Wednesday, March 22, 2017

En man av stil och smak av Anders Fager

Har du läst Samlade Svenska kulter av Anders Fager och Jag såg henne idag i receptionen av Anders Fager? Om du inte har gjort det, sluta omedelbart att läsa den här recensionen, gå till din lokala bokhandel eller ditt lokala bibliotek och införskaffa dessa två böcker INNAN du bestämmer dig för att läsa En man av stil och smak.

Varför? undrar så klart vän av ordning.

Därför att du kommer att ha så mycket mer utbyte av En man av stil och smak om du läser de ovan listade böckerna. Faktum är att du troligtvis kommer sitta som en fågelholk om du läser En man av stil och smak UTAN att ha läst de två böckerna listade ovan.

En man av stil och smak anges som en fristående fortsättning på boken Jag såg henne idag i receptionen men jag vill påstå att de båda böckerna är beroende av varandra. Jag vill dessutom påstå att läsupplevelsen blir så mycket mer givande om du inleder med att läsa Samlade Svenska Kulter. För mytologin och världsbildens skull. Och, för delar av persongalleriet.

Då har vi etablerat det.
Sluta läs denna text och ge dig ut och jaga rätt på Fagers tidigare böcker.

För dig som redan läst dem, step into my office.

För dig som tänker börja läsa En man av stil och smak, nedanstående recension kommer att innehålla ett visst mått av spoilers. Jag varnade dig. Okej? Okej. Vi är kompisar. Låt oss dyka ner i ett Sverige där rullgardinen hissats upp för den som är invigd och som mer eller mindre gillar vad som finns på andra sidan tyget...
..............................

  
Foto på Anders Fager: Kalle Assbring för W&W (Copyright)

Anders Fager räknas som en av de stora skräckförfattarna i Sverige idag, han har även internationell framgång. När novellsamlingen Samlade Svenska kulter dök upp på marknaden för några år sedan mötte läsaren svensk vardagslunk kombinerad med total fasa, influerad av H.P. Lovecraft och Robert W. Chambers. Det finns säkerligen andra inspiratörer kombinerat med Fagers imponerande skruvade fantasi, men när jag plockade upp novellsamlingen, attraherad av omslaget med bilden av en flicka och en halvtransparent tentakel, var det de författarna jag kände igen vid läsning. Inga kommentarer om tentakeln, tack... Jag gillar skräck, okej?

Fagers Sverige är ingen rolig plats. Vi placeras primärt i Svealand och Götaland där uråldriga sällskap, bindgalna pensionärer, odödlighet, gravskändning, människooffer, ärrbildande kopulering, hybridraser med ursprung någonstans... och barn manipulerade till mördare samsas med partymänniskor, lebemän och självgoda trollkarlar. Och lajvare. Glöm inte lajvarna. Det finns en klar skillnad mellan posörerna och de som vet. Som ser. Som snuddat vid vad som kallas Arkanan vilken inte är en leksak, vilket allt för många blir varse. Eventuellt får du ett telefonsamtal från en gud. I Borås. På en kvarterskrog på Söder i huvudstaden. Där du känner igen dig och själv brukar gå.


En man av stil och smak inleds med en katastrof. Självklart! Det skulle inte duga med något annat. Blod flyter i en hemlig ordenslokal i Gamla Stan i Stockholm. Ignatiigränd kryllar så småningom av poliser. Ingen vanlig lattehipster fattar någonting men denna händelse sätter igång något... något som inletts i den föregående boken Jag såg henne idag i receptionen, och som nu snöbollsrullar i allt högre fart. Därav vikten av att läsa just den boken först.

