Friday, September 30, 2011

Om bokprat för 9-åringar

I morse besökte jag en låg- och mellanstadieskola i kommunen för att prata böcker med skolans klass 3.

Mentalt upprepandes mantrat "inte använda svärord inte använda svärord inte använda svärord" installerades jag i ett klassrum där vi placerade 14 stolar i ring, tände levande ljus och släckte ner några lampor för ökad mysighetsfaktor.

Skolklassen delades upp i två grupper och en halvtimme var spenderades med att prata om 3 böcker som jag hade med mig. Eller ja.. vi snackade om en väldig massa annat också... men så blir det! Jag hade enormt fin hjälp av klassens lärare som känner ungarna och som är van vid att styra upp saker och ting.

Böckerna jag hade förberett till Bokpratet var :


Den perfekta boken för hårdrocksfamiljen!

Jack, en helt vanlig kille, älskar rockmusik. Hans mamma spelar i ett rockband och hans pappa är rockmusiker och hans bästa vän Alice lirar skön rock på sin gitarr. Jacks idoler är bandet Dragonhearts, speciellt bandets gitarrist - Danny Dragonheart. En kväll, när Jack nästan har somnat, uppenbarar sig plötsligt Danny Dragonheart i Jacks sovrum!

Danny berättar att han rest på magisk väg från landet Metallien, ett land som alla rockmusiker åker till när de behöver vila mellan sina konserter. Problemet är att landet hotas av en ond uppfinnare, en gammal turnétekniker som heter Vridnér. Denne Vridnér har uppfunnit en maskin som stjäl ljud - alla människor tappar sina röster och alla instrument tappar sina ljud. Katastrof för ett land som Metallien där musikerna inte bara vilar utan också komponerar ny musik! Danny och medlemarna i Dragonhearts tar med Jack på ett fantastiskt och spännande ävntyr - ska Jack lyckas hjälpa innevånarna i landet Metallien att få tillbaka alla ljud?

Jag berättade lite om boken och läste högt ur kapitlet då Danny dyker upp i Jacks sovrum.
Den här boken ville ungarna i klass 3 absolut ha som högläsningsbok! Säkert 12 av 14 ungar räckte upp handen när jag frågade om någon av dem gillade rockmusik. Yay!



Isabel, eller Izzy som hon kallas, bor i "betongen", eller en förort till Stockholm. Där går hon i skola, busar med sin hund Bonny, spelar musik med sin pappa som är DJ och hänger med sina vänner. Izzy ska fylla 10 år, något som hennes pappa säger är stort och han lovar att hon ska få något riktigt najs i födelsedagspresent. Men vad ska hon önska sig?

Izzys kompisar har alla något som de verkligen brinner för. Alice är bäst på matte och skulle nog önska sig en miniräknare. Melina är superbra på fotboll och skulle säkert önska sig ett par nya fotbollsskor. Simon, som är kung på tv-spel, skulle säkert vilja ha en ny konsoll eller nya spel. Men vad gillar Izzy, egentligen? Vännerna försöker hjälpa henne med önskelistan, men det går sådär. Mest skriver de upp saker de själva skulle vilja ha.

Det är inte förrän Izzy följer med pappa på en dansklubb och får hjälpa honom att spela musik som hon faktiskt inser att det är ju DET hon älskar! Hon ska också bli DJ!

Men kan hon bli DJ? Det verkar inte vara så många tjejer som är det och... hon fyller ju bara 10 år... Kommer Izzy att börja tro på sig själv och satsa på sin passion?

När jag själv tyckte att det ju är klart att Izzy kan bli DJ, räckte en av 9-åringarna upp handen och sa med en mycket vuxen röst : "En tioåring som har ett jobb. Det var det löjligaste jag har hört! Det är omöjligt."
Jag påpekade för honom att man inte måste jobba som DJ för att hålla på med musik på det sättet, utan att man kan ha det som hobby och spela för sina vänner på kalas, och då sjönk han lite i sin stol. Undrar var han snappat upp den där repliken någonstans, för den lät väldigt inövad?
Dock verkade flera av kidsen vilja läsa boken efteråt och jag provläste första kapitlet för dem.


