Sagan om bland annat...

hetero ( ) homo ( ) harto (x)

2012-02-11T06:54:00.000-08:00

Jag måste dela med mig av min absoluta favvoflata - Hannah Hart!

Hanna Hart, eller harto som hon också går under på ze internet, bestämde sig tydligen en vacker dag för att göra ett matlagningsprogram. Matlagning samtidigt som hon super sig full.

My drunk kitchen.

Pubertalt? Ja. Skitroligt? Ja!

Fenomenet har växt till HD med en stadig supporterskara, försäljning av tröjor med tryck (Jag vill ha "Parkour to you!") och samarbete med andra videobloggare och proffsproducenter.

Vi nämner det moraliskt och hälsosamt tveksamma i att supa sig full som en kastrull en gång i veckan för några minuter på Youtube. Men jag har en känsla av att Hannah följer en liknande livsregel som min egen, nämligen "Du välsignades med en hjärna, så var inte en idiot". Hon förväntar sig att hennes tittare gör val baserat på konsekvenser. Vi ser bara Hannah i några minuter åt gången, vi vet inget annat om hennes liv egentligen. Dessutom, jag som bor i närheten av en av Sveriges största skidorter, kan vittna om att det inmundigas betydligt fler flaskor vin per skalle och helg än Hannahs i jämförelse blygsamma intag... det försvarar inget, men att just hon har gjort en grej av att supa till och spela apa på nätet är inget som får mina moralklockor att ringa speciellt högt.

Dessutom tror jag aldrig att konceptet hade funkat om det inte varit just hon som gjorde det. En random full människa i ett kök? Hur kul kan det bli? Hannah Hart har ett vinnande koncept eftersom hon
1, Är intelligent
2, Är hysteriskt rolig
3, Bjuder på sig själv
Jag har sett ett par klipp med henne när hon inte är full och hon är minst lika tilltalande då som med ett par centiliter tequila i kroppen.

Show me where Ya noms at! /featuring Hannah Hart and Pants

Hjärta kretslopp!

2011-12-15T10:29:00.000-08:00

Möt Kretsloppsburken!

Ibland behöver man bara påminna sig om saker som rockar fett. Typ kretsloppsburkar! Kretsloppsburkar is the shit. Till och med den mest förhärdade, ilskna, cyniska lilla surprutt kan, med tanken "Hur tusan funkar det där?!" hamrande mot pannbenet, inte undvika att kika en extra gång på livet som växter så det knakar bakom glasväggarna.

På ett av de två bibliotek jag jobbar på har vi kommit överens om att vi i mindre grupper ska ha ansvarsfokus för de olika avdelningarna. Det innebär att man kan ge sig tid att kolla upp just sin avdelning lite extra och inte behöva snabbspola sig igenom varje avdelning med hafsigt resultat. Jag är, bland annat, ansvarig för fackavdelning Natur & Teknik.

Sofie hade G minus i sitt slutbetyg i matte men har läst en 15 poängskurs i marinbiologi på universitetsnivå. Spännande kombo? Ehm... ja. Jag är mer biolog och kemist än vad jag är matematiker och tekniker. Let's be honest, jag har Dyskalkyli... men jag är en jävel på att pynta!

Idén om att göra en kretsloppsburk till Natur & Teknik kom efter ett besök på ett av filialbiblioteken i kommunen, som ligger sammanslaget med en låg- och mellanstadieskola. De har en kretsloppsburk på ett bord i bibblan! Eftersom jag är för fler barn i inredningsdebatten och jag efter empiriska antaganden vet att alla gillar kretsloppsburkar, bestämde jag mig för att gymnasieeleverna på huvudbiblioteket OCKSÅ skulle få en kretsloppsburk!

Jag följde receptet på den här sidan när jag gjorde burken ovan, som faktiskt är min egen hemmaburk då jag ville testa innan jag lanserade projektet på bibblan. Och dra mig långsamt på en liten vagn, det funkar!

Sofies kretsloppsburk
(jag rekommenderar dock starkt att kolla på receptet via länken ovan)

*1 stor glasburk
- min är en gammal gurkburk inhandlad på loppis för 60 kr.
*Lecakulor eller skärvor av någon gammal trasig tallrik eller blomkruka.
*Jord
*Diverse frö och växter
- jag har än så länge bara satt frö ur några gamla påsar jag hittade i en låda, Solros och Basilika (?!)

Lägg lecakulor eller skärv som ett bottenlager (för dränage så att växterna inte drunknar).
Fyll på med ett lager jord.
Pilla ner frön och växter.
Vattna sparsamt.
Skruva på locket på burken.
Ställ burken i dagsljus.
Efter ca 1,5 vecka hade mina frön grott! Planen är att pilla ner några Ampelliljeskott också så fort de rotat sig i glaset med vatten i vilket de nu står.

I början på veckan upprepade jag experimentet på jobbet. Ska bli spännande att se om det gror även där!

Världens värsta jobb

2011-11-25T03:16:00.000-08:00

Jag har världens bästa jobb och varje morgon när jag vaknar tänker jag "SCORE!" men det har inte alltid varit så.

Jag kommer nu att, smärtsamt naket, berätta om
världens i särklass värsta jobb utfört i ett i-land.

Varning utfärdas. Det kommer att hagla svärord.
Jag skojar inte.

Okej, let's get down to the story...

För inte allt för länge sedan under juraperioden varvade jag magisterstudierna med att jobba för ett bemanningsföretag i Göteborg. Vi kan kalla det Bemanningsföretaget, just for the hell of it.
Jag jobbade med lite olika saker beroende på behov och ibland fanns det inte så mycket jobb alls så när de ringde klockan 06.30 och bad mig infinna mig på en arbetsplats i en kranskommun på mindre än 20 minuter, var det bara att säga jajemänsan och ta på sig rallyskorna.

Vid just det här tillfället som verkligen fick mig att inse att jag sålt min själ till Satan, utförde jag den troligtvis mest meningslösa, pinsamma, onödiga och ekologiskt buttfuckade uppgift jag någonsin inte kunnat föreställa mig i mina vildaste fantasier. På riktigt! Jag ska förklara...

Det här hände under en sommarmånad och min lillasyster skulle komma på besök under en jobbmässigt slö period. Några dagar innan hennes ankomst ringer en representant från Bemanningföretaget och frågar mig om jag har lust att jobba i två dagar med att köra ut presenter till gamla kunder runt Göteborg. Du hittar väl i Göteborg va? Jo det gör jag väl, tyckte jag och tackade för uppdraget.
Jag pratade sen med min lillasyster och sa att jag var tvungen att jobba lite och hon frågade mig om hon kunde få åka med och det lät ju betydligt trevligare än att snurra runt själv en hel dag. Hon skulle ju då få lite sightseeing! Wee!

Sagt och gjort. På dagen D tog vi spårvagnen in till huvudkontoret för att få instruktioner.
Vi möttes upp av en glatt leende konsultchef som gav oss bilnycklar, listor med företagsadresser och tog oss till lagret där presenterna fanns.

"Finns det GPS i bilen?" frågade jag.

"Nej" sa hon.

"Får vi en karta över stan?" frågade jag.

"Nej, men ni hittar väl i Göteborg?" sa hon.

Här tiltade det i min skalle för första gången den dagen.

"Ni hittar väl i Göteborg? Hihi!"

INTE ENS TAXICHAFFISAR SOM KÖRT I STAN I 15 ÅR LÅTER BLI ATT KNÄPPA PÅ BILENS GPS ELLER ÄR SÅ JÄVLA KORKADE ATT DE LÄMNAR KARTBOKEN HEMMA!!!
INTE ENS TAXICHAFFISAR SOM KÖRT I STAN I 35 ÅR HAR ETT KARTOTEK PÅ HJÄRNKONTORET ÖVER VARENDA GRÄND OCH TVÄRGATA OCH ADRESS FRÅN ASKIM TILL PARTILLE!!! VARFÖR? FÖR ATT DET ÄR FUCKING OMÖJLIGT!!!

"Ni hittar väl i Göteborg?"

Riiiight... Nästa vredesmoment kom när vi fick se vad det var vi skulle dela ut till företagen.

Klippdockor.

Nej jag skojar inte. Tänk dig sedan en klippdocka stor som en fullvuxen karl. Nej du jag skojar inte nu heller! Tänk dig sedan att den här människostora klippdockan har en pratbubbla på sitt pappersbröst där det står "Hej! Jag är en vikarie! Kasta inte pil på mig!"
Nä du jag skojar fortfarande inte!

Jag, lillasyster och en annan konsult som skulle ut och köra fick således packa var sin företagsbil fulla med paket innehållandes de här klippdockorna. Paket med cirkamåtten 1 meter x 1 meter x 7 centimeter. Bilarna vi packade i var bara lite större än typen Smartcar. Dessa skulle vi packa med ca 30 kartonger var. När jag påpekade för konsultchefen att jag inte kände mig bekväm med att packa bilen upp till taket så att jag skulle få noll sikt i backspegeln inne i en mycket mycket trafikerad storstad, sa hon bara leende att jag ju hade sidospeglar. Tack du, jag tänkte inte på det...

Jag och lillasyster dirigerades att köra i den södra delen av Göteborg för att hitta företag. Det här hade kunnat vara någorlunda a piece of cake :

1. OM listorna haft rätt adresser.

2. OM Bemanningsföretaget sett till att kolla så att det fanns personal på kontoren just den dagen vi skickades ut för att lämna paket.

3. OM Bemanningsföretaget sett till att kolla upp så att företagen i fråga tar emot besök utan att tid först bokats.

4. OM vi fått med oss i alla fall en vettig papperskarta...

5. OM reklamavdelningen inte rökt den där jointen klockan 03.00 på morgonen och utropat "KLIPPDOCKOR! JÄTTESTORA KLIPPDOCKOR! DET ÄR GENIALT!"

Föreställ dig att du är en företagare. Föreställ dig att du sitter med pappershögar upp till öronen, en telefon som går varm och ett fläktsystem som slutat fungera just den här specifikt varma sommardagen och du riktigt känner hur rövsvetten bildar en våt fläck på ditt stolssäte, och en av dina medarbetare med en mycket underlig röst kommer och säger "Du ledsen att jag stör men det är en person här från det där Bemanningsföretaget som vi anlitade en gång för 2 år sedan, vi ska tydligen få en present."
Föreställ dig hur du under lätt tandagnisslan lämnar ditt skrivbord och möter upp en mycket svettig, rödblommig och andfådd brud på gissningsvis 20+ år som bär en 1 meter x 1 meter stor låda i famnen som hon med ett krystat leende överlämnar till dig med orden "Hej! Jag kommer från Bemanningsföretaget! Vi vill överlämna en liten present!"

Föreställ dig att du är Jag. Föreställ dig hur det känns att stå där i en svettig pöl av förnedrande tiggeri med gissningsvis 5 par kontorsögon som skeptiskt ögnar dig uppifrån och ner och undrar var fan du kom ifrån och varför du inte ringde först?
Föreställ dig hur du parkerat bilen, efter att först ha snurrat några varv runt ett dåligt skyltat industri- och kontorsområde, sprungit upp för 7 trappor i ett av de här komplexen eftersom hissen varit avstängd, knackat dörr för att få reda på var just det här företaget har flyttat eftersom de som huserar i just de här lokalerna råkar sälja mattor och inte IT-lösningar vilket du blivit informerad om, till sist hittat rätt och väl framme inser att du inte fått några uppgifter om vad det är du ska framföra förutom att du ska lämna över paketet. Således när du överlämnat paketet och hasplat ur dig var du kommer ifrån har du inget mer att säga. 5 par kontorsögon tittar på dig och väntar på en förklaring. Du har ingen.

Det du egentligen vill säga är:

"Hej! Jag kommer från Bemanningsföretaget! De har skickat ut mig för att överlämna en jättestor klippdocka till er som ni ändå kommer att knyckla ner i en sopkorg så fort jag gått härifrån, eftersom de inte värnar om miljön och tyckte att det inte räckte med ett telefonsamtal för att fråga er om ni vill anlita deras tjänster igen! Personligen hade jag blivit mycket gladare för en fruktkorg. Då hade jag i alla fall kunnat säga Hej! Jag kommer från Bemanningsföretaget! Ät frukt, C-vitamin är bra grejer! och stått för det. Jag är en mycket kompetent människa med 2 gedigna utbildningar i botten och en stor portion yrkeserfarenhet, det använder Bemanningsföretaget till att köra runt halva Göteborg för att dela ut jättestora klippdockor till företag som uppenbarligen inte anlitat Bemanningsföretaget igen av någon anledning. Om jag vore er skulle jag aldrig mer anlita Bemanningsföretaget för detta uppenbara slöseri med både mänskliga och materiella resurser. I min uppfattning borde Bemanningsföretaget tvärt om köra upp en rostig fil där solen aldrig skiner för sitt sätt att behandla sina anställda. Adjö!"

Min lillasyster vill sannolikt aldrig mer åka bil med mig efter den dagen. Hon hann lära sig en helt ny dimension av svärord som någonsin drabbat det svenska språket.

Jag har skurat toalettstolar, sanerat knarkarkvartar, stått med armarna i vattentråg fulla med mygglarver, suttit vid en landsväg i ösregn och räknat nummerplåtar, expiderat kunder med ett glatt leende på läpparna och en stortå ur vilken det forsat blod, spritt gödsel över en fullstor åker endast med hjälp av en skottkärra, en grep och mina ryggmusklers fulla kraft och lyft vikter som skulle få Markus Samuelsson att blekna (inte allt på en gång men under en arbetsdag).

Jag har slitit helvete med alla möjliga olika uppgifter som gemene man skulle rynkat på näsan åt och ALLA de uppgifterna slår Bemanningsföretagets klippdockor på fingrarna any day! Ge mig en toalett att skura eller en klippdocka att leverera och jag säger ro hit med Klorin och skurborste!

Om inte det här är världens i särklass värsta, mest pinsamma, dummaste, mest degraderande och fullkomligt absurda jobbuppgift ni någonsin hört talas om, vill jag höra om era erfarenheter!

Fuck klippdockor!

I dare you!

Fashionistanörden dreglar...

2011-10-09T11:40:00.000-07:00

Idag kom första snön nere i dalen... då måste man få titta på snygga skor på Nelly.com

Om bokprat för 9-åringar

2011-09-30T10:03:00.000-07:00

I morse besökte jag en låg- och mellanstadieskola i kommunen för att prata böcker med skolans klass 3.

Mentalt upprepandes mantrat "inte använda svärord inte använda svärord inte använda svärord" installerades jag i ett klassrum där vi placerade 14 stolar i ring, tände levande ljus och släckte ner några lampor för ökad mysighetsfaktor.

Skolklassen delades upp i två grupper och en halvtimme var spenderades med att prata om 3 böcker som jag hade med mig. Eller ja.. vi snackade om en väldig massa annat också... men så blir det! Jag hade enormt fin hjälp av klassens lärare som känner ungarna och som är van vid att styra upp saker och ting.

Böckerna jag hade förberett till Bokpratet var :

Jacks rockiga resa av Therés Stephansdotter Björk

Den perfekta boken för hårdrocksfamiljen!

Jack, en helt vanlig kille, älskar rockmusik. Hans mamma spelar i ett rockband och hans pappa är rockmusiker och hans bästa vän Alice lirar skön rock på sin gitarr. Jacks idoler är bandet Dragonhearts, speciellt bandets gitarrist - Danny Dragonheart. En kväll, när Jack nästan har somnat, uppenbarar sig plötsligt Danny Dragonheart i Jacks sovrum!

Danny berättar att han rest på magisk väg från landet Metallien, ett land som alla rockmusiker åker till när de behöver vila mellan sina konserter. Problemet är att landet hotas av en ond uppfinnare, en gammal turnétekniker som heter Vridnér. Denne Vridnér har uppfunnit en maskin som stjäl ljud - alla människor tappar sina röster och alla instrument tappar sina ljud. Katastrof för ett land som Metallien där musikerna inte bara vilar utan också komponerar ny musik! Danny och medlemarna i Dragonhearts tar med Jack på ett fantastiskt och spännande ävntyr - ska Jack lyckas hjälpa innevånarna i landet Metallien att få tillbaka alla ljud?

