Monday, May 25, 2009

Polygami vs Monogami, the Battle Royale

Okej... enough with the sweet talk, nu blir det barnförbjudet.

Jag har bjudit hem dem idag, för att säga min mening.

Förberedelserna är rigorösa. Jag har bränt lavendelolja, vattnat de nysådda fröerna och bryggt grönt te med smak från japanska körsbär. Kuddarna är fluffade och katterna nyborstade.
När de anländer är de förväntansfulla, rosiga om kinderna och dåliga på att för varandra dölja sitt djupt rotade förakt för varandras etik och moral. Möt fröknarna Monogami och Polygami.

Livsstilstrender är ett intressant fenomen, baserat på den västerländska vinkel jag lever i. Den katolska kyrkan hade ett fasligt sjå att under (ca) 1200-talet i Norden få de nyligen kristnade hedningarna att överge frillosystemet, den effektivaste maktfaktor som rådde i områdenas politiska läge. Samvaron mellan man och kvinna skulle vara helig, avgränsad och kontrollerad. Kontrollerade man människans sexliv kontrollerade man henne, punkt. Monogami är normen, 1+1=1. Vi har vant oss. Pojke möter flicka, kärlek uppstår, de är till varandra bundna. The end.

För några år sedan blev det så helt plötsligt (igen) trendigt med den så kallade Polyamorin. Moderna män och kvinnor i minimalistiskt inredda huvudstadslägenheter förklarade att det inte alls handlade om ett utnyttjande och runtknullande utan om ett mycket respektfullt, ömsesidigt överenskommet kontrakt på öppenhet och ärlighet och kärlek. Kärleken var inte exklusiv, menade man. Partiet Fi ventilerade frågan om att slopa äktenskapet till förmån för relationer bestående av fler än två personer, men ställde sig aggressivt uppströms till alla motfrågor beträffande Polygami. Polygami var ju bara något som Mormonerna och Muslimerna sysslade med och då på den kvinnliga frihetens bekostnad, nej usch och fy.
Susanna, fingerat namn, uttalade sig i ett tv-reportage om hur hon och hennes pojkvän levde i ett öppet förhållande med andra partners. Men Susanna fick bara träffa andra tjejer, för träffade hon en annan kille så skulle ju hennes huvudsaklige pojkvän bli så sur. Jag loggar in på en av alla otaliga kontaktsidor på nätet och chattar mig fram på måfå och har inom loppet av en timme fått femtioelva erbjudanden om att bli någon gift mans hemliga älskarinna, då frugan inte längre är intresserad av sex. Men han vill inte lämna henne, han älskar henne ju och de har barn och hus och är bästa vänner.

Jag bläddrade vid tiden för Polyamorins uppsving i dessa tidningar och gäspade vid reportagens idoga försök att normalisera något inte speciellt uppseendeväckande. För mig var det gammal skåpmat. Been there, done that, got the DVD and live to tell the tale. Framför allt har jag bildat mig en åsikt kring striden mellan Polygami och Monogami och till er, fröknarna, som sitter framför mig med var sin mugg grönt te, har jag bara en sak att säga och det är:

SKÄMS!

Hur VÅGAR ni värdera varandra? Hur VÅGAR ni exkludera det ena till förmån för det andra? Hur VÅGAR ni påstå att en ideologi går före lämplighet och kärlek? VA!?

För övrigt är ”Polyamori” världens löjligaste ord. Polygami är polygami är polygami på samma sätt som att en ros är en ros är en ros. För helvete!

Innan hela den här karusellen med trenden att gnugga kön mot fler än en person i ett lång- eller kortsiktigt förhållande återuppstod igen, levde jag tillsammans med en man och en kvinna. Innan tidningsreportagens tid då samlivet skulle förklaras och stötas och blötas, försökte jag mig på det lilla sociala projekt som ett triangeldrama utgör. Dessförinnan och även där efter har jag levat i bitterljuv tvåsamhet med hans och hennes, så jag anser mig ha belägg för att orera om saken.

Det som tidigt slog mig är just detta eviga skitsnack för och emot. Jag har inte träffat varenda människa i hela världen, men det som slagit mig med en gummikyckling på klassiskt tecknat vis är att Monogamister ser Polygami som en ursäkt för att få vara otrogen och att Polygamister ser Monogami som ett patriarkalt patent på kärleken.

Jag har suttit i en församling bestående av Polygamister som hackat duktigt på bekanta som förlovat sig på Monogamt vis och spått deras undergång med ömsesidigt hat och emotionell stagnation. Jag har även sett en gammal pojkvän uttrycka rent äckel över att jag, hans flickvän, befunnit sig i händerna på en man och en kvinna SAMTIDIGT!?
Jag har hört en Polygam man föraktfullt spotta över hur en kvinna i någons bekantskapskrets krävt Monogami av sin andra hälft, och därefter fått reda på att samme föraktfulle man ger sin ”primary partner the silent treatment” så fort hon försöker träffa någon annan än honom. Jag har hört mina Monogama vänner förbanna en gemensam bekant bakom hennes rygg för att hon knullar med andra än sin pojkvän, eftersom han bara går med på det i hopp om att hon ska växa ifrån det och att det sedan bara ska vara han och hon.

