Friday, November 25, 2011

Världens värsta jobb

Jag har världens bästa jobb och varje morgon när jag vaknar tänker jag "SCORE!" men det har inte alltid varit så.

Jag kommer nu att, smärtsamt naket, berätta om
världens i särklass värsta jobb utfört i ett i-land.

Varning utfärdas. Det kommer att hagla svärord.
Jag skojar inte.

Okej, let's get down to the story...

För inte allt för länge sedan under juraperioden varvade jag magisterstudierna med att jobba för ett bemanningsföretag i Göteborg. Vi kan kalla det Bemanningsföretaget, just for the hell of it.
Jag jobbade med lite olika saker beroende på behov och ibland fanns det inte så mycket jobb alls så när de ringde klockan 06.30 och bad mig infinna mig på en arbetsplats i en kranskommun på mindre än 20 minuter, var det bara att säga jajemänsan och ta på sig rallyskorna.

Vid just det här tillfället som verkligen fick mig att inse att jag sålt min själ till Satan, utförde jag den troligtvis mest meningslösa, pinsamma, onödiga och ekologiskt buttfuckade uppgift jag någonsin inte kunnat föreställa mig i mina vildaste fantasier. På riktigt! Jag ska förklara...

Det här hände under en sommarmånad och min lillasyster skulle komma på besök under en jobbmässigt slö period. Några dagar innan hennes ankomst ringer en representant från Bemanningföretaget och frågar mig om jag har lust att jobba i två dagar med att köra ut presenter till gamla kunder runt Göteborg. Du hittar väl i Göteborg va? Jo det gör jag väl, tyckte jag och tackade för uppdraget.
Jag pratade sen med min lillasyster och sa att jag var tvungen att jobba lite och hon frågade mig om hon kunde få åka med och det lät ju betydligt trevligare än att snurra runt själv en hel dag. Hon skulle ju då få lite sightseeing! Wee!

Sagt och gjort. På dagen D tog vi spårvagnen in till huvudkontoret för att få instruktioner.
Vi möttes upp av en glatt leende konsultchef som gav oss bilnycklar, listor med företagsadresser och tog oss till lagret där presenterna fanns.

"Finns det GPS i bilen?" frågade jag.

"Nej" sa hon.

"Får vi en karta över stan?" frågade jag.

"Nej, men ni hittar väl i Göteborg?" sa hon.

Här tiltade det i min skalle för första gången den dagen.

"Ni hittar väl i Göteborg? Hihi!"

INTE ENS TAXICHAFFISAR SOM KÖRT I STAN I 15 ÅR LÅTER BLI ATT KNÄPPA PÅ BILENS GPS ELLER ÄR SÅ JÄVLA KORKADE ATT DE LÄMNAR KARTBOKEN HEMMA!!!
INTE ENS TAXICHAFFISAR SOM KÖRT I STAN I 35 ÅR HAR ETT KARTOTEK PÅ HJÄRNKONTORET ÖVER VARENDA GRÄND OCH TVÄRGATA OCH ADRESS FRÅN ASKIM TILL PARTILLE!!! VARFÖR? FÖR ATT DET ÄR FUCKING OMÖJLIGT!!!

"Ni hittar väl i Göteborg?"

Riiiight... Nästa vredesmoment kom när vi fick se vad det var vi skulle dela ut till företagen.

Klippdockor.

Nej jag skojar inte. Tänk dig sedan en klippdocka stor som en fullvuxen karl. Nej du jag skojar inte nu heller! Tänk dig sedan att den här människostora klippdockan har en pratbubbla på sitt pappersbröst där det står "Hej! Jag är en vikarie! Kasta inte pil på mig!"
Nä du jag skojar fortfarande inte!

Jag, lillasyster och en annan konsult som skulle ut och köra fick således packa var sin företagsbil fulla med paket innehållandes de här klippdockorna. Paket med cirkamåtten 1 meter x 1 meter x 7 centimeter. Bilarna vi packade i var bara lite större än typen Smartcar. Dessa skulle vi packa med ca 30 kartonger var. När jag påpekade för konsultchefen att jag inte kände mig bekväm med att packa bilen upp till taket så att jag skulle få noll sikt i backspegeln inne i en mycket mycket trafikerad storstad, sa hon bara leende att jag ju hade sidospeglar. Tack du, jag tänkte inte på det...

Jag och lillasyster dirigerades att köra i den södra delen av Göteborg för att hitta företag. Det här hade kunnat vara någorlunda a piece of cake :

1. OM listorna haft rätt adresser.

2. OM Bemanningsföretaget sett till att kolla så att det fanns personal på kontoren just den dagen vi skickades ut för att lämna paket.