Jag berättade lite om boken och läste högt ur kapitlet då Danny dyker upp i Jacks sovrum.
Den här boken ville ungarna i klass 3 absolut ha som högläsningsbok! Säkert 12 av 14 ungar räckte upp handen när jag frågade om någon av dem gillade rockmusik. Yay!

Izzy och gänget av Dogge Doggelito

Isabel, eller Izzy som hon kallas, bor i "betongen", eller en förort till Stockholm. Där går hon i skola, busar med sin hund Bonny, spelar musik med sin pappa som är DJ och hänger med sina vänner. Izzy ska fylla 10 år, något som hennes pappa säger är stort och han lovar att hon ska få något riktigt najs i födelsedagspresent. Men vad ska hon önska sig?

Izzys kompisar har alla något som de verkligen brinner för. Alice är bäst på matte och skulle nog önska sig en miniräknare. Melina är superbra på fotboll och skulle säkert önska sig ett par nya fotbollsskor. Simon, som är kung på tv-spel, skulle säkert vilja ha en ny konsoll eller nya spel. Men vad gillar Izzy, egentligen? Vännerna försöker hjälpa henne med önskelistan, men det går sådär. Mest skriver de upp saker de själva skulle vilja ha.

Det är inte förrän Izzy följer med pappa på en dansklubb och får hjälpa honom att spela musik som hon faktiskt inser att det är ju DET hon älskar! Hon ska också bli DJ!

Men kan hon bli DJ? Det verkar inte vara så många tjejer som är det och... hon fyller ju bara 10 år... Kommer Izzy att börja tro på sig själv och satsa på sin passion?

När jag själv tyckte att det ju är klart att Izzy kan bli DJ, räckte en av 9-åringarna upp handen och sa med en mycket vuxen röst : "En tioåring som har ett jobb. Det var det löjligaste jag har hört! Det är omöjligt."
Jag påpekade för honom att man inte måste jobba som DJ för att hålla på med musik på det sättet, utan att man kan ha det som hobby och spela för sina vänner på kalas, och då sjönk han lite i sin stol. Undrar var han snappat upp den där repliken någonstans, för den lät väldigt inövad?
Dock verkade flera av kidsen vilja läsa boken efteråt och jag provläste första kapitlet för dem.

Den skräckslagne stekelsamlaren av Annalena Hedman

Abbe hatar insekter. Hon är livrädd för dem! Man kan till och med säga att Abbe har en fobi, för hon måste tacka nej till att sova i kompisen Nadjas tält eftersom hon är rädd för att det kan krypa in myror i tältet när hon sover. Myror i håret! Fy så otäckt.

Hur kul är det att ha en fobi och tillbringa sommaren hos mormor och morfar i byn Istermyrträsk, där det formligen kryllar av insekter? Hur gör man för att sluta vara så rädd?

Abbes mormor får så en idé. Hennes goda vän och jobbarkompis på bibblan i Istermyrträsk, Sven, älskar insekter. Han är entomolog, en person som studerar och samlar på kryp och flygfän. Han har ett helt rum fullt med insekter som han samlat in! Och där tycker mormor att Abbe ska gå in? Är hon inte klok!?

Men Sven är i alla fall en snäll man och han försöker verkligen hjälpa Abbe, så mycket att Abbe känner att hon vill göra något för Sven så att han blir glad. Dessutom fyller han år, 50 år och det ska ju vara speciellt. Problemet är att Svens högsta önskan är att hitta den tvekäftade sågstekeln och hur letar man rätt på en sågstekel när man helst av allt inte ens vill vara i närheten av en fluga?

Som tur är har Abbe sin familj och sina vänner till hjälp. Mormor och morfar finns alltid där, liksom pappa, bästa vännerna Nadja och Antón, fältbiologgruppen som Sven handleder på fritiden och som älskar att vända på stenar och böka efter gråsuggor, och så mamma och mammas före detta kille Roger som mamma faktiskt borde bli ihop med igen!

Den skräckslagne stekelsamlaren är en väldigt rolig bok, som också tar upp allvarliga ämnen. Att vara rädd för insekter är något som många kan känna igen sig i, och kanske kan de få lite hjälp på traven i att om inte tycka om insekter så i alla fall bli lite mindre skräckslagna.
Abbe är väldigt modig mitt i all sin rädsla och hon bryr sig mycket om sina vänner. Det är en riktig slukarbok, svår att lägga ifrån sig när man väl har öppnat den!

Den här boken resulterade i en mycket livlig respons från åhörarna när jag frågade dem om de var rädda för någonting. Jag hade förväntat mig att kanske en eller två skulle bekänna, men ta mig tusan ALLA ungarna räckte upp handen! En kille var mörkrädd, en annan rädd för bromsar (insekten alltså), en tjej var rädd för getingar och spindlar och ormar var också läskigt. Läraren var rädd för höstdåsiga, feta flugor och jag själv berättade att jag är jätterädd för bläckfiskar.
En av tjejerna påpekade även mycket moget att om man har en kompis som är rädd för något så ska man inte skratta åt honom eller henne utan hjälpa och stötta. Det var vi rörande överens om!

* * *

Innan barnen gick in till sina klassrum igen blev jag omringad av flera av tjejerna som berömde mig för mina piercings, min frisyr och mitt nagellack. Många små händer sträcktes fram för att fysiskt kontrollera hur de vita 8 mm-spiralerna satt i örsnibbarna, hur jag hade gjort flätorna och hur nagellacket skiftade färg i ljuset. Inte tusan visste jag, när jag klädde mig i morse, att jag skulle gå och bli fashionista i en mellanstadieklass?!

Om att nörda sig.

2011-09-29T10:19:00.000-07:00

Så är det!

Om att tjäna vuxenpoäng.

2011-09-24T06:18:00.000-07:00

Att betala räkningar ger i snitt 3.000 vuxenpoäng. Villa, volvo, vovve ger förmodligen astronomiska mängder med poäng. Vad ska man ha de där poängen till? Ingen som vet. Många talar föraktfullt om dem.

Vet ni vad jag tror? Jag tror att de där vuxenpoängen inte betyder något i mängd. Nepp. Jag tror att de betyder mer än så.

Jag skojar friskt om vuxenpoäng. Höhö nu har jag tjänat massor! Jag har träffat alldeles för många som aldrig vill bli vuxna, av helt fel anledning. Att vara vuxen är trååååkigt och torrt och att aldrig ha kul. Behåll barnasinnet hihi! Absolut, var lekfull, men vad händer när stora barn får små barn som tro det eller ej är i behov av den trygghet och vägledning en vuxen, det vill säga livserfaren, kan erbjuda?

Att vara vuxen är alltså INTE att aldrig mer vara lekfull och ha kul, utan att vara vuxen är att faktiskt bry sig om den yngre generationen och försöka vara där och vägleda i den mån man kan. Däri ligger vuxenpoängens sanna natur.

Jag borde skaffa mig en äppellåda i trä och skriva ett stort plakat och ställa mig mitt på ett torg någonstans som alla andra galningar, ty jag har ett budskap :

VUXNA! VÅGA VARA VUXNA!
VÅGA BRY ER!

Varför ska jag bry mig om andras ungar? Varför ska jag bry mig om någon, ung eller gammal, som beter sig som en idiot? Jo, därför att om vi är många som går ihop och visar att vi bryr oss visar vi att vissa beteenden inte är okej i en fungerande gemenskap. Det är inte okej att slänga upp sina leriga skor på ett stoppat säte på tunnelbanan. Det är inte okej att kasta sten (stenblock!) på brandbilar och ambulanser. Det är inte okej att springa runt och skrika på ett bibliotek. Det är inte okej att skrika bög och fitta efter folk. Det är inte okej att kasta smågodis på varandra inne på en affär (inte ens när man har betalt för det!).

Det är inte okej att som människa göra något av ovan stående exempel. Oavsett om du är vuxen eller om du är ung. Och är du vuxen, kanske du ska tänka till eftersom, newsflash, barn gör inte som vuxna säger utan barn gör som vuxna gör! Avskyr att vara den som kläcker nyheten, men så är det.

Jag är en kärring. Jo ja lovar! Jag är en vuxen människa, nyss fyllda 30 år, som ber folk dämpa sig när de är på biblioteket. För en 17-åring är jag en kärring, oavsett om jag är 30 eller 65. Jag griper heller inte alltid in när saker sker, ibland orkar jag inte och andra gånger hinner jag inte. Men ibland gör jag det faktiskt, och som ensam vuxen mot en grupp negativt inställda kids som tycker att livet är pest, kan det vara nog så prövande. En vuxen har väl sällan gjort någon skillnad liksom, om hon/han inte har någon väldigt speciell egenskap som gör henne/honom 1, fruktansvärt respektingivande eller 2, riktigt jävla pinsam. För min egen del satsar jag på alternativ 2. Det går sådär.
När jag griper in på bibblan, gör jag det i tjänsten. Jag har någon form av skyldighet att i alla fall påpeka att det inte är okej att leka kull mellan hyllorna och kasta snus på mattorna. Men sen, när man är privat, upphör den "skyldigheten" då?

Är någon någonsin skyldig att ingripa i något?

På ett bibliotek jag jobbade på fick jag en gång fysiskt gå in och sära på två individer en sekund från ett knytnävsslagsmål. Inledningen var att den yngre av de två, ca 17 år gammal, hade sprungit några varv genom bibblan och stojat och skojat med en jämnårig. Innan jag hann fram för att be dem kittla varandra ute på gården, hade den äldre manlige besökaren fått nog och kommit före mig för att ge killarna en rejäl utskällning.

Den ene killen vek undan, tufft mumlande något om gubbdjävlar, men den andre hånlog och bröstade upp sig och var helt beredd på ett slagsmål. Den vuxne besökaren vek inte undan utan talade om för killen att på ett bibliotek tar man det lugnt varpå replikskiftet "jobbar du här eller???" utbröt och bringa trycktes mot bringa. Sofie, 168 cm i strumplästen och 62 kilo matchvikt, klämde sig in emellan och lyckades på något hafsigt vis att sära på striden. Mest genom att helt enkelt stå i vägen. 17-åringen försvann ut genom ytterdörren och jag tog mig sedan ett snack med den äldre biblioteksbesökaren.

Den äldre mannen och jag hade en väldigt bra pratstund. Jag bad honom att först gå till mig om han vill att någon ska lugna ner sig, för att jag inte ville att han själv skulle försätta sig i någon form av trångmål eller fara. Han å sin sida bad om ursäkt för att han brusat upp och bedyrade att han inte velat försätta MIG i trångmål. No problemas, tyckte jag då, hög och skakig på adrenalin.

Poängen i detta är, att jag och biblioteksbesökaren var oerhört överens om att någon form av ingripande var nödvändigt i den här situationen. Han, berättade han, ville som vuxen och medmänniska visa på att det inte är okej att springa runt och störa de andra biblioteksbesökarna. Han ville helt enkelt hjälpa till! Jag å min sida, ville värna hans säkerhet, men var ändå på ett sätt tacksam över att han faktiskt gjort det han gjort. Kanske planterade det ett litet litet frö hos den här 17-åringen om att det inte passar sig att leka kull överallt. Kanske brydde han sig inte alls utan tyckte att vi var vuxna djävlar som ska lämna honom i fred. Kanske, kanske inte... Helst hade jag velat snacka med 17-åringen med, men det förblir nog en önskedröm... Jag har ingen pedagogisk utbildning eller kunskap i hur man når levnadströtta tonåringar.

Det finns ofta en sorts gränslöshet i samhället vilken, så länge den går oemotsagd, visar på att det är helt okej att göra vad som helst när som helst hur som helst. Att så få sätter ner foten beror till största delen på rädsla. Själv är jag livrädd mest hela tiden. Ofta är det individer i gäng som beter sig opassande - vuxna så väl som unga, faktiskt... Vad kan jag som ensam människa göra, frågar man sig. Tänk om de har kniv? Tänk om de vandaliserar min bil? Tänk om de överfaller mig en mörk kväll när jag är på väg hem?

Nyligen hade Göteborgsposten ett reportage om en kvinna som gick emellan ett knivslagsmål på en spårvagn - en kille hade knivskurit två andra som sedan gett sig på honom och misshandlade honom (om jag fattade det hela rätt). Hon, en kärring, tog tag i dem och försökte sära på dem och undrade vad de höll på med. Hon ropade på hjälp, men ingen av de andra passagerarna reagerade. Det finns filmavsnitt från övervakningskameran som visar hur hon står och drar i killarnas jackor och hur folk i samma vagn inte rör en muskel för att hjälpa till. I rättegången som följde, där hon agerade vittne, tackade faktiskt förövarna henne för att hon ingripit. Hon räddade troligtvis livet på fler än en av dem.

Det behöver inte alltid gå så långt som att det blir slagsmål. Kids som sparkar sönder en papperskorg, rispar med en bläckpenna i ett bord, snackar högt om hur mycket de ska knulla i helgen, i en offentlig lokal... Taktiken de har är att undvika ögonkontakt och göra sig lustiga över en när man kommer och ber dem att inte förstöra inredningen eller skona öronen på folk som inte är intresserade av deras sexliv. Det himlas med ögonen, det knappas på telefoner, det härmas repliker, det ignoreras eller det skylls på varandra. I 8 fall av 10 ger en tillsägelse eller en bedjan inte ett enda resultat. Att som sista åtgärd slänga ut folk blir till en regelrätt fars med trakasserier som påföljd. Som vuxen känner man sig rätt jävla töntig.

Men, jag vill slå ett slag för den vuxna tönten.

Klart man är en tönt!

Både på fritiden och privat! Herregud, vad spelar det för roll om ett gäng ungar tycker att jag är töntig så länge jag visar att jag bryr mig???

Idag tjänade jag som privatperson ca 10.000 vuxenpoäng och en rejäl massa töntpoäng som förmodligen tog mig till the next level of Töntighet.

Jag befinner mig i en ort med en väldig massa extremsportare. Vackert så, men när ett gäng killar på 12-16 år får för sig att de ska klättra upp på taket till en rulltrappa och sedan springa upp på taket till en gångtunnel som, många meter över marken och dessutom över en järnväg, förbinder ett hus med ett annat, då kunde jag liksom inte hålla töntigheten i schack. Ca 4 av dem satt och hängde på ett stängsel ut mot järnvägsspåret, två av dem hade klättrat upp på taket och en av dem var på väg att hänga med genom att kliva på en upp-och-ner-vänd kundvagn.

Jag : "Killar! Parkour i all ära men det där taket är inte gjort för att springa på! Det är livsfarligt, ni kan trilla rätt igenom! Eller ramla ner på spåret! Be era kompisar att komma ner!"

Kille på kundvagn hoppar ner, flinar : "Okej förlåt..."

(Vadå förlåt? Jag var rädd för att de skulle slå ihjäl sig! )

Kille på stängsel härmar mig : "Parkour i all ära... vilken kommentar!"

De andra killarna : *knuffar på varandra och flinar och smågarvar*

En man kommer ut på en balkong i ett av de angränsande husen och ropar arg till killarna på taket : "Gå ner!"

Killarna : *flinar och garvar ännu mer*

Jag och Sambo, som är med och som stöttat mig, börjar gå därifrån medan vi tittar upp mot taket på killarna som är farligt högt uppe men som börjar bege sig neråt. Min adrenalin-nivå skulle förmodligen dödat en get. Jag hör hur killarna på stängslet upprepar min parkour-kommentar till sina kompisar som är på väg ner. Jag får ögonkontakt med en av dem och ropar än en gång att taket inte är gjort för att gå på och att de kan trilla ner och slå ihjäl sig.

Vi beger oss därifrån med bil och ser när vi kör ut från parkeringen hur två av killarna skjutsar en tredje i kundvagnen. De har tagit sig till ett litet skateparkområde som ligger utanför en av byggnaderna. Killarna som skjuter vagnen ska just till att knuffa ner killen som sitter i vagnen ut för en av ramperna...