I pressen läser vi om en allt ökande grad av sexuella sjukdomar hos unga eftersom de är mer sexuellt aktiva nu med fler partners än för 10 år sedan, råd till monogama gifta par att plocka in en tredje person i sovrummet för att hotta up stämningen lite. Giftermålen är trendskapande industrier och kärnfamiljen lever än på Kungsholmens lattefik. Allting är främmande av en det-händer-inte-mig-karaktär, glättigt, ytligt och åh så frigjort och enkelt att göra Pandurostyle.

I denna virrvarriga soppa av intryck, låt mig ta ett par exempel ur mitt eget liv som relationsexperimenterare..;
Min Polygame pojkvän hatade allt som hade med Monogami att göra och drog sig inte för att ironisera och kritisera alla i sin närhet som visade upp ringar eller hans och hennes. Han språkade vitt och brett om sin öppenhet, sin ärlighet och sin tolerans och om sin fundamentala övertygelse om att ingen någonsin kan bli lycklig i strikt tvåsamhet. Samtidigt uppmuntrade han näst in till hjärntvätt den lesbiska sidan hos mig och gjorde det mycket klart att alla män bara är ute efter en sak... undantaget honom. ”I know how men think”. Jag försökte sålla, men vad han sa den gången jag introducerade en möjlig, manlig amour och berättade att vi skulle gå på promenad, kommer för alltid att sitta som en pil i bröstet på mig; ”Don’t blame me if you get raped”. Så där lite fint... antydande. Därefter ringde han en god vän och sökte tröst och vännen höll så klart med om att jag var ”completely off my trolley”. Ingen av dem bekymrade sig om att ens försöka lära känna den här mannen jag promenerade med, som för övrigt var en perfekt gentleman och stannade på en vänskapsnivå.
Till min Polygame pojkväns stora förtjusning kärade jag och en annan av hans flickvänner ner oss i varandra, och inget kunde väl vara sötare än vår lilla fluffiga tresamhet? Ledmotivet för vårt förhållande, något som vi alla tryckt på från första början, var total ärlighet beträffande andra partners. Det var vårt kontrakt. Det var den respekten vi skulle visa varandra och vad förhållandet kretsade kring.
Det hela slutade med att de båda bedrog mig. Det vill säga, de ljög för mig om andra pojk- och flickvänner.
Om det hade handlat om en moralsak hade det väl kunnat stå för mig och endast mig, men det handlar om så mycket mer. Låt mig förklara; En Polygam relation inbjuder till glädje multiplicerat med antalet medverkande parter, men även komplikationer multiplicerat med antalet medverkande parter. Könssjukdomar är en sådan sak. Potentiellt HIV. Klamydia är heller inte trevligt om man någon gång tänkt sätta ungar till världen. Ärligheten är A och O.

Att en part ljuger om en annan kvinna/man i ett Monogamt förhållande är en destruktiv handling emotionellt, moraliskt och medicinskt. Att en part ljuger om en annan kvinna/man i ett Polygamt förhållande är en destruktiv handling emotionellt, moraliskt och medicinskt. En lögn är en lögn är en lögn är en förbannad lögn oavsett vilken helig relationskyrka man följer.

Behöver jag säga att jag tillbringade min Polygama tid tillsammans med två idioter? Förmodligen inte... Så nu hatar jag allt vad Polygami heter som en följd av detta? Nej, men se det gör jag inte! Lång näsa!
Tro mig, jag har sett Polygamins alla baksidor med förtal, lögner, sexuell hjärntvätt och ojämlika maktspel men det gör inte att jag för den sakens skull anser relationsformen vara en styggelse inför kärleken. Tvärt om, jag är övertygad om att Polygami fungerar på samma sätt som att jag har sett Monogamins egenkära, institutionsfossilerande baksidor och ändå tror på den relationsformen.
Skillnaden ligger i att jag bekänner mig till personlig lämplighet och inte en ideologi om relationsformens ultimata gränser. Jag råkade hamna i det mest destruktiva av alla destruktiva relationer där inte bara ett utan två o-empatiska monster huserade med mitt lilla naiva hjärta, men säger det något om ramverket eller något om karaktär? Sug på den karamellen.

Jag lever nu i ett Monogamt förhållande med en man. En god vän uttalade en gång kärleksfullt förbannelsen ”Tråkmånsar!” över oss för att vi inte kunde tänka oss en tredje part i sänghalmen, men den tituleringen stör mig inte ett dugg. Jag är hellre en tillfreds tråkmåns än en olycklig idealist. Jag har inget behov av att slacka efter på de oskrivna reglerna bara för att det ska vara så. Vi är nöjda och glada med varandra, kan det inte bara få vara så?
Om vi ändrar oss om 10 år, jag då ändrar vi oss om 10 år. Det innebär inte att vi har trampat på våra egna principer.

Så jag tänker inte ta sida för eller emot. Sluta titta på den så kallade lådan och tänk utanför dess vinklar, för hela helvete! Är personerna i relationen glada och nöjda och överens? Ja men så skit då i om de satt kyskhetsbälte på varandra eller om de utövar Bukkake på lördagskvällarna med hela Bridgeklubben! Vad fan spelar det för roll?

4 comments:

Anonymous said...

Du är så KLOK, ugglefoten!

/Lina

Sofie said...

Tack sweetie!

KSena said...

HEAR, HEAR!!!! Så jävla bra! Då rockar så jäkla hårt! Får man lägga en länk till detta inlägg i min blogg, tro? Det är så UNDERBART! Du är en så underbar kvinna! Hade jag varit singel hade jag lagt in en stöt! X-D

Sofie said...

Awwww du är en muffin med glasyr på vännen :-D Klart du får länka, roligt!