3. OM Bemanningsföretaget sett till att kolla upp så att företagen i fråga tar emot besök utan att tid först bokats.

4. OM vi fått med oss i alla fall en vettig papperskarta...

5. OM reklamavdelningen inte rökt den där jointen klockan 03.00 på morgonen och utropat "KLIPPDOCKOR! JÄTTESTORA KLIPPDOCKOR! DET ÄR GENIALT!"

Föreställ dig att du är en företagare. Föreställ dig att du sitter med pappershögar upp till öronen, en telefon som går varm och ett fläktsystem som slutat fungera just den här specifikt varma sommardagen och du riktigt känner hur rövsvetten bildar en våt fläck på ditt stolssäte, och en av dina medarbetare med en mycket underlig röst kommer och säger "Du ledsen att jag stör men det är en person här från det där Bemanningsföretaget som vi anlitade en gång för 2 år sedan, vi ska tydligen få en present."
Föreställ dig hur du under lätt tandagnisslan lämnar ditt skrivbord och möter upp en mycket svettig, rödblommig och andfådd brud på gissningsvis 20+ år som bär en 1 meter x 1 meter stor låda i famnen som hon med ett krystat leende överlämnar till dig med orden "Hej! Jag kommer från Bemanningsföretaget! Vi vill överlämna en liten present!"

Föreställ dig att du är Jag. Föreställ dig hur det känns att stå där i en svettig pöl av förnedrande tiggeri med gissningsvis 5 par kontorsögon som skeptiskt ögnar dig uppifrån och ner och undrar var fan du kom ifrån och varför du inte ringde först?
Föreställ dig hur du parkerat bilen, efter att först ha snurrat några varv runt ett dåligt skyltat industri- och kontorsområde, sprungit upp för 7 trappor i ett av de här komplexen eftersom hissen varit avstängd, knackat dörr för att få reda på var just det här företaget har flyttat eftersom de som huserar i just de här lokalerna råkar sälja mattor och inte IT-lösningar vilket du blivit informerad om, till sist hittat rätt och väl framme inser att du inte fått några uppgifter om vad det är du ska framföra förutom att du ska lämna över paketet. Således när du överlämnat paketet och hasplat ur dig var du kommer ifrån har du inget mer att säga. 5 par kontorsögon tittar på dig och väntar på en förklaring. Du har ingen.

Det du egentligen vill säga är:

"Hej! Jag kommer från Bemanningsföretaget! De har skickat ut mig för att överlämna en jättestor klippdocka till er som ni ändå kommer att knyckla ner i en sopkorg så fort jag gått härifrån, eftersom de inte värnar om miljön och tyckte att det inte räckte med ett telefonsamtal för att fråga er om ni vill anlita deras tjänster igen! Personligen hade jag blivit mycket gladare för en fruktkorg. Då hade jag i alla fall kunnat säga Hej! Jag kommer från Bemanningsföretaget! Ät frukt, C-vitamin är bra grejer! och stått för det. Jag är en mycket kompetent människa med 2 gedigna utbildningar i botten och en stor portion yrkeserfarenhet, det använder Bemanningsföretaget till att köra runt halva Göteborg för att dela ut jättestora klippdockor till företag som uppenbarligen inte anlitat Bemanningsföretaget igen av någon anledning. Om jag vore er skulle jag aldrig mer anlita Bemanningsföretaget för detta uppenbara slöseri med både mänskliga och materiella resurser. I min uppfattning borde Bemanningsföretaget tvärt om köra upp en rostig fil där solen aldrig skiner för sitt sätt att behandla sina anställda. Adjö!"

Min lillasyster vill sannolikt aldrig mer åka bil med mig efter den dagen. Hon hann lära sig en helt ny dimension av svärord som någonsin drabbat det svenska språket.

Jag har skurat toalettstolar, sanerat knarkarkvartar, stått med armarna i vattentråg fulla med mygglarver, suttit vid en landsväg i ösregn och räknat nummerplåtar, expiderat kunder med ett glatt leende på läpparna och en stortå ur vilken det forsat blod, spritt gödsel över en fullstor åker endast med hjälp av en skottkärra, en grep och mina ryggmusklers fulla kraft och lyft vikter som skulle få Markus Samuelsson att blekna (inte allt på en gång men under en arbetsdag).

Jag har slitit helvete med alla möjliga olika uppgifter som gemene man skulle rynkat på näsan åt och ALLA de uppgifterna slår Bemanningsföretagets klippdockor på fingrarna any day! Ge mig en toalett att skura eller en klippdocka att leverera och jag säger ro hit med Klorin och skurborste!

Om inte det här är världens i särklass värsta, mest pinsamma, dummaste, mest degraderande och fullkomligt absurda jobbuppgift ni någonsin hört talas om, vill jag höra om era erfarenheter!

Fuck klippdockor!

I dare you!

2 comments:

KSena said...

Oh gawd... *face-palm* Ja, jösses... Ibland undrar man vad folk tänker med. :-/

Erika W said...

Tre klippdockor in och jag skulle dumpat dem i närmsta container...