Oavsett hur töntiga vi är, vill jag ändå tro att vi gjorde en insats. Jag, Sambo och mannen som kom ut på balkongen. De kanske inte bryr sig så mycket om oss annat än att vi är jobbiga och stör dem, men vad händer den dagen någon av dem faktiskt trillar ner för att ingen stoppade dem, eller de tycker att det är fritt fram och pressar en unge med sämre balans att faktiskt klättra ända upp..?

Får jag vara så konservativ att jag säger f*ck tv-programmen
Jackass och Dirty Sanchez?

Får jag det???

Får jag önska mig fler töntiga vuxna?

Jag önskar själv att jag var ännu töntigare och ännu vuxnare... att be de här pojkarna om att INTE slå ihjäl sig och bli mött med hån och ironi är faktiskt ganska jobbigt. Det får en att dra sig från att ingripa nästa gång. Och nästa gång... och nästa...

Images from www.freedigitalphotos.net, by:

No. 1 - photostock (altered by me)
No. 2 - Ambro (altered by me)
No. 3 - photostock (altered by me)
No. 4 - dan (altered by me)
No. 5 - graur razvan ionut (altered by me)
No. 6 - Ambro (altered by me)

Det är så hälsosamt och stärkande i fjällen!

2011-09-18T12:18:00.000-07:00

Fan vad bra man har det egentligen ^_^

Om att bokprata

2011-09-03T07:16:00.000-07:00

Jag är utbildad informationsspecialist med inriktning på klassifikationssystem, indexering och digitaliseringsfrågor i biblioteks- och museimiljöer.

Jag är inte barnbibliotekarie.

Förutom den där 5 poängskursen jag tog i biblioteksverksamhet i läsovana miljöer.

Men, jag är inte barnbibliotekarie.

I våras och nu i fredags har jag hållit i bokprat för lågstadiebarn. Grupper om 27 barn åt gången, förvisso uppdelade i lag om 2. Men likväl, 27 barn år gången.

Och det var faktiskt kul.

Inte för att jag tror att ungarna är speciellt imponerade, men tja... de går därifrån med böcker i alla fall och jag har redan bokat in mig på bokprat i klassrummen med klass 2 och klass 3 i den lokala låg- och mellanstadieskolan. Hur tusan hände det?!

Tja, dels beror det på att jag jobbar som folkbibliotekarie och på folkbibliotek har man alla sorters uppgifter. Med tanke på hur det ser ut i skolåldrarna med läskunnighet och diverse rapporter som varnar om sjunkande kunskapsnivåer, känns det rätt bra att faktiskt satsa på kidsen. Dessutom, eftersom jag är ansvarig för en av filialerna i kommunen så är det rätt bra att få direktkontakt med ungarna och faktiskt få höra VAD de vill läsa om.

Reading, it's good for ya!

Jag har kunnat dra upp några riktlinjer för vad det är för böcker ungar av idag, i södra Norrland, gillar att läsa om. Det är :

1. Spännande böcker
2. Hästar
3. Mysterier
4. Fantasy
5. Roliga böcker

I want all of your scary books!

Jag har i dagarna beställt ca 60 böcker, för åldern 6-9 år, som nästan uteslutande rör sig på det temat, eftersom de böckerna tar slut på bibblan i och med att klasserna lånar dem på långlån.
Några författare som ungarna inte verkar få nog av är Jo Salmson som ligger bakom bokserien Tam Drakriddaren, Lin Hallberg som ligger bakom böckerna om hästen Sigge, Martin Widmark som bland andra skriver böckerna om LasseMajas Detektivbyrå och Adam Blade som skriver på sin mastodontfantasyserie Beast Quest.

Att bokprata är fasen inte så lätt, har jag upptäckt... mitt allra första bokprat gick nästan åt skogen faktiskt, eftersom jag måste tänka mig för när jag pratar med kids. Sofie pratar nämligen flytande sväriska och kan utan att mena det lägga in ett lite olämpligt ord både här och där. Dessutom kanske inte ett gäng sjuåringar fattar vad "kommunikation", "akademisk" och "korrugerad" betyder, så där på rak arm. Och de är inte speciellt mottagliga för ironi, även om de själva tycker att de är bad ass. Dessutom kan sjuåringar inte sitta still i mer än max 20 minuter innan det rent biologiskt börjar rycka i armar och ben på dem. Mitt första bokprat hade jag förberett mig med 5 böcker. Mitt andra bokprat skalade jag ner det till 3 böcker och då måste man vara rätt teatralisk på den tredje boken så att ungarna inte ska somna.

If I put on big glasses and look smart, no one will notice that I am asleep...

De första bokpraten jag höll i valde jag att läsa högt för barnen ur en utvald lättläst bok. Tidsaspekten styr sådant och nu i veckan kände jag att det kanske skulle bli tight om tid om jag gjorde något liknande. Det finns både för och nackdelar med att läsa högt - fördelen är att ungarna får ett prov på vad boken handlar om och nackdelen är att det ökar på tiden de får sitta stilla... Däremot funderar jag på att höra med lärarna om jag kan läsa lite högt när jag besöker barnen i deras eget klassrum.
En styrka jag har är att jag är rätt bra på att härma dialekter och förställa rösten. Sådant går hem när man läser högt, kan jag säga.

När man bokpratar för lågstadieungar kommer man att märka av några saker:
1, Man blir konstant avbruten av någon som kryper iväg eller börjar dunsa med någon kroppsdel mot en vägg, stol eller golvet.
2, Det finns alltid minst ett gäng med buskillar som börjar buffla på varandra.
3, Det kommer alltid följdfrågor på varenda sak man säger vilket gör att man lätt tappar bort sig.
4, Barn i grupp väsnas.
5, Man måste vara TYDLIG och saklig, lite som att hantera en kull med valpar.

Jag: "... och den här boken handlar om tre vänner som heter Vilma, Viktor och Viking och..."
Unge 1: "VIKING! Hihihi!"
Unge 2: "MIN BROR HETER VIKTOR!"
Unge 3: "Vad gör dom då???"
Lärare : "Tysta och lyssna nu på Sofie!"
Jag: "Ja ehm... var var jag nu..."

Lite kul är det med följdfrågor. Som när jag sa att Tsatsiki, i boken "Tsatsiki och Morsan" av Moni Nilsson-Brännström, inte var någon superhjälte men att han klarade sig bra ändå för att han var modig, och fick frågan "Varför är inte han någon superhjälte?". Sen var hela klassen full av superhjältar...

De böcker jag har pratat om som har fallit ungarna (7-8 år) i smaken har i alla fall varit:

"Vitello får en vän" av Kim Fups Aakeson (Sjukt rolig bok att läsa högt!)
"Vampyren" av Ewa Christina Johansson
"Kartkatastrofen" av Ingelin Angerborn

En annan sak jag har upptäckt är att man för det mesta måste ta i ungarna för att få deras uppmärksamhet. Som när alla springer runt och letar efter spännande/roliga/mystiska böcker och pratar i mun på varandra och det börjar bli för stimmigt, då kan man sällan bara försöka överrösta dem och be dem prata med små bokstäver (som min pappa brukade säga). Nej, man måste gå in i klustret och lägga en hand på axeln och fånga deras blick, för annars ignorerar de en. Jag hade aldrig vågat ignorera en vuxen när jag var 7 år gammal, men tiderna förändras tydligen.

Everyone who thinks people should keep calm when visiting the library, hands up!

Att samarbeta med klassernas lärare är för mig A och O. Jag känner inte ungarna och jag kan omöjligt hålla reda på alla samtidigt som jag ska försöka hjälpa dem att hitta böcker. Att då ha lärare som aktivt går in och motverkar kaos är superviktigt. Plus att det blir mycket roligare när man av läraren kan få lite info om vad klassen rent generellt gillar och om det finns några som är extra mycket busfrön och om det finns några som är väldigt blyga.

Jahapp... så... nu är man bokpratare också!

Foton från www.freedigitalimages.net
Foto 1 av Arvind Balaram
Foto 2 av Stuart Miles
Foto 3 av Phaitoon
Foto 4 av anankkml

Tissetassarna

2011-08-13T12:15:00.001-07:00

... Crazy Cat Lady? Me? Yup :-)

Det obligatoriska random shit inlägget

2011-08-11T11:34:00.000-07:00

Jobbet:

Jag har en låntagare som jag blir glad av. Han bor inte på orten men semestrar ofta i trakterna och polar med en snubbe som jobbar på Turistbyrån i huset så jag stöter på honom lite nu och då. Han är pratglad, ödmjuk och fantastiskt positiv och vänlig. Han behöver vare sig säga eller göra något speciellt, man blir smittad av hans livsnjutarinställning. Han bara är.

Att anpassa sig till rollen som bibliotekarie i den här verksamheten har varit svårare än vad jag trott. Efter en hel del tankeverksamhet har jag och min chef kokat ner svårigheterna till två kärnsoppor; 1, Det här är mitt första fasta jobb någonsin och 2, Jag har en "I'll f*cking kill you!!!"-mentalitet efter att ha bott i Göteborg i ca 3 år.

Förklaring till soppa 1 :

Ja det här ÄR mitt första fasta heltidsjobb någonsin och jag fyllde 30 nu i år. Då undrar ju vän av ordning vad tusan Sofie har haft för sig sedan studenten? Svaret är att jag har JOBBAT! Och pluggat. Och jobbat lite till. Jag är sjukt dålig på att vara arbetslös och har som tur är inte behövt vara det i speciellt långa perioder. Men det har handlat om vikariat, säsongsarbete, extratimmar och bemanningsföretag. Framför allt bemanningsföretag förstör människors hjärnor... jag är helt övertygad!

När jag började jobba på bibblan här försökte jag uppfinna hjulet under första veckan. Jag skojar inte! Jag var så jävla forcerad så det fanns inte! Jag sprang runt och terroriserade gymnasieelever och pressade dem på vilka böcker just DE läste. Sprutade ur mig tusen olika idéer och ville veta ALLT om verksamheten på en gång. Helst igår! Sådant slutar ju med att chefen sätter sig ner på en stol mitt emot en och lite bekymrat ber en att tagga ner. Du ÄR bra Sofie, vi vet det så lugna ner dig.

Jag tror att det är något av en 80-talist sak det där. Om jag ska generalisera och spekulera. Vi 80-talister är fostrade till att vi är så JÄVLA BRA!!! Vi ska fram, oavsett hinder, och alla kommer älska oss för vi är ju bäst! Vi? Jag menar JAG! Jag, jag, jag! Individualismens prime time! DU är bäst! DU ska inte tänka på någon annan än dig SJÄLV! Sen blev vi vuxna och behövde inse att livet baserar sig på samarbete och många små kugghjul. Ooookej... dags att... va fan vad är det här?! ENSAM ÄR STARK!!! Jeez...

Sen har vi det här med bemanningsföretagen... Ta en självförhärligande 80-talist och placera henne eller honom på ett bemanningsföretag där det ska jobbas timmar på ett kontrakterat företag. Det här företaget VET att de inte behöver stå ut med någon som gör fel, det är bara att lyfta på luren, ringa bemanningsföretaget och be dem skicka en annan. Vad händer då med bemanningspersonal? Jo, de försöker uppfinna hjulet varenda jävla dag.

Den självförhärligade 80-talisten VET att hon eller han bara ska tänka på sig själv för hon eller han är ju bäst och således jobbar hon eller han SKITEN ur sig för att bevisa att just den här hon eller han är DEN BÄSTE på hela jävla bemanningsföretaget! Och att vara bäst måste ju leda till något stort!?!?

Det har tagit mig ungefär 5 månader att över huvud taget fatta att jag har arbetskamrater och att jag ingår i ett LAG där vi hjälper och stöttar varandra. Det är inte så att jag tror mig vara bäst, men jag tror att jag måste BEVISA att jag är bäst. Skit samma att vi alla har olika goda egenskaper och inte behöver vara bäst på allt.

Om två veckor ska jag och en kollega ha möte om barnavdelningen på det här filialbiblioteket. Vi ska prata om att MÅLA PÅ VÄGGEN!!! HAHA!!! VI MÅLAR PÅ VÄGGARNA PÅ DET HÄR JOBBET!!! Faktiskt, och fint blir det :-) Och vi gör det tillsammans!

Ibland tänker jag att jag inte jobbar på riktigt eftersom jag har så roligt. Är inte det sjukt?

Förklaring till soppa 2 :

Göteborg är ett fint ställe. Men det är också fruktansvärt hårt. Man bör anlägga en "rör mig så dödar jag dig"-attityd när man åker spårvagn sent på kvällen. Och ibland hjälper inte ens det. I den stadsdel där jag bodde skedde det väldigt många våldtäkter. Kul kul.

När jag jobbade kväll på olika stadsdelsbibliotek när jag var vikarie och skulle åka hem med spårisen var det alltid någon jävla snedfylla eller mentalpatient som slängts ut på gatan som var med på vagnen. Titta inte folk i ögonen. Se inte för snäll ut. Var rak men kort. Ha nycklarna i din knutna hand som ett knogjärn.

Vi hade saxmannen som klippte hår av kvinnor när de reste med en viss busslinje. Sambo attackerades på öppen gata vid ett tillfälle av en grupp VUXNA karlar som anklagade honom för att ha försökt stjäla en plånbok, men det var sjukt uppenbart att de bara var ute efter bråk. Sambo bevittnade vidare hur en knarkare i hyreshuset mitt emot vårt krossade en ruta in till en boende för att han fått för sig att det fanns en kvinna där inne han ville prata med. Sådana där små saker som gör att man känner sig lite... otrygg.

Nu finns det ju faktiskt otrevligheter överallt, var man än kommer, men jag var lite... överspänd... när jag landade här i kommunen.

Ett av de två biblioteken jag jobbar på är ett kombinerat skol- och folkbibliotek. Det är gymnasieelever som främst nyttjar bibblan på dagen, sen vågar sig lokalbefolkningen fram på eftermiddagen och kvällen. Mitt pass ute i disken inträffar mellan kl. 12.30-16.00 - man får lite så där lagom av både elever och vanliga besökare.
Problemet är att jag är inställd på att träffa såna kids som hängde på bibblan i Torslanda och Västra Frölunda. Sådana som saboterade inredningen och svarade "Sug min kuk!" när man bad dem att inte vara högljudda. Eller mellanstadieeleverna på bibblan i Guldheden som inte visste vad normal samtalston var och som inte lyssnade på någon. Således tänder jag på alla cylindrar när det väl händer något... jag blir kort sagt förbannad.

Under min första månad lyckades jag alltså stöta mig rätt rejält med de två falanger av problemkids som faktiskt finns på den här orten. De är kanske 10 stycken totalt. Och jag lyckades, på något sätt, göra mig ovän med ALLIHOPA! Det är fan nästan begåvat. I och för sig var det kanske inte helt av ondo för jag avvärjde ett potentiellt knytnävsslagsmål mellan en vanlig låntagare och en gymnasieelev vid ett tillfälle... men hur som, det blir lite jobbigt.

Här kommer bemanningsindividualisten in igen... jag tror att jag måste lösa ALLTING själv. I stället för att göra som min chef sa till mig att göra, komma och hämta henne eller någon av de andra mer erfarna bibliotekarierna som vet vilka de här ungarna är och kan ta ett snack med dem. Nej då, jag tutar och kör!

Jag har alltså genomgått en inskolningsprocess på fler än ett plan. Jag måste hela tiden påminna mig om att jag är ny och inte själv. Jag har kollegor med massor av kunskap och erfarenhet :-)

Lägenheten :

Sambos och min nya bostad är, efter ca en månad, fortfarande ett kartonghav. Kan i och för sig bero på att vi håller på och renoverar ett av rummen... svårt att packa upp när man inte har någonstans att lägga grejerna...

Jag trivs fantastiskt bra här. Det är vackert. Dessutom vet jag var grannarnas extranycklar ligger - de berättade det när en av dem lånade ut sin micro till oss och den andra bad om hjälp med att släppa in hennes katter när hon inte är hemma O_o Ovant??? Ja!!!

Jag har planterat en rabarberplanta på gräsplätten utanför dörren. Jag stirrar lite på den varje dag för att peppa den att överleva.