Vår man av stil och smak heter CeO Molin, jobbar på Kungliga biblioteket och är en boktjuv. Minns ni han som på riktigt stal ur handskriftsavdelningen på Kungliga biblioteket för några år sedan? Japp, det här är en sådan. Dessutom en riktigt självgod jävel. Han är en lebeman, ordnar alltid de bästa festerna, charmar alla.
Denne till synes välartade bibliotekarie har dock rejäl huvudbry eftersom hans typ-nästan-flickvän, modellen och vinpimplaren och klärvoajanta Cornelia Karlsson, bestulit honom på viktiga delar till det som han under en stor del av sitt liv ägnat åt att förstå och bemästra - Arkanan, det där som flimrar till i ögonvrån, det blå skenet. Dessutom är hans egen sekreterare bibliotekstjuven på spåren. Och, han sitter på en bokskatt med ett värde som långt överskrider allt som har med guld att göra och just denna bokskatt... är det många som vill ha. Många som vet vad Arkanan är. Många som inte skyr lidande. Vare sig på detta plan eller det bakom rullgardinen. Många som gärna själva skulle ha undersökt ordenslokalen på Ignatiigränd. Många som ser en annan innebörd i ordet Portal än en vanlig ingång till villan på Djurgården. CeO ligger illa till. Hur illa kommer han så småningom att bli varse.

CeO är något så roligt som en antagonistisk protagonist. Han är inte trevlig. Han är en sprätt. Han är en jävla boktjuv! Men han är inte dum. Och som läsare blir man engagerad i hans öde, det går inte att hjälpa. Han har doppat fingrarna i en syltburk han inte kan kontrollera och även om Skyll dig själv! hänger i luften så finns det ett mått av smärta där också.
Anders Fagers stil är just så, antagonister och protagonister i en enda rödgeggig röra och man vet knappt vad man ska känna eller tänka. Just detta engagerar. Det engagerar i alla böcker han skrivit. Med tanke på det engagemang man känner för de här splittrade och stundtals emotionellt avstängda karaktärerna som vi lär känna i rätt djupgående porträtt skulle berättelserna kunna bli långrandiga och introverta. Det skulle kunna strösslas med ångest och adjektiv. Men det gör det inte. Fager håller sig kortfattad och krass. Saklig. Och det, gör ändå ondare. Bravo. Det är nog därför det mastiga persongalleriet där flera av figurerna bär flera titlar heller inte känns övermäktigt. För att de påminns om i korta stycken. Inget dravel.

Dock, att läsa Anders Fagers berättelser kräver ett visst mått av koncentration och även vilja till vidare studier. Klart man ska koncentrera sig när man läser, säger vän av ordning. Ja men visst, men vissa böcker kan man mer eller mindre glida igenom och ändå ha järnkoll på. Inte Fagers. Förutom ett rejält stort persongalleri som spänner över flera böcker så hänvisas till små stycken av något som man kanske bör slå upp i en bok eller typ googla... Eller så får man vänta på nästa bok. Det kan vara ett smart och beräknat drag.

Jag som förläst mig på Lovecraft undrar hur en person som inte känner igen de referenserna upplever Fagers noveller och romaner. Det är ett vågat drag att placera sitt skrivande i ett redan existerande och fantasieggande universum. Är det rentav en nackdel att känna igen referenser till onämnbara fasor från stjärnorna? Börjar jag tänka för mycket? Distanserar jag mig omedvetet från Fagers text och slinker in i de som ligger som inspiration?

Fagers universum är dock inte ett plagiat på Lovecraft och Chambers utan en väl genomarbetad egen version med tillägg av helt egna sällskap och fasor. Det uppskattas. Han gör sin egen grej. Och på samma sätt som jag känner igen Borås och Gamla Stan blir jag nästan lite upprymd av att VETA vem Fager refererar till. Och VAD... Hihihi! Men som sagt, det finns i väääldigt generella drag två typer av läsare; De som känner igen referenserna med olika sätt att hantera dem på och och de som inte gör det och troligtvis upplever texten på ett annat sätt. Rätt spännande.

Och... så klart...




 
Det var det sista någon såg av Sofie...
Vänta? Vem skriver då den här recensionen..?

DET DU! HAHAHA!!!

IÄ IÄ IÄ!!!

1 comment:

KSena said...

Borås, eh? Lite häftigt att en sådan bok utspelar sig här!