Abbe hatar insekter. Hon är livrädd för dem! Man kan till och med säga att Abbe har en fobi, för hon måste tacka nej till att sova i kompisen Nadjas tält eftersom hon är rädd för att det kan krypa in myror i tältet när hon sover. Myror i håret! Fy så otäckt.
Hur kul är det att ha en fobi och tillbringa sommaren hos mormor och morfar i byn Istermyrträsk, där det formligen kryllar av insekter? Hur gör man för att sluta vara så rädd?
Abbes mormor får så en idé. Hennes goda vän och jobbarkompis på bibblan i Istermyrträsk, Sven, älskar insekter. Han är entomolog, en person som studerar och samlar på kryp och flygfän. Han har ett helt rum fullt med insekter som han samlat in! Och där tycker mormor att Abbe ska gå in? Är hon inte klok!?
Men Sven är i alla fall en snäll man och han försöker verkligen hjälpa Abbe, så mycket att Abbe känner att hon vill göra något för Sven så att han blir glad. Dessutom fyller han år, 50 år och det ska ju vara speciellt. Problemet är att Svens högsta önskan är att hitta den tvekäftade sågstekeln och hur letar man rätt på en sågstekel när man helst av allt inte ens vill vara i närheten av en fluga?
Som tur är har Abbe sin familj och sina vänner till hjälp. Mormor och morfar finns alltid där, liksom pappa, bästa vännerna Nadja och Antón, fältbiologgruppen som Sven handleder på fritiden och som älskar att vända på stenar och böka efter gråsuggor, och så mamma och mammas före detta kille Roger som mamma faktiskt borde bli ihop med igen!
Den skräckslagne stekelsamlaren är en väldigt rolig bok, som också tar upp allvarliga ämnen. Att vara rädd för insekter är något som många kan känna igen sig i, och kanske kan de få lite hjälp på traven i att om inte tycka om insekter så i alla fall bli lite mindre skräckslagna.
Abbe är väldigt modig mitt i all sin rädsla och hon bryr sig mycket om sina vänner. Det är en riktig slukarbok, svår att lägga ifrån sig när man väl har öppnat den!

Den här boken resulterade i en mycket livlig respons från åhörarna när jag frågade dem om de var rädda för någonting. Jag hade förväntat mig att kanske en eller två skulle bekänna, men ta mig tusan ALLA ungarna räckte upp handen! En kille var mörkrädd, en annan rädd för bromsar (insekten alltså), en tjej var rädd för getingar och spindlar och ormar var också läskigt. Läraren var rädd för höstdåsiga, feta flugor och jag själv berättade att jag är jätterädd för bläckfiskar.
En av tjejerna påpekade även mycket moget att om man har en kompis som är rädd för något så ska man inte skratta åt honom eller henne utan hjälpa och stötta. Det var vi rörande överens om!


* * *

Innan barnen gick in till sina klassrum igen blev jag omringad av flera av tjejerna som berömde mig för mina piercings, min frisyr och mitt nagellack. Många små händer sträcktes fram för att fysiskt kontrollera hur de vita 8 mm-spiralerna satt i örsnibbarna, hur jag hade gjort flätorna och hur nagellacket skiftade färg i ljuset. Inte tusan visste jag, när jag klädde mig i morse, att jag skulle gå och bli fashionista i en mellanstadieklass?!

4 comments:

Vampi said...

du är ju den perfekta "bibla tanten" cool och rockig på en gång och kan böcker:) fan va avundsjuk jag blir på dagens unngar så många coola böcker det finns..vi hade typ kitty och astrid lindgren njae lite mer fanns men ändå:)

Sofie said...

Aww vad du är söt ^_^ Jag läste massor med Kitty när jag var liten, tokspännande ju men inte ens en liten tös som jag undgick att fundera över könsstereotyperna i berättelserna :-P
Fem-böckerna får man heller inte glömma!

KSena said...

Har oxå blivit fashionista emellanåt när man varit i klasser... I jeans och t-shirt. *lol* Ja, ja. :-D Har själv läst Izzy och gänget och måste säga att det var en underbar liten bok. :-D De andra har jag inte läst, men jag jobbar inte med bokprat längre. :-P Tyvärr.

Sofie said...

KSena, du ÄR fashionista ^_^