Lesser known facts about me :

Jag ÄLSKAR inlagd sill! Ni vet sådan där sursyrlig fisk man äter på Jul, Påsk och Midsommar? Inte jag! Jag äter det året om! Om Sambo har idétorka på vad han ska ge mig för middag säger jag åt honom att koka potatis och så kan jag äta SILL!!! Däremot hatar jag Matjesill...

Jag är via min släkt emotionellt engagerad i ett gruvmuseum här uppe, Fröå Gruva. Det var på sin tid en koppargruva, idag drivs det av en ekonomisk förening som museum förlitat på ideell arbetskraft. Det är en pärla och ett mycket värdefullt turistresemål med viktig historia eftersom det är ett av få gruvmuseum i Norden där man faktiskt har byggt upp det gamla pumpsystemet som skulle tömma gruvschakten på vatten. Via guidade turer vandrar man längs hela pumpmekaniken och kan med egna ögon se hur det fungerar! Jag kommer att börja jobba som en av dessa guider nästa sommar. Vintern kommer att ägnas åt intensiva studier av historiska gruvdokument, kartor och annat roligt bös.

Mandy me

2011-08-11T10:43:00.001-07:00

Jag önskar att ALLA läppstift hade lika bra egenskaper som Mandy!
Mjukt, hållbart och täckförmåga som ett jävla TippEx!

Obsess...

2011-08-03T01:36:00.000-07:00

... ed with lippies!

Purple is ON!

Obsess by Make Up Store

Flyttresan - The Album

2011-07-28T13:33:00.000-07:00

Soundtrack: En ljudbok faktiskt...
Sista kulan sparar jag åt grannen av Fausta Marjanovic.

I Göteborg ligger naturen i arkitektritade stenpartier med
shabby chic-rostiga järnstänger som fräsiga konstraster
mellan av människan tämjda material.

I Norrland löper naturen fri och äter upp folk.

Stackars Sambo... vad har jag dragit in honom i???

Diva-leverans

2011-06-06T04:54:00.000-07:00

Min fina, omtänksamma vän Erika var söt och gick ett inköpsärende åt mig då jag blev hemskt sugen på Viva la Divas nya läppstift nr.92, Chill out. Färgen är riktigt skojig! Den ser mer djupt orange ut i tuben men den blir ljust persiko-orange på läpparna.
Själva blandningen i produkten är inte jättebra, men det kanske beror på mina läppar. Applicering direkt ur tuben slinker runt på läpparna och ger ett flammigt resultat... däremot blir det mycket bättre med hjälp av en pensel. Jag har hört talas om läppstiftsprimer, möjligt att man ska ha en sådan till det här stiftet. Mina läppar är i naturell form rätt mörka också vilket säkert påverkar.

Erika skickade också med en överraskning! Ett fint långt halsband med kantiga stenpärlor. Skulle kunna vara Tigeröga. Hur som har den många vackra rödbruna och orangea nyanser.

Tack finaste Erika ^_^

Going Norrland, del 2

2011-06-06T02:30:00.000-07:00

Min fina älskade Sambo bestämde sig för att rycka upp bopålarna och följa med upp till Norrland, and there was much rejoicing! Att flytta är dock ett litet helvetesprojekt i sig och kräver sin planering men jag tror att vi börjar kunna se ramverket för en plan nu.

Förarbetet här uppe har gått ut på att A, skaffa en bostad och B, skaffa en bil med dragkrok.

Bostaden har hittats i form av en trea placerad ungefär mitt emellan de två bibliotek jag jobbar på, och bilen blev en Saab från 1997 som går som en klocka och har en dekal i bakrutan föreställande en glad delfin. Bilköpet förseglades med morotskaka, vilket ju alltid är bra!
Så ska jag boka en släpvagn via Thule Rental, hyr här lämna där-style. OCH, boka en tid med Erikshjälpen - vi ska nämligen donera en stor del av vårt bohag till dem, så de får komma med sin skåpis och hämta grejor!

Jag har semester v.25-27 och då ska rockaden ske!

Planen är att köra ner helgen v.24, mellanlanda i Värmland hos en gammal vän jag inte sett på säkert 10 år och sova hos henne. Det blir lite back to my roots eftersom jag är född i Karlstad.
Survival kit på bilresan:
- Ljudböcker och musik.
- Kaffetermos och smörgåspaket.
- Filt och kudde om jag behöver stanna och vila.
- Extra rulle toapapper till de där å så underbara små kissepauserna längs ingenmanslandsträckorna.
- TLC till bilen som spolarvätska, glykol och rattlås.

V.25 ska ägnas åt att sortera i bohaget. Vad ska tas med till Norrland, vad ska skänkas till Erikshjälpen och vad ska slängas. Förhoppningsvis kan vi bli av med donationsdelen redan samma vecka.

V.26 blir packa packa PACKA! Och städa... och sist men inte minst hoppas vi kunna se så många av våra vänner och Sambos familj som möjligt i området innan vi åker. Det som oroar mig mest är hur katterna ska hantera flytten. Att åka bil 100 mil är inte roligt, framför allt som de inte är speciellt resevana. Vi överväger att skaffa lugnande till Dizzy då hon avskyr att sitta fast och kan komma att bli hemskt stressad över att vara i en bur i en skumpig miljö så länge, oavsett om vi tar ut dem i det fria under kisspauserna.
Inköpslista:
- 2 rymliga kattburar.
- Presenningar till släpet.
- Flyttkartonger.

Sen är planen att ha allting packat och klart, alla möbler nedmonterade i smådelar, allting grundstädat och så... till helgen hämta Thulesläpet, packa in grejerna, katterna och oss själva och sen köra. På grund av katterna stannar vi inte och sover över någonstans på vägen utan vi kör hela vägen, lättare när vi är två också. Så upp till lägenheten, lasta av katterna så att de får bekanta sig med allt det nya och sen så ska nog vi få oss lite sömn också innan vi lastar av allt...

Sen ska släpet lämnas på närmaste ombud och så ska vi shoppa lite i Östersund: trådlöst nät-stuff, gardiner och en ny klöspelare till katterna.

Det är planen i alla fall... Förutom katterna är jag även sjukt nervös över om bilen kommer klara 2 veckor i Göteborg utan att brinna...

Don't panic - Internationella handduksdagen

2011-05-24T09:56:00.000-07:00

"Handduksdagen eller Towel Day är en dag som firas till minne av författaren Douglas Adams. Den infaller den 25 maj varje år och firades första gången 2001, två veckor efter författarens död.

Högtiden firas genom att man bär med sig en handduk hela dagen, vart man än går.

Namnet på högtidsdagen kommer sig av att handdukar är ett viktigt inslag i Adams scifi-serie Liftarens guide till galaxen; exempelvis betonas vikten att alltid ha med sig en handduk för att bofasta då antar att man haft allt annat nödvändigt bagage, men blivit av med det varför den bofaste då lånar ut lite vad som helst till liftaren, samt att handduken kan användas för att torka sig med, som segel till en liten flotte och till många andra viktiga saker." /Citat Wikipedia

Klicka på handduken för att komma till bloggen av och med Sciencefictionbokhandeln i Malmö. Sciencefictionbokhandeln saluför dessa eminenta tygstycken! Get one now!

International Day Against Homophobia and Transphobia

2011-05-17T11:53:00.000-07:00

Yeah baby, yeah!

I am what I am / Gloria Gaynor

I am what I am
I am my own special creation
So come take a look
Give me the hook
Or the ovation
It's my world
That I want to have a little pride in
My world
And it's not a place I have to hide in
Life's not worth a dam
Till I can say
I am what I am

I am what I am
I don't want praise I don't want pity
I bang my own drum
Some think it's noise I think it's pretty
And so what if I love each sparkle and each bangle
Why not see things from a different angle
Your life is a shame
Till you can shout out I am what I am

I am what I am
And what I am needs no excuses
I deal my own deck
Sometimes the aces sometimes the deuces
It's one life and there's no return and no deposit
One life so it's time to open up your closet
Life's not worth a dam till you can shout out
I am what I am

I am what I am

I am what I am
And what I am needs no excuses
I deal my own deck sometimes the aces sometimes the deuces
It's one life and there's no return and no deposit
One life so it's time to open up your closet
Life's not worth a dam till you can shout out
I am what I am

I am I am I am good
I am I am I am strong
I am I am I am worthy
I am I am I belong

I am

I am

Who whoooo etc.
I am

I am I am I am useful
I am I am I am true
I am I am somebody
I am as good as you

Yes I am

John Barrowman performing "I am what I am"
from the musical La Cage aux Folles

Trampa inte på kulturen, Björklund!

2011-05-15T00:50:00.000-07:00

Va va va??? Men men... ska Björklund lägga ner estetisk verksamhet i gymnasieskolorna??? Men men... hur tänkte han då?!

Ulrika Knutsons krönika om skolan i Godmorgon världen!
Sveriges Radio P1, 2011-05-15.

Om jag förstod det rätt så ska estetisk verksamhet (bild, musik, dans, teater och konst- och kulturhistoria) tas bort från schemat för de olika linjer som inte är estetiska från första början - typ Bygg, Hotell och restaurang, Natur, Samhälle mm. Vad händer med kreativiteten? Utmaningen av fantasin? Det abstrakta tänkandet?

Estetisk verksamhet för de här programmen tjänar inte till att fostra nya stjärnor. Den grundläggande tanken (så vitt jag vet) är att ungdomarna i de här programmen ska få chansen att testa på de estetiska ämnena, få möjligheten att leva ut sin nyfikenhet på sådant som inte ingår i deras valda kursplan. En elev på byggprogrammet kanske alltid velat prova att spela bas, hotell och restaurangeleven kanske kommer på att dreja är riktigt jävla roligt, naturaren kanske är en hejare på monologer och samhällaren kanske ser samband mellan kulturhistoria och politiska strömningar?

Jag menar, vad ska Björklund göra härnäst? Skippa matematik för esteterna eftersom de bara ska hålla på med konst ändå...? Hallå!? Någon som hört talas om att modellera en liten prototyp och sedan räkna ut måtten och materialbehovet för samma modell som stor offentlig utsmyckning?!

Estetisk verksamhet kan BERIKA elever som läser typ Bygg, Hotell och restaurang, Natur, Samhälle mm. Byggaren kan utveckla sina projekt via den estetiska verksamheten genom att titta på form, färg och arkitektonisk passning i den aktuella omgivningen - genom att presenteras för Gaudi och le Corbusier ges kunskap om hur tankegångarna gått genom historien, varför våra samhällen kan se så olika ut och vad för inverkan byggnader har på det kollektiva medvetandet.

Ett underbart exempel finns från min gamla högstadie- och gymnasieskola om vad estetisk verksamhet GÖR för ungarna: Bildläraren från den aktuella tiden hade gett sina elever i uppdrag att hemma titta i skafferiet och med intryck därifrån skapa något - i valfritt material. Vid presentationen fanns allt från 3D-skulpturer till stilleben. En kille, en typisk allt-är-tråkigt-kille, släpar sig fram för att göra sin presentation för klassen. Han plockar fram ett riktigt ärtgrönt A4-papper och säger; "Det här är en närbild på en ärta i mitt skafferi". Han fick beröm och med besked godkänt.
Hade han tagit ett random grönt papper och försökt sig på samma koppling, hade han nog fått underkänt, men nu hade han verkligen hittat ett riktigt ärtgrönt papper och GJORT KOPPLINGEN! Han hade tänkt, han hade gjort analysen. När han presenterade sitt projekt kunde alla i klassen se ärtan framför sig. Det spelar ingen roll att han inte gjort något med pappret, det är tankeverksamheten som är poängen. Han kanske inte insåg det själv vid tillfället, men jag när en stark tro på att möjligheten att göra abstraktion till något konkret gagnar honom i alla samhällets instanser. Oavsett vad han väljer att göra i framtiden.

På det ena biblioteket jag jobbar på ställer estetisk verksamhet frekvent ut sina alster, och jäklar i min lilla låda vad många häftiga grejer de gör! Och vilken variation! Screentryck, graffiti, olja, blyerts, skulpturer, skålar, fat... en elev hade gjort en jättestor slickepinne med pastelliga färger som var helt underbar! Hade passat jättebra på väggen i en godisbutik! Smaskens!
Tyvärr vandaliserades den utan några lost case-ungar som borde ha ett rejält kok stryk och sen en kram... OCH estetisk verksamhet själva!!! De hade gladeligen fått måla med fingerfärg bara de tog ut sin frustration på något annat än andras skapelser. Jag hade gärna satt en filmkamera i händerna på de här ungarna så att de fått regissera sin egen actionfilm. Vem vet? Det kanske är nästa Sofia Coppola eller Jonas Åkerlund som ränner runt här i korridorerna?

Blåmusslan is THE SHIT!

2011-05-11T09:41:00.000-07:00

Det är ju det jag säger, blåmusslan är
framtidens resurs och stora hjälte!

Ur dagens GöteborgsPosten:

"Statliga Vinnova, som årligen satsar cirka två miljarder i forskning och utveckling, har beslutat att satsa 60 miljoner kronor i 49 företag inom ramen för programmet Forska & Väx i små och medelstora företag...

Till de kanske mer spektakulära projekten hör att Biopolymer Products of Sweden, Göteborg, har fått 1,5 miljoner kronor för att ta fram en miljövänlig rostskyddsprodukt som bygger på protein från blåmusslor.

– Vi ska nu gå från laboratoriemiljö till industriell skala. I blåmusslans fot finns ett protein med rostskyddande egenskaper. Ur 100 kilo blåmusslor får vi fram totalt tre gram protein som vi kan använda för att rostskyddsbehandla närmare 400 kvadratmeter yta, säger Björn Strandwitz...
I ett första skede hoppas man kunna ersätta krombaserat rostskydd med det miljövänliga proteinet från blåmusslan..."

Jag har tidigare tjatat om blåmusslan här!

Mmmmm... mussla...

Lippies

2011-05-01T05:17:00.001-07:00

Jajemän, nu blir det smink!

Eftersom jag är en kär följare av ett antal sminkbloggar (till exempel Glitter is my crack och Makeup your Jangsara), vill jag också hoppa på tåget av så kallade "swatch-inlägg" - det vill säga visa prov på hur olika sminkprodukter ter sig på kroppen och inte bara i förpackningen.
Det där med ljus och kameror är en hel vetenskap men jag nöjer mig med att säga att jag fotade i dagsljus med en digital pocketkamera.
Så det så!

Jag äger 3 läpp-pennor, 6 läppstift och ungefär lika många läppglans. Pennorna har samma färg som 3 av läppstiften så de kan vi med gott samvete lämna i sminkväskan. Läppglansen får jag skriva om någon annan gång.

5 av läppstiften är av ett märke som heter The Color Institute (ett märke producerat av Markwins) och kom i en liten väska med läppstift, ögonskugga och lite annat smått och gott som jag fick i present av Sambo för ungefär 3 år sedan.
Det sista läppstiftet är av märket Viva la Diva och det köpte jag själv för kanske 5 år sedan för att jag skulle lajva och ville att min karaktär skulle ha riktigt skrikigt röda läppar.
Stiften är alltså mellan 3-5 år gamla och kanske inte vad vän av kosmetikahälsa skulle rekommendera... men jag har svårt för att slänga saker jag tycker om, okej?

The Color Institutes läppstift har inga namn så jag har fått döpa dem själv för formens skull, men lika glad för det är jag! Viva la Diva-stiftet heter kort och gott Nr. 54 men skulle kunna kallas Skrikig jävla helvetesröd!

Hallonrosa är nog min favorit, men just nu är jag sjukt sugen på att hoppa på orange-trenden och skaffa någon form av aprikosorange läppgucka.

Viva la Diva har ett stift, Nr. 92 Chill out, som ser rätt lovande ut!
Chill out ingår i kollektionen Ibiza Party.

Annars finns ett med klar trånpotential hos Make Up Store - Dare.

Skoteridioter 2011

2011-05-01T01:53:00.000-07:00

Se på fan, det rimmade till och med!

Notera att det är en enorm skillnad på
skoterÅKARE och skoterIDIOTER.
Okej? Okej.

