit mellan den dominante och den undergivne. Båda ska vilja.

BDSM-kontrakt existerar och de fyller en viktig funktion - tydliga gränser för vad som är okej och vad som inte är okej. Alla som utövar BDSM har inte kontrakt, det är liksom utövandet en del i fetishen. Somliga har det, andra inte. Men överenskommelsen i hälsosam BDSM finns alltid där!

Christian Grey inleder gott med att omtala kontraktet som just en säkerhetsåtgärd för att få reda på var Anastasia Steeles gränser går. Han vill inte göra henne illa, på riktigt. Vackert så? Nja... Problemet är att Chistian är så kåt på Anastasia att han stressar henne i att ingå den här överenskommelsen med honom. Han är besatt av det faktum att han är den enda sexuella erfarenhet hon har och han vill äga henne, och inte på ett hälsosamt BDSM-sätt utan på ett själviskt och småsint sätt. När hon ringer honom på fyllan spårar han hennes telefonsamtal och kommer och hämtar henne på den klubb hon befinner sig på. Öh va..? Ja men han var ju orolig för henne, säger vän av ordning... NEJ! Hon signalerade inte på något sätt att hon ville ha hjälp, han bara dök upp och tog henne därifrån! NOT sexy! Han stöter först henne ifrån sig med kryptiska ord om att han är en farlig människa för henne, men skickar henne sedan i gåva en mycket gammal utgåva av en av hennes favoritförfattares böcker, värda en förmögenhet. Om DET inte säger "Jag är intresserad" så vet jag inte vad... Självklart sätter hon av efter honom som en trånsjuk elefant! Duh! Dessutom uppvisar han en illavarslande svartsjuka på varenda karl som råkar närma sig Anastasia. Ooooooh sexigt... *host*
Och så gå vi över till Anastasia Steele... hon ÄR inte undergiven. Hon har inget som helst intresse av att ingå ett BDSM-älskarinnekontrakt med herr sexiga-höfter utan vill ha en helt "vanlig" kärleksrelation. Konsekvensen är som sagt att hon jagar honom in i absurdum och går med på saker hon egentligen inte vill göra, i tron att han "ska förändras". Tillåt mig kräkas en liten stund. Sedan NÄR har en relation där den ena går in för att förändra den andra egentligen någonsin lyckats? Och dessutom... signalerar hennes agerande att BDSM är fel och sjukligt. Taskigt? Taskigt!   

Det gör mig arg!


Jag bli sällan så förbannad på en bok som jag blev på Femtio nyanser av honom. Inget sex i världen kan släta över den ohyggliga människosyn som ligger och jäser mellan raderna i Anastasias desperata jakt på mannen hon hals över huvud älskar (man fattar egentligen aldrig varför, förutom att han är snygg och en hingst i sängen...). Anastasia är ett våp och Christian är en sjuk och deprimerad människa som borde gå i terapi - inte bygga sig ett sammetsrött lekrum fullt av piskor, taljor och rep. För det första är sammetsrött en fasansfull kliché i sammanhanget och för det andra sitter jag hela tiden och tänker att Christian KOMMER att skada någon förr eller senare eftersom han INTE är en dominant utan en man med ett sjuhelvetes bagage som han borde reda ut innan han ens närmar sig ett kondompaket. De vänner jag har som ägnar sig åt BDSM och är undergivna (OCH de dominanta) kliar sig i huvudet och undrar fortfarande vad som kan anses sexigt hos Christian Grey...


Det finns verkligen inget förlåtande i den här boken... När jag läser för att recensera försöker jag verkligen att hitta NÅGOT gott att säga, något som gör boken i alla fall existensberättigad. En av de dummaste böcker jag läst är Corpus Delicti av Elias Palm, en traditionell mordhistoria där huvudpersonen är en rättsläkare. Jag ska inte gå in här på varför den är dum, men det enda förlåtande jag kunde hitta i boken var avsnitten om hur en rättsläkare arbetar - det lärde mig i alla fall något. Femtio nyanser av honom lärde mig absolut ingenting. Språket är torftigt, karaktärerna platta och rent ut sagt idiotiska, synen på sexuella lekar nedvärderande och handlingen trist. Jag är chockad över att jag verkligen inte hittar någonting som gör boken det minsta lilla läsvärd!

Nog fattar jag också att det handlar om en fantasi och att det är förlåtande och lätt att överdriva i fiktionens värld, men jag blir sur som gammal ättika när fiktionen presenterar en redan snedtittad verksamhet i ett ännu mer ofördelaktigt ljus. Missförstå mig rätt, Anastasia har enligt sig själv jättebra sex med Christian när han kör vanilla med lättare inslag av oralsex och snällhård stimulans på de rätta ställena, men när det kommer till lite grövre grejer blir det som att allt måste förklaras med att Christian gör det här för att han egentligen mår riktigt jävla dåligt och behöver en "normal" relation med en "normal" kvinna... ARGH!

En vän tillika bibliotekariekollega berättade för mig att hon hört att berättelsen blir bättre och mer förståelig om man läser alla tre böcker... men jag vill inte. Inget hos Femtio nyanser av honom får mig att vilja läsa del 2 och del 3. Absolut inget! Jag ångrar sällan nedlagd lästid men jag ångrar att jag läste den här boken. The bottom is nådd, som en välkänd musiker sjunger...


Om du vill få en fullständigt snedvriden och sjuk syn på sex och relationer, läs den här boken. Om du vill ägna dig åt roligt och hälsosamt sex och goda relationer, läs den inte. Förlåt, men så krass måste jag få vara. Jag hittar mer rafflande erotik i Stolthet och fördom av Jane Austen än jag gör i de snaskiga beskrivningarna i Femtio nyanser av honom av E.L James.

Snälla, tro inte att verkligheten ser ut så här!

Det blir INGA j*vla ugglor i betyg för den här boken.

USCH!

2 comments:

KSena said...

Jag hatar den boken så hårt. Har inga ord. Tyvärr har jag dem i biblioteket. Tjejer i högstadiet läser dem ofta. Jag gråter floder över detta, ärligt talat. :-/

Sofie said...

Ååååååh vad jag vill ha bokprat om dem i kombo med sexualupplysning typ!!! HELST för tjejer/unga kvinnor.