Jag är till största del uppvuxen i mellannorrland och har hunnit forma mig en ganska välgrundad och empirisk uppfattning om skoterförare - de kan, som sagt, indelas i två kategorier; åkare och idioter.

Det här gör en Skoteråkare:
- Kör med vett och etikett på sin egen mark.
- Kör med vett och etikett längs med angivna skoterleder eller annan godkänd terräng.
- Nyttjar skotern inom sin sysselsättning som exempelvis renskötare, fjällräddare, skogsarbetare eller annat yrke där terrängen är svårframkomlig.
- Bokar in sig på en organiserad och seriös skotersafari arrangerad av en godkänd och välrenommerad uthyrare.
- Kör nykter.

Det här gör en Skoteridiot:
- Buskör där det finns en gnutta snö, det vill säga kör överallt oavsett restriktioner, rekommendationer och avtal.
- Hyr skoter av första bästa kvackare som vill tjäna lite stålar svart.
- TROR att det är okej att köra som en idiot överallt bara för att man befinner sig utanför storstadens gränser och vadå här finns ju inga trafikljus???
- Verkar vara av den uppfattningen att en skoter är ju typ en sparkcykel.
- Kör onykter.

Jag jobbar ofta i omedelbar närhet till en turistbyrå och kan tjuvlyssna på de allra mest spektakulära samtal. Ofta är frågorna helt oskyldiga varvid samförstånd kan uppnås, men så har vi... idioterna... 2011 års pris går till gänget på 7-10 unga män (ca 25-30 år) som checkade in och passade på att fråga lite om det lokala aktivitetsutbudet med frågan; "Var hyr man skoter? Vi vill köra skoter! Fort!"
Som tur är jobbade just då kvinnan med den mest dräpande blicken i hela mellannorrland, vilken hon raskt fyrade av mot pojkspolingarna med orden; "Vill ni köra skoter måste ni gå via en godkänd uthyrare som anordnar skotersafari. Ni får inte hyra och köra själva utan en instruktör. Det finns regler."
De unga männen såg här oerhört förvånade och besvikna ut, som om någon ställt fram en skål karameller framför dem och sedan raskt ryckt undan godsakerna igen. Va? Får man inte köra skoter snabbt, var som helst och utan guide? Men det här är ju norrland, det finns väl gott om plats?! tycktes de tänka.

Till alla er skoteridioter skulle jag bara vilja säga;
NORRLAND ÄR OCKSÅ SVERIGE!

Det råder inget sorts turistanpassat undantagstillstånd à la Mad Max här uppe bara för att vi inte råkar ha tunnelbana och spårvagnar. Jag lovar! Det finns flora och fauna här, precis som överallt annars, och de råkar kunna bli lite ledsna när ni idioter brötar på överallt utan minsta hänsyn till orkidéer och ripor.
Bara för att ha det sagt; Skotrar går på (i de flesta fall om ingen moddat fram ett vindkraftverk på huven) fossilt bränsle, det vill säga de släpper ut en massa skit. Det FINNS dock akrylatbensin så ta reda på var du kan tanka detta innan du ger dig ut. Dessutom är det inga hovercrafts utan skotrar har larvfötter - vill ni bli överkörda med larvfötter utan att först befinna er under ett rejält lager vaddering? Vet ni snödjupet? Skulle ni vilja vara en lämmel och bli fastklämd under ett hårt packat lager snö som om ni dragits med i en lavin? Vet ni vad som befinner sig under snön på just den plats som inte råkar vara utmärkt med ledkryss? Skulle inte tro det. Så kör inte där då!?

Dessutom, skulle ni sätta er fulla bakom ratten till er bil och kryssa er hem en lördagskväll? Så fort jag hör talas om ett fall med en skoterförare som krockat med ett träd eller kört ner i en vak och alkohol varit inblandat är jag inte mer empatisk än att jag tänker BRA en idiot mindre i världen!

För den politiska korrekthetens OCH sanningens skull ska jag tillägga att denna lilla utskällning inte alls bara gäller turister - lokalbefolkningen behöver i mångt och mycket också veta hut! Kanske än mer, med tanke på att de bor här och tja... borde fatta grejen!

Jag brukar ofta säga att om jag får en chans att tala till jordens befolkning skulle jag bara säga Kissa alltid efter sex, men min lista har under den senaste tiden börjat växa och bland annat omfatta Du har en hjärna, använd den!

Don't drink and drive och ta lite jävla hänsyn!
Läs på hos:
SNOFED
SVEMO
och Trafikverket innan du ger dig ut.

Alla som gillar att pyssla - kolla kolla!

2011-04-16T08:45:00.000-07:00

Oh! Oh! Oh! Jag är så till mig att jag knappt kan sitta still! Vilken tur att jag är så lättroad att ett webbläsarbaserat bildredigeringsprogram kan få mig på gott humör i en hel helg!

Det hela började med att jag och en yrkeskollega funderade över ett enkelt sätt att skapa rundade hörn på digitala bilder. Jämtland och Härjedalens folkbibliotek håller nämligen på med en gemensam webbsida som ska lanseras i maj, och vi som jobbar med den har olika mer eller mindre tekniska kunnanden i bagaget, så det vore bra om det fanns något hemskt enkelt och snabbt sätt att redigera bilder på.

Svaret heter Picnik!

Jag är lyrisk över detta verktyg! Det är alltså ett webbläsarbaserat bildredigeringsprogram som är mycket mycket pedagogiskt och erbjuder en mängd olika roliga funktioner för att fippla med digitala bilder. Det har ett verktyg för att runda hörn på mindre än en minut, bara en sådan sak! En annan enorm fördel är att du slipper ladda ner ett program till din hårddisk, vilket alla som jobbar på ett ställe som har en systemavdelning vet är sjukt bra eftersom du måste få ett godkännande från systemsnubbarna innan du får säga kaka...
Alla glada!

Före:

Efter!

Före:

Efter!

Att töja sina örsnibbar - The saga

2011-04-02T03:15:00.000-07:00

Jajemän! Följ den rafflande färden mot vad det nu blir för storlek på hålen - jag utlovar blod, svett, tårar och en massa bilder på Sofies grimaser. Proceduren påbörjades (ironiskt nog) 1/4 2011.

Även om jag är en rätt temperamentsfull människa, förespråkar jag långsamhetens lov i vissa göromål - som sterilisering, husköp, katalogisering, tatueringar och andra kroppsmodifikationer. Jag har således gått och tänkt på att töja ut de små söta hålen i mina örsnibbar till badass flesh tunnels i flera år. Det är en smärtsam process och töjer du upp dem väldigt mycket och sen ångrar dig är det inte bara så att de krymper tillbaka till en liten fjuttpiercing sen. Icke!

Men jag vill ändå!

Badass! Oh yeah!

Men inte fasen får jag in det här monstret i mina nuvarande hål,
som tjuter av skräck vid blotta åsynen av Herr Spiral of pain!

Vilken tur då att jag har en fin och piercing-intresserad vän vid namn Micke,
som är snäll nog att låna ut sitt tänj-kit till mig!

HYGIEN! Börja med att sprita av skiten.
Spiralen, örsnibben, händerna, gitarren... allt!

Sen bör man även vara snäll och förbereda huden - helst med en varm dusch och en rejäl klick Helosansalva. Jag hade tyvärr ingen Helosan så jag körde med Försvarets hudsalva. Den kan man ju använda som stekfett så det måste ju funka, resonerar jag...

Okej, jag har spritat, smörjt, offrat en get och valt ut den minsta spiralen.
Då är det bara att börja trycka... långsamt... långsamt...

Satan! Satan! Satan!

Jäsiken vad ont det gör!!! Vill man vara fin får man lida pin
vill man vara fin får man lida pin vill man vara fin får man lida pin...

Jag tryckte, långsamt, så pass långt att jag började må illa. Sen tyckte jag mig säker på att spiralen i alla fall inte trillar ur örat, så det fick räcka för stunden. Min örsnibb började nämligen hata mig och svullna som en gödgris och då är det liksom ingen mening med att fortsätta. Örat måste få vänja sig vid det här nya och chilla lite. Det finns inget utrymme för mer expansion just nu. Alltså gick jag och la mig och sov på höger sida.

* * * * * * * * * *

2/4 2011

Jag vaknade på morgonen med en molande känsla i en mycket ledsen och anklagande örsnibb, men spiralen satt snällt kvar. Tog en varm dusch, spolade försiktigt på örat och kunde inte låta bli att i alla fall pressa liiite på spiralen bara för att försäkra mig om att den inte var på väg att trilla ut... AJ! Men spiralen gled in ett mikrosteg till. Nu hatar örat mig ännu mer...
Dock tror jag att jag har töjt ca 2 mm.

Nu är det HANDS OFF tills svullnaden lagt sig!
Skäll på mig om jag pillar mer under de kommande 2 dagarna, okej?

To be continued...

* * * * * * * * * *

3/4 2011

Ja okej okej okej! Jag sa att jag inte skulle pilla mer inom de
närmaste två dagarna... men jag var tvungen att trycka in spiralen lite till
så att den satt bättre då den höll på att glida iväg för mig!
Jag har rengjort genom att försiktigt badda med koksaltlösning.

* * * * * * * * * *

26/4 2011

Dags att uppgradera!

* * * * * * * * * *

8/5 2011

Nu blir det jobbigt...

Det gick inte att trycka in hela på en gång, den här känns ungefär som den första spiralen på 2 mm - örsnibben måste långsamt vänja sig.

* * * * * * * * * *

14/5 2011

Jag har fått lite ärrvävnad kring töjhålet...
Barn, gör alltså INTE som tant Sofie, det vill säga ha för bråttom!

* * * * * * * * * *

20/5 2011

Jo visst, jag har fått lite ärrvävnad i läkningsprocessen med 6mm-spiralen... är huvudet dumt får kroppen lida och allt det där... men nu fortsätter vi! Mitt mål är alltså 8 mm. Tror jag.

Här ser vi Sofie som demonstrerar hur Helosansalva ska bäras i sommarens kollektion. Notera det lätt forcerad uttrycket i hennes ansikte, kommer att bli säsongens absolut hetaste accessoar! Gå genast hem och träna framför spegeln!

Och så har vi moment rikspucko...

Gör lite ont...

Nu är det så här att den vita plastspiralen är så pass framtung att om jag lämnar den som den är just nu så kommer den halka ur örat i natt när jag sover. Alltså fixerar jag läget genom att trä en så kallad o-ring, en liten gummiring, på delen som sticker ut på baksidan av örsnibben.

Situation svullen örsnibb har nått kritiskt läge, dags att sova på saken!

* * * * * * * * * *

Okej pojkar och flickor, dags att prata om läkeprocessen!

Efter att jag klämt in 8mm-spiralen i
örsnibben bröt helvetet lös i mitt lilla öra.

Huden blåvägrade att läka! Jag vaknade på morgnarna med stora intorkade varskorpor kring töjhålet och hur mycket jag än tvättade med koksaltlösning så hände inget till det bättre. Snarare blev ärrbildningen från 6mm-spiralen värre och började liksom krypa iväg åt ett helt eget håll... jag började känna mig som en Tzimisce ur rollspelet Vampire och insåg snabbt att här kommer krävas bättre metoder om jag inte ska behöva gå resten av livet med öronmuffar. Alltså åkte jag till närmaste apotek och införskaffade tungt artilleri - Klorhexidin.

Jag lirkade ur spiralen ur mitt svullna, röda och vätskande öra och tvättade den noga med tvål och vatten. Sedan dränkte jag örsnibben i Klorhexidinlösning (var försiktig så att lösningen inte kommer in i hörselgången!!!) och torkade varsamt i och kring hålet med en tops indränkt i samma medel. Spiralen dränktes även den i bakteriedödande eau de vie varpå jag pillade tillbaka den i hålet under en hel del tandagnisslan. Jag luktade total sterilisering
och klådan som plågat mig avtog inom någon timme.

Därefter har jag baddat örat 1-2 gånger om dagen med Klorhexidin och läkningen har skött sig med förbluffande hastighet! Ärrvävnaden drog sig tillbaka in i resten av örsnibben som en förnöjd kängurubebis och nu syns inga spår av den längre. Jag vill nu säga att äventyret
Töja örsnibben har kommit till sin slutfas!

Lite över två månader tog det att töja från 1 mm till 8 mm.

4/6 2011

Nu ska bara det andra örat få samma behandling...
men jag är faktiskt uppe i 6 mm i den örsnibben just nu!

The Dammbäver of DOOM!

2011-04-01T08:39:00.000-07:00

Det här är något jag, som den latenta hemmafru jag är, har velat dela med mig av bara för att det är så absurt mycket SKIT! Dock glömde jag sladden till digitalkameran nere i Götlabörg så bilderna har snällt legat i minnet och väntat. Sambo var en sann riddare och skickade mig sladden per post dock så nu är stunden inne.

The Dammbäver of DOOM!

Fatta?! Jag tyckte väl att dammsugaren sög dåligt... tro fan det när det där monstret låg och gottade sig i slangen... Ewww! Notera min verktyg för att få ut skräpet, som satt fast riktigt duktigt. Stekpincett, blompinne och palettkniv....

Göm era barn, monstret har sluppit ut och kommer snart att lura i en garderob nära DIG!

Combicute

2011-03-26T05:57:00.000-07:00

Some of you might remember my coffee-and-cake-lady-like-panic-attack about going to see the scary f*cking awesome EBM-band Combichrist? Because I thought I was gonna get my skin torn off my body and be eaten alive? Well, I found this and now I'm not so scared anymore :-)

Joe Letz, drummer of Combichrist,
with his son Darian Joseph Letz.

Post linked from Fuxleep's channel on Youtube

Valfrågan 2014 - Återinför barnaga

2011-03-25T09:31:00.000-07:00

Jo jag är helt seriös! :-)

När ni besöker en kompis, langar ni då upp fötterna med skorna på på deras bord och anser att det är helt i sin ordning? Strimlar ni godispapper som ni kastar likt konfetti över golvet utan minsta tanke på att plocka upp? Och när husets ägare protesterar, argumenterar ni då emot och vägrar följa uppmaning? Utsätter ni värden för sexuella trakasserier? Om ni tvingas gå ut, hämnas ni sedan?

Om det här hade varit en situation med enbart vuxna inblandade, har jag en känsla av att ingen tyckt det konstigt om värden ringt på polis eller gett de ohyfsade folket var sin örfil och bett dem veta hut.
Men nu var det inte vuxna utan gymnasieelever. Barnen! BARNEN! Vi måste värna om BARNEN!

Barnen behöver ett kok stryk, det är min åsikt.

Det hela utspelade sig under mitt eftermiddagspass i ett av de två bibliotek jag jobbar i - skolbibblan. 4 pojkar och 1 flicka hade broderat ut sig över en soffgrupp inom synhåll från informationsdisken. De envisades med att lägga upp fötterna på bordet. Med skor. Hela tiden.
I det här biblioteket har vi fått instruktioner om att inte tolerera skor på borden då det A, blir skitigt, B, skrämmer Agda 75-år. Jag är en artig människa och bad dessa unga individer att ta ner fötterna upprepade gånger med motiveringen att de gärna fick ha fötterna på stolarna om de ville ha stöd, men då fick de ta av sig skorna först. Att ta av sig skorna är uppenbarligen jobbigt. Så fötterna åkte raskt upp på bordet igen så fort jag gått tillbaka till informationsdisken. Så förutom att sköta mina ordinarie sysslor ockuperades min uppmärksamhet av att hålla ett öga mot soffgruppen, en ganska tröttsam syssla när barnen är över 15 år gamla och borde veta bättre.

Fick jag nog? Jag fick nog.

Följande konversation utspelade sig alltså:

Jag: Hörni mina små änglar, nu är jag jävligt trött på att behöva säga till er att inte ha skorna på vare sig bord eller stolar. Gå till uppehållsrummet om ni vill softa.

Kille A: Jag är ingen ängel jag är en djävul!!!

Jag: ...

Tjejen: Men sulorna nuddar ju inte!

Jag: Men kom igen! Det trillar skit ner från sulorna på bordet.

Kille A härmar mig: Men kom igen!

Tjejen: Men skorna är inte skitiga!

Jag: Jo det är de.

Kille B med skorna på en stoppad stolssits: Vad fan skorna (läs sulorna) nuddar ju inte ens!

Jag: Det spelar ingen roll, det faller ner skit från skorna på sitsen.

Kille B: Men skorna är inte skitiga!

Jag: ...

Kille B: Men vad fan spelar det för roll!? Stolarna går ju inte sönder!

Jag pedagogiskt: Det. Blir. Skitigt. Hur ska ni ha det? Går ni frivilligt?

Kille A: Får jag ta med mig fåtöljen till uppehållsrummet???

Jag: Nej det får du inte.

Kille A: Men det är ju för att det inte finns några fotpallar. Det skulle finnas fotpallar.

Jag: Snickrar du ihop några då?

Kille A: Ja jag sätter en sarg runt bordsbenet!

Jag: Bra, gör det du.

Kille A: Vad har du för BH-storlek?

Jag: (sliter av honom hans keps och hivar in den genom dörren som förbinder biblioteket med skolan) Hur ska ni ha det?

Kille C och D: Men vi har inte haft fötterna på borden!

Jag: Nej men stanna ni då, ni vet vad som gäller.

Kille A, B och tjejen masar sig till slut iväg ut till skolans uppehållsrum. Dock hämnas de genom att dels smyga sig tillbaka in i bibblan och hatta omkring mellan hyllorna, sitta i uppehållsrummet i den angränsande skolbyggnaden och tjoa alldeles för högt och kille A gör ett ärevarv genom bibblan under vilket han vrålar så högt han kan innan han stormar ut genom ytterdörren. Hur gamla var de igen? Jo visst ja! Gymnasieelever... inte mellanstadiet utan gymnasiet...

Och. Jag. Får. Inte. SLÅ. Dem.

Inte ta i örat, inte örfila, inte daska i bakhuvudet eller tvinga ut med fysisk styrka.
De är ju barn... BARRRNEN! De små barnen... de små oskyldiga liven som skall skyddas och näras och stimuleras och fan och hans moster...

Det finns ungefär två falanger av monsterkids på den här skolan som är rätt så jävla jobbiga att hantera emellanåt. Vi förväntas tala dem tillrätta när de skitar ner, förstör och är fula i mun och högljudda.

Jag skulle vilja dra en liten anekdot om min Sambos lille son som hade en mycket aggressiv period när han var ca 4-5 år gammal. Han vägrade klä på sig. Han vägrade äta. Han vägrade torka sig i rumpan på toa. Och han VÄGRADE att gå till dagis i mitt sällskap när pappa jobbat natt och var sen hem på morgonen. Jag förväntades nu enligt konstens alla regler tala den här lille gossen till rätta för att han skulle inse hur roligt det var på dagis och hur mycket han längtade dit egentligen. Tror ni verkligen att det fungerar? Nähä! Jag plockade helt sonika upp pojken under armen och bar honom till dagis. Så klart skrek han som en stucken gris och sparkade och slog mig så mycket han orkade. Men, när han väl var framme var allt lugnt och han hade en bra dag. Jag hade säkert kunnat bli anmäld för barnmisshandel...

Till saken hör också att när jag lyssnade till de här kidsen i bibblan så hörde jag hur de snackade skit om en av fältassistenterna i kommunen - om hur han säkert var pedofil eftersom han TAR i ungdomarna. Jag råkar känna den här assistenten och kan dementera alla pedofilanklagelser... men det var faktiskt ruggigt att höra de här ungarna sitta och prata om en vuxen som pedofil bara för att han lägger handen på någons axel.

Det har gått troll i det där med att vuxna inte får ta i barn. Förskolepedagoger förväntas även de att prata en ilsken 3-åring till rätta. Haha hur då??? Det jag har märkt som konsekvens av den här rigida synen är att snorungarna utnyttjar det - de vet att de kan kalla mig vad fan de vill och i princip göra vad de vill, för allt jag kan göra är att skälla på dem och hota med polis (av vilka det finns typ 2 här uppe...). Det kanske är därför som ungarna idag är så dåliga på att läsa - orden betyder inget längre.

Ungdomarna jag fajtades med idag gillar inte biblioteket för att det är ett bibliotek - de gillar sofforna. Och de får gilla sofforna - det är mysigt när de sitter där och äter godis, bläddrar i tidningar och snackar. Problemet är att de skiter i ordningsreglerna. De slår vakt om sin "rätt" att ha skorna på bord och stolsdynor med en ihärdighet som nästan är beundransvärd. Om jag säger att ni är så välkomna att hänga här men ta ner fötterna, uppfattar de mig som Judge Dredd och måste försvara sig för allt vad de är värda. Tänk om de satsade den energin på att utbilda sig till försvarsadvokater i stället???

Det finns alltså ett uppehållsrum med cafeteria alldeles vägg i vägg med bibblan. Men de vill inte sitta där och det förstår jag. Uppehållsrummet består av nakna träbänkar och grått klinkergolv. Lättstädat? Ja! Mysigt och stimulerande? Nej!
Min naiva fråga är ju nu varför inte skolan satsar på lite billiga Second Hand soffor som ungarna kan slänga sig i? Jag antar att skolan inte har 300 kr, helt seriöst. Problemet är nu att ungarna slänger sig i våra soffor och FÖRSTÖR dem genom att köra in pennor i stoppningen, slita loss tyget och till och med sparka loss hela sektioner. Ja, det är fortfarande gymnasieungar vi pratar om.

Sen undrar jag ju hur 5 gymnasister kan spendera 4-5 timmar i skolbiblioteket utan att någon saknar dem? Har de inte lektioner? Finns det inte en plan för att fånga upp storskolkare med kurator, studievägledare och så vidare? Varför får vi inte mer pengar till fritidspedagoger som kan röra sig i skolan och biblioteket under dagarna och hålla lite koll och snacka med kidsen. De pedagoger som finns far som skottspolar över hela kommunen och skulle nog behöva förstärkning. JAG behöver förstärkning! Jag är 1.69 m och väger ca 63 kilo och har noll pondus - de här killarna och tjejen skulle kunna golva mig på två sekunder och en av dem, den största killen, såg ut att vilja göra det också.

Jag har satsat på att profilera mig som The Crazy Librarian, för det är mycket roligare än att vara surkärring. Bland annat så golfar jag ner folks fötter från borden med ett par gå-stavar. Men inte ens jag orkar eller vill eller ska behöva golfa ner fötter 10 gånger på en eftermiddag. Jag har för höge farao ett JOBB att sköta också! Men det räcker nog med att jag är vuxen - jag är fienden. Det spelar inte så stor roll om jag är knäpp eller sur - jag är vuxen och förstååår inte.

Men mitt liv och yrke skulle bli så mycket lättare om jag fick ta snorungarna i örat emellanåt!

Confessions of a librarian

2011-03-05T03:57:00.000-08:00

Jag tänkte ta tillfället i akt och jiddra lite om mitt yrke. Haha!

..........

*Läsaren bör lägga på minnet att när jag säger bibliotek i detta stycke menar jag folkbibliotek eftersom jag själv bara jobbat inom denna fantastiska biblioteksform och inte kan uttala mig om andra former.

..........

1. Om vi börjar med framtiden...

Jag började plugga till min Magisterexamen i Biblioteks och Informationsvetenskap år 2005 och kom som bibliotekarie in på yrkesmarknaden i juni 2010. Detta som vikarie vid några av Göteborgs folkbibliotek. I mars 2011, för övrigt samma år jag fyller 30, började jag mitt första fasta jobb som bibliotekarie vid folkbiblioteken i Åre kommun, Jämtland.

Under de ca 10 år som gått mellan studenten och dagens arbete har jag, utan inbördes ordning, jobbat som bartender, hotellstädare, bensinmacksbiträde, brevbärare, glasblåsare, butiksbiträde, läkemedelsförpackare, konsulent för ett smågodisföretag och illustratör. En brokig bana indeed.

Jag har alltså varit yrkesverksam som bibliotekarie i mindre än ett år, och jag har funderat många gånger på vad mitt yrke innebär. Det pågår nämligen en så kallad "bibliotekskris" där det massmediala, snabbt växlande samhället har stora krav på utveckling, utveckling, UTVECKLING FÖR HELVETE!

Bibliotekarieyrket är tillsammans med arkivariens mycket gammalt och har inte direkt karaktäriserats av någon dotcom-acceleration. Men det finns kanske poänger med just det... långsamhetens lov.

2. Den stora bibliotekskrisens fjantighet a la Sofie!

Det som "krisen" frågar sig är framför allt;
Vad ÄR ett bibliotek i dagens samhälle och i framtiden? Vad ska ett bibliotek GÖRA?

Det har talats om att bibliotekarieyrket är ett döende skrå, att biblioteken inte längre behövs eftersom man kan köpa billiga pocket eller att hela världens samlade tankar finns representerade på Google.

*tar en snabb paus för att gå ut och skrika hysteriskt i några minuter*

Ok, I'm back... Problemet med den här frågeställningen är ungefär lika irriterande som sossarnas ideologiska valkris där det pratades om skattesänkningar utan ideologisk bakgrund eller vare sig brett, djupt eller långsiktigt tänkande kring konsekvenser.

För mig är svaret på frågan om vad ett folkbibliotek är klar som korvspad: Ett folkbibliotek sysslar med FOLKBILDNING. Det är faktiskt inte mer komplicerat än så. Jag lovar!

2.1 What the f*ck is Folkbildning and can it make me rich?

Vad är då folkbildning? Well, för mig innebär det det gamla klassiska fri tillgång till litteraturen oavsett socioekonomisk status i samhället. Litteraturen har sedan utvecklats till att innefatta film, musik, tidskrifter/tidningar, ljudböcker, datorer och viss annan teknik.
För mig ägnar sig en låntagare åt folkbildning oavsett om hon/han läser en skönlitterär bok eller granskar lagboken för en kommande uppsats - båda situationerna handlar om att aktivera tanken. Folkbildning skiljer sig här därför från den klassiska skolans bildning med en början och ett slut, eftersom folkbildning är något som hela tiden pågår med bibliotekets utbud som sporre. En aktiv tanke gör det möjligt att anta andra perspektiv, vidareutveckla idéer och få en större förståelse för världen runt omkring oss.

Bibliotekens vinst går inte att mäta i pengar. Det är över huvud taget skitsvårt att mäta ett bibliotek i samhällsekonomiska termer. Antalet lån på ett år säger inget - många lånar inte hem något utan läser i lokalen. Antalet besökare säger heller inget speciellt - många går bud åt en vän/släkting som inte själv kan ta sig ut av olika anledningar. Ändå är biblioteken ofta mycket högt rankade i populäritet i nöjd-kund-index-undersökningar. Folk vill att det ska finnas, oavsett om det besöker bibblan eller ej. Men det är väl just i siffrorna som paniken också ligger - kravet på att prestera, att fylla lokalerna varje dag och att "sälja" på folk litteraturen. Det finns klara poänger med att anamma ett kommersiellt tänkande, det handlar minst lika mycket om kundservice och rekommendation som i vilken butik som helst. Den stora skillnaden är dock att biblioteket inte är en kommersiell enhet.

Biblioteket är ett alternativ till det kapitalt vinstdrivande - en del av folkbildningstanken är just att presentera smalare alternativ för att visa på den mångfald av tänkande som finns i världen. Om handeln erbjuder anglosaxisk litteratur ska vi kunna bjuda på lettisk, persisk, chilensk, somalisk, indisk och samisk litteratur också. Programverksamheten hos biblioteken har möjlighet att tänka lokalt och ta tillvara på inhemska talanger i konstutställningar, föreläsningar, musikkvällar, dans, poetry slam och lovverksamhet för skolornas elever.

2.2 Långsamhetens lov

Det finns en poäng i att inte slänga sig över alla nya trender. OMG jag MÅSTE ha ett nytt katalogsystem för det som kom förra hösten är såååå ute! Tänk om någon av mina vänner ser att jag inte har de senaste klassifikationskoderna? Jag skulle bara DÖ! Så här låter det alltså inte på biblioteken, även om det faktiskt kunde låta liknande för några hundra år sedan då varje ny överbibliotekarie ville organisera samlingen enligt sina egna regler bara för att! Men å andra sidan var det på den tiden man klassade efter färgen på bokryggarna.

Ibland undrar jag om inte biblioteken är den enda enheten kvar i världen som väljer sköldpadda framför gepard? Kanske är det just därför som det har blivit en kris. Ingen vill väl vara ensam och fajtas med väderkvarnarna. Missförstå mig rätt nu - utveckling är bra, avveckling är dumt.

Klart biblioteken ska tänka framåt! Det finns alltid förbättringar man kan göra och nya roliga grepp på förmedling! Att vara representerad på webben, införa MP3-format och nedladdningsmöjligheter som alternativ till pappersboken och CD-skivan är väl bara roligt och gagnar många låntagare! Göteborgs folkbibliotek på webben erbjöd till exempel språkkurser vilket ju är guld, exempelvis för många SFI-elever. Jag skrev ett inlägg här på bloggen för några månader sedan om bibliotek i digitala format med inspirationsexemplet Second Life, ett grafikbaserat community på webben.

Men, utveckling innebär även långsiktig planering med känsla för konsekvenser och det kan innebära att ibland sätta ner foten och faktiskt säga nej!

3. Bibliotekarien och Biblioteket

3.1 Bibliotekarien

3.1.1 Jävla surkärring jag ska döda dig!!!

Man kan få skäll för att det inte finns en ledig dator eller för att låntagaren är försenad med en bok och får böta 3 kronor. Man kan bli mordhotad. Man kan få hantera psykoser hos samhällets utstötta. Man kan få hantera gäng som har tillräckligt tråkigt för att gå in på bibblan och sabotera både atmosfär och inventarier. Man kan bli anklagad för att försnilla de pengar som kommer in i förseningsavgifter. Man är en snork, en tönt, en kärring, en bög...

Som yrkesverksam har jag fått diverse nedsättande, väldigt märkliga kommentarer. Ofta undrar folk över vad bibliotekarierna ska göra nu när låntagarna själva kan låna böcker i automater? Somliga låntagare blir rent ut förbannade när man berättar för dem att de inte längre behöver köa vid disken för att låna utan att de kan sköta det själva i automaterna. Ska ni inte göra någonting längre?! undrar de irriterat. Någon ansåg i en artikel i en svensk dagstidning att alla arbetslösa skulle sättas i arbete på biblioteken så skulle ju den institutionen få något värde också... En tjej frågade mig i ett annat sammanhang varför alla bibliotekarier jämt är så sura? En man konstaterade mitt upp i ansiktet på mig att alla bibliotekarier nog har Aspberger eftersom de sysslar med organisation. Jag har ett par vänner med Aspberger och jag tror inte att de skulle uppskatta den kommentaren...

3.1.2 Mycket gör bibliotekarien men mord står inte på agendan

Jag tänkte därför en gång för alla lista exempel på vad en bibliotekarie gör när hon/han inte står i disken och lånar ut böcker:
- Sitter på kontor och beställer ny media enligt eget huvud eller efter låntagares förslag.
- Lokaliserar de nya böckerna i katalogen så att det ska bli möjligt för låntagaren att hitta de nya titlarna.
- Planerar programverksamhet så att bibliotekets besökare ska få komma på föreläsningar, musikaftnar, teater eller bokcirklar mm.
- Är ute i skolor och håller bokprat eller föreläser om exempelvis källkritik eller hur man använder databaser på effektivt sätt.
- Sköter om samlingarna genom att sätta upp återlämnad media, städa i hyllorna, skylta för att ge låntagarna lite nya tips, gallra eller laga det som är trasigt.
- Har kontakt med boken-kommer låntagare som behöver få sina lån utkörda till sin egen dörr.
- Är i en annan del av bibblan och har sagostund för barn.
- Har fikarast!

När jag gick i grundskolan skrev jag en novell om min skola med tillhörande bibliotek - närmare bestämt om personalen. Den skrevs med en stor portion humor, men samtidigt med en analys av min verklighet. Bibliotekspersonalen hånade jag hejdlöst för deras konstanta hyssjande på oss hormonstinna snorungar som inte kunde hålla rösterna i styr. Och nu är jag i samma sits som dem, haha!

En bibliotekarie är generellt sett en snäll jävel. Vi har valt ett oerhört muskelfattigt yrke, om man bortser från bokuppsättning. Att mucka med en bibliotekarie måste vara det töntigaste som finns - vari består hotet som måste stävjas? Du gillar böcker, du ska dö! Se där ja... Vi gillar att tänka och vi gillar att andra tänker och vi gillar att stimulera folks tankeverksamhet. Vi väljer i första hand att snällt be individen att lugna ner sig och att de är mycket välkomna att vistas på bibblan under avslappnade former. Det finns allt som oftast en tanke bakom vad vi gör och säger - vi ber folk ta ner fötterna från borden eftersom det annars blir smutsigt och de som vill sitta vid borden och läsa sen får sina papper fläckiga, vi ber folk att inte skrika och springa eftersom en bildande miljö allt som oftast får bäst resultat om den bjuder ett visst mått av lugn och ro. Om inte annat är vi tjänstemän och är i vår fulla rätt att ringa polis och får vi stryk rubriceras dådet som våld mot tjänsteman vilket är ohyggligt jävla straffbart.

3.2 Biblioteket

3.2.1 Får jag be om största... möjliga... folkvett.

Långsamhetens lov i all ära men vissa förändringar måste ske och ska så göra! Det är inte knäpptyst på ett bibliotek nu för tiden och det går inte att begära att besökarna ska vara det. Få bibliotekarier har ett intresse av att folk ska tassa runt bland hyllorna, vi gör det inte!

Däremot kvarstår en gammal sed av att det ska vara lugnt på ett bibliotek, vilket hänger samman med ovan nämnda tanke om att lugn och ro underlättar inlärning och eftertanke. Detta finns egentligen inte lagstadgat någonstans utan är en socialt nedärvd självklarhet.
Somliga muntertrastar använder denna oskrivna regel som ett argument för att bibliotekarien inte har rätt att be personen i fråga att prata tystare i sin mobil med motivationen; Var står det???

Jag kan meddela läsaren om att bibliotekarier faktiskt inte behöver skriva ut denna regel, även om det ju faktiskt är bra att ha någon form av dokument som stöd och information. Det är nämligen så att som tjänsteman förfogar vi över våra egna regler i detta avseende - anser jag att någon stör, så stör de. Powah! Om jag ber någon avlägsna sig och de vägrar och fortsätter störa, är jag i min fulla rätt att ringa polis. Om jag inte har motat ut dem med sopkvasten först bara för att de mopsar sig...

3.2.2 Mötesplats n'stuff!

Det tjatas ofta om att "Biblioteket ska vara en mötesplats" utan att någon egentligen definierar vari detta möte består om det nu ska vara en lugn miljö? Det här retar gallfeber på mig, vadå mötesplats??? Därför har jag formulerat en egen definition på detta absurda citat, den enda jag kan tänka mig: Möte med kultur och information.

Det är väl klart att man kan möta folk på bibblan! Framför allt småbarnsfamiljer har en tradition av att gå till barnavdelningen och hoppas på att hitta andra att byta vällingtips med allt medan deras avkommor tittar i bilderböcker, lägger pussel eller kravlar runt med varandra mellan stolsbenen. Det är trivsamt. Men det som jag tycker är viktigast är just det här alternativa tänkandet och presentationen som biblioteket kan erbjuda - möten med litteratur/film/musik låntagaren kanske annars inte skulle tittat åt i en handel, möten med mångfald exempelvis olika infallsvinklar på en politisk fråga eller hur man bäst sätter en surdeg. Så har vi de möten som handlar om aktiviteter - föreläsningarna, uppträdandena, kurserna.

Bibliotekets ordinarie öppettid handlar om lugn och ro, en av de få platser utanför hemmet som faktiskt erbjuder en lugn miljö idag! Det är inte en slump att många väljer att sätta sig och plugga på biblioteket i stället för hemma i soffan, eftersom hemmet har så mycket annat som drar - rensa avloppet till exempel. Biblioteket i ett separat rum eller med extra timmar efter öppettid handlar om programverksamhet.

3.2.3 Biblioteket är INTE...

Här finns lika många åsikter som fingeravtryck... vem bestämmer vad som ska vara och icke vara? Tja... Hamlet? Men så här tycker jag enligt ovan stående förklaringar och beskrivningar!

- Biblioteket är INTE en ungdomsgård.

Jag älskar ungdomsgårdar! Det är för mig ett lika nödvändigt inslag i ett samhälle som en matbutik. Kidsen behöver någonstans att ta vägen. Någonstans där de kan softa och mötas (mötesplats haha!) utan att bli hyssjade på var femte minut för att de utropat HURRA! när de vunnit i Fia med Knuff. Något jag upplever som bibliotekarie är att man väldigt ofta får agera ordningsvakt och fritidspedagog - utan att för den sakens skull vara speciellt pedagogisk... Min roll är att vara behjälplig vid frågor som rör bibliotekets verksamhet, inte att sitta och snacka med snowboardkids och gothbrudar - inte för att jag inte vill utan för att jag inte hinner!
Det här är något av en sorg faktiskt, jag skulle vilja hinna prata lite mer. Och visst, det kan jag de gånger då det är lugnt och lite att göra men de tillfällena då man skulle behöva ta kontakt med vissa unga kommer inte under de stunderna. Svårt det där... Hur som, min poäng är att många kids som inte har någonstans att ta vägen kommer till biblioteket, inte för att läsa eller låna utan för att hänga och det ofta med en mycket hög ljudnivå. Och det funkar liksom inte...

- Biblioteket ska INTE erbjuda spelkonsoller vare sig för uthyrning eller för spel på plats.

Herregud det här är att be om problem. Xbox, PS2-3, Wii... vet ni vad de kostar??? Möjligtvis kan man låna ut mot en kostnad, som 20 kr för DVD eller fjärrlån, men det skulle inte funka med så låga summor på spelkonsoller. Köp in en Xbox med uthyrningsrättigheter för ett antal tusen, låna ut den och efter 5 lån har den med livslängden hos en utlånad teknisk pryl gått sönder och låntagaren som senast hade den tvingas ersätta maskinen för en summa av alldeles för mycket pengar.
Vi kan visst erbjuda spel till de här konsollerna för samma summa som för en DVD, det är ett mindre hål i plånboken, men det kostar likväl 500-600 kr att ersätta en förlorad eller trasig DVD eftersom vi inte kan handla vanligt utan måste betala för något med uthyrningsrättigheter. Det är trist för det finns en väldig massa bra konsoll- eller datorspel, men det är också en fråga om budget.

Varför ska vi inte erbjuda möjligheten att spela konsollspel på plats i biblioteket? Duh! Har ni någonsin sett en lugn och tyst konsoll- eller datorspelare? Och i sådana fall är det ytterst få som lyckas behärska sig vid en vinst eller en förlust eller i ett kritiskt ögonblick. Framför allt om det är en 4-5 som befinner sig vid samma spelenhet. Man SKA få tjoa och heja när man spelar spel, tycker jag i alla fall. Därför är det en aktivitet för ungdomsgårdar, inte biblioteken.
De som inte kontrollerar rösten gör det oftast inte medvetet, men de fångas av ögonblicket och glömmer av sig, varför det inte går att hantera en sådan här aktivitet på ett bibliotek. I flera av stadsdelsbiblioteken i Göteborg, som jag vikarierade vid, fanns det kill- och tjejgäng som kom till biblioteket för att sitta och spela online-spel 1 timme om dagen. De här ungarna var jättefina och snälla men vi fick gång på gång gå och prata med dem för de kunde inte kontrollera ljudvolymen på sina röster! Tro mig, jag plockar inte den här åsikten ur tomma intet. Onlinespelandet är skitkul, men det funkar liksom inte med lugn och ro-policyn... tyvärr.

Jag menar inte att vi ska ta bort datorerna, dem får det gärna finnas fler av då många inte har tillgång till datorer i hemmet och behöver betala räkningar, skriva mail eller göra annat som bara kan göras online. Men en dator är flexibel, den erbjuder många olika funktioner. En spelkonsoll är just en spelkonsoll... I stället för att biblioteket lägger en ansträngd budget på att köpa in Xboxar och kräva låntagare på tusentals kronor för trasiga sådana, är det ett svårt men rätt beslut att lägga inköpet av en sådan på låntagaren själv för sitt eget privata bruk.

- Biblioteket används INTE som livlig möteslokal utan att först ha kontrollerat med bibliotekarierna om ett sådant bokningsbart rum existerar.

Nu har jag gnällt jävligt mycket på de kära barnen känns det som... det är inte meningen, snarare önskar jag att de hade fler alternativ så vi slipper bli osams. Det finns fler som inte respekterar en lugn miljö - vuxna till exempel som absolut borde veta bättre!

Faktiskt exempel ur Sofies arsenal, 1:
Vuxenstuderande som lägger beslag på ungdomsavdelningar för att breda ut sig och plugga eller bara lägga sig och läsa i flera timmar. Inte fan vågar en blyg 14-åring gå in där och leta böcker eller läsa tidskrifter om det ligger en stor skäggig karl och vräker sig i soffan! Skärpning!

Faktiskt exempel ur Sofies arsenal, 2:
En äldre herre som ansåg sig i sin fulla rätt att sitta och citera brev för en assistent med papper och penna inne i Tidningsrummet som på det här biblioteket var öronmärkt som det tysta rummet!

Faktiskt exempel ur Sofies arsenal, 3:
Pensionärer, god bless, som använder valfri del av biblioteket som träffpunkt för att snacka gamla minnen - PÅ HÖGSTA MÖJLIGA VOLYM!

Faktiskt exempel ur Sofies arsenal, 4:
Velourföräldrar/Lattemorsor/Fegfarsor som anser att världen och framför allt biblioteket är deras ostron och obekymrat ränner runt på vuxenavdelningen och gapar och skriker och låter blir att se efter sina barn som lyckligt leker kull mellan hyllorna. Denna kategori föräldrar tycks dessutom oförmögna att tillrättavisa sina barn enligt devisen fri uppfostran och arga rösten är den förbjudna rösten... Konsekvens? Sofie blir förbjuden och börjar gorma!

Faktiskt exempel ur Sofies arsenal, 5:
Mannen som skrek i sin mobil ute i entrén till biblioteket och gav mig en utskällning när jag hyssjade på honom eftersom han ansåg att entrén inte tillhörde biblioteket!

Dock har jag inga anmärkningar på...

- Studenter som gör grupparbeten på angivna platser och håller en lågmäld diskussion.
- Folk som pratar i mobil med låg röst, och har satt sin ringsignal på tyst läge.
- Barnfamiljer som håller sig till barnavdelningen och faktiskt informerar sina barn om att man inte får springa runt och illvråla på biblioteket - sådant kan man göra på lekplatsen. Barn låter, det har jag inga problem med, men det finns en gräns. Så hård är jag!
- Unga/vuxna/pensionärer som håller låg ljudnivå och möts och sitter och snackar och stickar, dricker kaffe, lägger veckans bud på tipset, tecknar, tittar på film i mobilen med hörlurar eller textning och beter sig vettigt i allmänhet.

Som sagt, det ska inte vara knäpptyst på ett bibliotek. Det är tråkigt om det inte är lite tecken på liv och rörelse. Men enligt mig går folkvett och folkbildning liksom hand i hand...

4. Låntagaren i våra hjärtan.

Vad många tyvärr missar är att bibliotekarier i allmänhet älskar låntagare / besökare!
Vi har en veritabel skattkammare att bjuda på och tips på nya förvärv är alltid mer än välkomna.

4.1 Kom och låna!

Det här med beståndet har kommit att bli en knäckfråga (en av många...) i den stora "bibliotekskrisen" (The Horror! The Horror!) då det stöts och blöts om och om igen - frågan om VAD ett bibliotek ska införliva i samlingen. Ska alla pappersböcker skrotas till förmån för e-böcker?? Ska vi köpa in läsplattor?? Ska vi bara köpa bestsellers och strunta i världslitteratur?? Ska vi skaffa en kaffeautomat??

Jag har aldrig riktigt fattat det där... det är inget fel på bestånden i sig i mångt och mycket, de uppdateras hela tiden. Problemet är marknadsföringen och upphandlingsavtalen!

Biblioteken kan inte erbjuda det senaste av det senaste om det inte finns ordentliga avtal utarbetade tidigt i processen. Om tanken om kostnadsreducerad tillgång till litteratur / musik / film / spel ska fungera måste biblioteken prioriteras på den fronten och de ska inte innebära en orimlig kostnad för en redan ansträngd kulturbudget. Upphandlingsavtal retar för övrigt gallfeber på mig eftersom det reducerar våra inköpsmöjligheter till ett begränsat antal leverantörer och stänger ute de, ofta, lite mindre och smalare handlarna som kan erbjuda just de alternativ vi vill ha jämte topp-10 listan, som vi faktiskt köper in!

Beträffande marknadsföringen så rör det helt och hållet biblioteken själva. Vi måste bli bättre på att synas och höras. Om inte vi berättar att vi sitter på guldägget, hur tusan ska låntagarna / besökarna då veta något om vad vi gör och kan erbjuda?

4.2 Vaffö gör ho på detta viset? Vaffö hyssja ho på mig?

Jag tror att det största problemet är att väldigt många, kanske framför allt de lite yngre generationerna min egen inkluderad, inte kopplar att det finns en lugn miljö öppen och tillgänglig för alla så länge alla respekterar och upprätthåller detta lugn. Vi tror att vi måste åka på SPA för att få lugn och ro. Om någon förnekar att det västerländska samhället drivs av en helt vansinnig takt och volym kommer jag slå vederbörande i huvudet med en gymnastiksko! Vi ska hela tiden vara så jävla PÅ! En gammal kollega, vars man är lärare, filosoferade kring den här brådskan och hur den tog sig form i hans elever. De är ofta inte flaxiga och högljudda för att bråka utan det är en livsstil – världen runt omkring dem går fort, det gör allt de kan för att hänga med. Att vara stilla och lugn är ofta förknippat med att man har TRÅKIGT!

Tystnad är något som ska vara speciellt, något man ska söka upp och göra till en upplevelse i sig i stället för att bara ha den. Jag tycker det märks när man hör ett barn ropa MAMMA! från barnavdelningen och mamman ropar JA-AA! från andra sidan vuxenavdelningen. Jag har studerat en sådan här situation i flera minuter med ohöljt intresse. Den är för mig helt absurd. Lika absurd som att två små flickor vilt skrikande lekte kull på vuxenavdelningen och deras pappa endast joggade lite lätt efter dem. Att här be föräldrarna om att vara lite tystare och att gärna hålla barnen på barnavdelningen om de vill leka, uppfattas som oerhört oförskämt. De har ju inte sökt upp tystnaden, så hur kan jag helt plötsligt komma här och avkräva något dylikt? En tystnad de inte förberett sig på med semester och SPA-kuponger. Det här är absolut inte exklusivt för familjer, men tjänar som ett gott exempel.

Jag vet från undersökningar att många barnfamiljer känner sig bortmotade från biblioteken just på grund av ljudvolymen. De uppfattar bibliotekariernas inställning som att barnen ska stängas av med en knapp. Jag vill å de starkaste dementera dessa uppgifter! Barn låter. Det är dagens sanning. Vad bibliotekarier däremot sätter sig emot är barn som släpps utan övervakning och som helt enkelt rymmer... samt barn som lämnas ensamma på barnavdelningen för att mamma eller pappa vill titta på vuxenböcker och som sen ställer sig att illvråla för att de känner sig övergivna. Det tycker vi inte om, men det kanske inte är så konstigt när allt kommer omkring?

Vad vi gärna ser att föräldrarna gör är att de umgås med sina barn när de är på biblioteket – läser sagor, leker med gosedjuren och faktiskt börjar jobba med barnen beträffande att det här är en miljö där man inte ska skrika och hoppa och springa. Det finns platser för lugn och det finns platser för röj. Jag tror att barnen gagnas av att lära sig sådana skillnader inför framtiden – att de inte kan bete sig hur som helst var som helst.

5. Biblioteket is the shit.

Kontentan är väl... KOM OCH HA DET GÖTT!

Att vara på bibliotek är ett samarbete i respekt, det är faktiskt så. Dock är det en prestation som är förbannat enkel att utöva, bara chilla så löser sig det mesta automatiskt. Är man osäker på vad som gäller så snacka med bibliotekarierna. Vi älskar att få frågor!

Where I lay my... Snowjoggings... is home.

2011-02-27T04:18:00.000-08:00

Jämtlands län, här ska jag alltså bo och jobba på obestämd framtid.

Det ligger ca 1-1,5 meter snö på backen och Skid-VM pågår för fulla muggar i Åre. Dessutom är sportloven i full gång. Vad kan man säga om Jämtland egentligen? Tja... det är norrland, glesbygd och samtidigt fullt ös medvetslös!

Stora delar av länet karaktäriseras av en mycket stark entreprenörsanda och där stora delar av norra Sverige avbefolkas, sker tillökning i framför allt Åredalen. Huspriserna är på många platser fullkomligt absurda. Samtidigt är Jämtland en utmärkt semesterort vår, sommar, höst och vinter. Vill man inte fjällvandra eller åka skidor kan man åka runt och titta på vackra vattenfall, besöka getgårdar där man tillverkar ost, titta på glasblåsning, dricka lokalt producerad öl och snaps, äta choklad, bo på hotell eller vandrarhem och gå på spa och mycket mycket mer... Här följer ett litet axplock av platser väl värda ett besök!

Hantverk:

Storsjöhyttan
Östersund

Åre glashytta
Åre/Duved

Drejeriet
Östersund

Nordic Kiwi - även kursverksamhet!
Oviken

Museum:

Jamtli - även hantverk och vandrarhem!
Östersund

Ät/drickbart:

Huså Bröd
Huså

Åre Chokladfabrik
Björnänge/Åre

Jämtlands Bryggeri
Pilgrimstad/Östersund

Buustamons Fjällgård
Åre

Upplevelser/Boenden:

Ristafallet
Undersåker/Hålland

Tännforsen
Duved

Jormliens Fjällgård
Jormlien

Jormvattnets Fiskecamp
Jormvattnet

Njarka Sameläger
Duved

Brattlandsgården
Brattland

SL goes egen blogg!

2011-02-26T06:04:00.000-08:00

Ja det började bli på tiden faktiskt... nu får merparten av inläggen om SL en helt egen blogg!

Anledningen till detta är framför allt att jag mer och mer har börjat skapa egna saker i programmet, som även finns till försäljning i min
butik Sofie Designs, som ligger på simmen Family Haven
ägd av Pirkka Emerald och Langlear Halostar.

Så tanken är att bilder och info om vad butiken saluför och vad som händer runt och i den publiceras på

bloggen Sofie Designs and Ponders.

Ponders? Tja... jag vore inte jag om jag inte funderade lite också, när allt kommer omkring. När jag började bygga grejer och barnsligt stolt konstaterade "Ah made thath! *squeeee*" insåg jag även att precis samma problem kan appliceras på de pixliga kläderna som på digitalt födda dokument i arkiv och bibliotekssynpunkt - Vem sörjer för deras åldrande? Vem konverterar mina klänningar och chokladkakor och glasskulpturer till de senaste formaten, årtionden framöver? Finns det en Rosettasten för HTML om 1000 år?

Philip? Jag vet inte... men jag tycker att det är spännande att tänka på.

Packa Sofies Kappsäck

2011-02-24T11:59:00.000-08:00

Jajemän. Sagan om bland annat goes Norrland.

Sofie har fått ett fast jobb som folkbibliotekarie.

Jag har nog inte fattat det själv än...

*Sambo och jag blir Särbo tills vi vet hur framtiden ser ut,
men en med jobb är betydligt bättre än två utan jobb :-)

*Nej, jag åker inte slalom, snowboard eller telemark
men har setts på längdskidor och i en och annan pulka.

Concerto di Combichristo

2011-02-13T04:21:00.000-08:00

Okej, så hur gick det nu då? På konserten med det farliga bandet?

Det var helt klart en av de bästa konserterna jag varit på, men då har jag å andra sidan inte varit på så jättemånga... men skit samma! *squeeeeeeeeeeee*
Dessutom spelade det ingen roll att jag är kaffetant, framför mig stod en snubbe i helskägg och tweedkavaj och rockade så sömmarna nästan sprack! Dock var den skönaste figuren Gummigubben, iförd helkroppsdräkt av 1 cm tjock latex.

Thomas med vår vän Gummigubben.

Thomas lurade för övrigt i mig en sprit som heter Fisk -
det kändes ungefär som att dricka tandkräm...

Klubben Sticky Fingers var packad med folk. Totalt utsålt, smäckfullt. Det som gjorde mig lite förvånad men även glad var att publiken var oerhört varierad både i ålder och stil. Latexgubbar, kavajprofessorer, t-shirtsnubbar, gothbrudar, cyberandroider, synthare, rivetheads, hårdrockare, punkare... och så lilla jag! Jag var väl en... korsning mellan t-shirtsnubbarna och kavajprofessorn antar jag. OCH jag var den ende med Snowjoggings i brist på bättre skodon eftersom fredagskvällen var typ den kallaste hittills i Februari jävla månad!

Jag parkerade mig bakom ljudbåset medan Thomas slängde sig i moshpit.

Förbandet var Mortiis, vilka jag hade noll koll på innan men jag kan ju säga att jag inte kommer börja lyssna på dem nu heller... det var mest en otroligt dåligt mixad blandning av Manson, det lokala garagebandet och speedmetal. Det var onyanserat och rent ut sagt skittråkigt.

Combichrist däremot... Oboy oboy oboy! Fullt ös medvetslös! Närvaro, show, tempo samt en ögonfröjd i manlig anatomi då samtliga 4 bandmedlemmar uppträdde med bar överkropp. Och tro fan det... den prestationen i fysisk påfrestning hade inte tillåtit några tröjor.

Folk som klagar över att ungdomar sportar för lite - få dem att börja spela EBM! De kommer se ut som elitidrottare på nolltid!

Filmsekvensen är filmad av okänd och lånad från Youtube.

"Today I woke to the rain of blood" /Combichrist

Kvällens bästa kommentarer:

"Det går ju inte att mosha med synthare! De går ju sönder!"
/Thomas är besviken

"This song is for Mortiis... *sjunger låten What the fuck is wrong with you*"
/Andy LaPlegua, frontman och sångar i Combichrist

Vi fick 4 extranummer! FYRA!!! ^_^

Last woman standing - Combichrist ikväll på Sticky Fingers

2011-02-11T01:49:00.000-08:00

Några av er kanske minns mina franska nervers reaktion på att jag skulle pallra mig iväg och se det farliga Electro Body Music/Elektroindustri-bandet Combichrist?

Trots peppande ord och goda vänners sällskap, tog jag mig aldrig iväg. Jag, som nästan aldrig går ut annat än för att ta en pint på en stillsam pub, var helt enkelt inte mentalt beredd på att trängas med en hög svettiga, överlyckliga, adrenalinstinna, moshpitfightande EBM-fans. Så jag ynkade ur...

Come to yo EBM-mama!
Bild lånad från Odium Clothing

För ett par månader sen ringde min noshörningsvän tillika hardcorefan av Combichrist, Thomas, och sa hej bandet ska spela i Göteborg i februari jag köper en biljett till dig så MÅSTE du gå den här gången.

AHA!

Mitt i currykrysset, den svaga punkten och allt det där. Han vet att jag inte kan banga om jag blir bjuden... skuldkänslorna skulle få mig att känna mig som en dålig flicka och det går ju bara inte... Hur som, tiden gick och jag fick för mig att konserten var i mars månad och det var ju långt in i framtiden... tills jag av en slump, för typ 2 veckor sedan, fick reda på att konserten ju var i februari när jag helt fräckt försökte erbjuda min biljett till min goda vän Erika, tillika Thomas sambo, eftersom jag inte kommer att vara i Göteborg i mars månad (om det kommer ett eget blogginlägg...). Men så lätt skulle det ju inte gå! O_o

Alltså sitter jag här och sörplar kaffe med magen i olag och räknar minuterna... ikväll smäller det.

Vojne Vojne!

Vårkänsla på naglarna

2011-02-06T09:38:00.000-08:00

Okej så bildkvaliteten är sämre än usel... men skit samma!

Jag testade Depends egna tillskott i "låt oss skapa ett nagellack som spricker och marknadsföra det som en trend!"-lacken.

Depend kallar sitt för Cracked Effect och ligger snäppet lägre i pris än exempelvis Isadora vilka lanserade Graffiti-lacken. Ca 40 kr får man punga ut för Cracked Effect mot Graffitis ca 70 kr. Å andra sidan är Depends flaskor mycket mindre än Isadoras!

Jag köpte på mig en flaska rosa och är hemskt nöjd över resultatet ovanpå ett av Depends vårlack, nr. 225 i metallicgrön.

The Lena

2011-02-04T10:25:00.000-08:00

Lena Nyman
1944-2011

Jag vill bli som Lena Nyman när jag blir stor!

Queer - because life is interesting

2011-02-03T12:22:00.000-08:00

Actor Tim Curry as Frank N Furter from
The Rocky Horror Picture Show

Make Up Artist and Singer, Jeffree Star

Singer K.D. Lang

Fina Linas fina hantverk!

2011-01-28T07:25:00.000-08:00

Fina Lina är inte bara en underbar vän, hon är även en mycket kreativ och begåvad textilhantverkare! Jag har tidigare fått en börs med en Aliceängel på av henne och döm av min förtjusning när detta bedårande tygarmband damp ner med posten!

Det hela började med att jag klagade över en bråkande mage, varpå fina Lina lovade att skicka mig kamomill-te och pepparmynta-te. Bara för att jag är en förvirrad människa glömde jag helt av detta kort därpå och blev mycket förvirrad när det kom en avi till mig?! När jag väl hämtade paketet visade det sig vara teerna men även en liten present till moi! Jag blev tokglad!

Fina Lina skrev i ett litet brev till att hon tänkte på mig när hon såg färgerna på detta armband, och se så fint hon känner mig - det matchar mitt nagellack perfekt!

Tack min vän för paketet ^_^

Battlescar - warning, strong image!

2011-01-23T11:59:00.000-08:00

This is the head of my Hubby, 4 days after his brain surgery.

When my Hubby was 7 years old, he developed a nasty headache, rendering him imobile and suffering horribly for several hours at a time. About a year ago the doctors started trying to find out why this grown up man still gets this nasty pain in his head so frequently. After a tomography of his brain, they discovered a 2x2 cm cyst, located in the area behind his left eyeball. This area is where the pain is extra heavy so they decided to remove it and see if he feels any better.

On wednesday 20'th of January, 2011, Hubby was in for surgery. The surgeon made a cut close to his hairline, as you can see, opened up the skull, drained the cyst and removed the sack. Then they stapled him together with 30 little staples. He is currently in pain and very very tierd but the wound is closing and he can walk by himself and gets to keep food and drink.

Note that this has nothing to do with cancer! The cyst was pressing against his cerebral membrane, discolouring it, which means it was good they removed it since it caused some pressure but the cyst itself was not dangerous. Hopefully it won't grow back.

Good news, everyone!

2011-01-20T01:09:00.000-08:00

To friends whom have been wondering:

My hubby was in for brain surgery yesterday and everything went just fine!
I spoke to him this morning and he is in slight pain and tierd but coherent and will soon be terribly bored ;-)

The evil cyst, which most probably caused his terrible headaches, is no more!

Rapport från hemmet - eller vad tusan gör de där inne egentligen???

2011-01-16T08:41:00.000-08:00

Nej, det är inte så spännande som det låter :-P
Mer ett litet smakprov av vad som hänt de senaste två månaderna hemma hos Sofie och Sambo. Bara för att jag är lat och inte orkar skriva ett brandtal om folkbibliotekets bevarande just idag.
Så... ha!

Först och främst ska jag bjuda på ett fenomenalt recept på allas vår nostalgikaka Hallongrottan!

I would have made an excellent housewife if it wasn't for my foul fucking mouth!

Hallongrottor
(ca 20 stora eller 40 knäckformssmå)

4 dl vetemjöl / rågsikt (jag skojar inte, jag använder rågsikt i mina kakor!)
1 dl potatismjöl
1.25 dl socker
1.5 msk vaniljsocker
1 tsk bakpulver
1 krm salt
225 gram osaltat smör
Hallonsylt efter hjärtats behag

Rör ihop alla torra ingredienser, tillsätt därefter tärnat smör och gröta ihop till en någorlunda sammanhängande konsistens. Gör små bollar av massan och placera i bakformar på en plåt. Tryck ner en grop i varje boll och häll i en generös tesked med hallonsylt i varje fördjupning.

Grädda plåten mitt i ugnen i 200 C i ca 12 minuter (stora grottor).

********

När jag inte bakar så kan jag till exempel sminka mig, så här:

Primer:
The Color Institute Cream Eyeshadow - Ljusrosa

Skuggor:
MAC Beautymarked - Svart med rosa glitter
DeMarrion Gaslight - Senapsgul
Isadora 3 color palette - Rosa

Mascara:
Maybelline

Ögonbryn:
H&M single eyeshadow - Brun

********

Just ja, i december var jag rysligt förkyld en vända men tack vare en hel del kattgos var det omöjligt att må allt för dåligt!

Dizzy says: You want to get to mistress? You get past me first, hooman!

Dizzy says: See? I is ruler when mistress sleeps!

Dizzy says: I guard well, I is more loved than thou!

Kolla stilen! Så klart är det Essie som passade på
att ta sig en lur medan matte också vilar.

********

Tröttskruttor!

I is happeh ^_^

2011-01-09T16:27:00.001-08:00

Jag har fått ett bloggpris av sockerkakan Lina på Livetefteralice!

Tre frågor ska besvaras och sen ska priset skickas vidare.

Min tre favorit sysslor / intressen:

1. Konst.
Total konstnörd! Jag är utbildad glasblåsare i grund och botten och har alltid älskat att jobba med händerna. Dock är jag mer en bildmänniska än en formmänniska varför jag numera mest sysslar med Fusing. Annars är mina favvistekniker utanför glaset olja, oljepastell, bläck och blyerts. Verktyg är allt från fingrar och penslar till palettknivar och tops. Jag är även en hängiven amatörfotograf inom svartvit film och pappersframkallning.

Favoritmodellen Erika

Jag är sjukt dålig på att besöka muséer nu för tiden men jag tycker egentligen att det är buskul och jag älskar att skratta åt konst! Missförstå mig rätt nu... man ska skratta åt konst! Favoritepoken att fnissa åt är Upplysningstiden för dess pompösa upptäckarglädje - ideligen Åhå! och Aha! Gå på Moderna Muséet i Stockholm är en dagisutflykt och något jag tycker alla ska göra! Titta, fundera, tolka och om man FÅR ta del av verket så GÖR för guds skull det för du kommer att gå därifrån en erfarenhet rikare.

2. Litteratur.
Jag läser böcker, jag jobbar med böcker, jag ÄLSKAR böcker! Pappersböcker, serieböcker, e-böcker, ljudböcker... Att läsa en god bok, sittandes på balkongen en fin sommardag, med en kopp kaffe, är något av det bästa jag vet. Hur kan man inte läsa? Stannar inte hjärnan då..?

3. Träna.
Nej jag skojar faktiskt inte nu! Framför allt handlar det om att promenera i skog och mark och få vara ute i naturen en vacker dag. Sen att jag är sjukt dålig på att komma igång är en helt annan sak... Men när jag väl gör det mår jag oerhört bra vilket gör att det faller inom kategorin Favorit.

Fem bloggar som jag vill skicka vidare till (och ofta besöker) är:

1. Livetefteralice (får ett pris till!)
2. Kseenaa's LiveJournal
3. Fjällgårdsnytt
4. Språkinspiration
5. Arga bibliotekstanten

Eko-reko för hemmabruk.

2011-01-05T12:41:00.000-08:00

Om man är så där lite lagom lat och inte orkar odla sina egna kålrötter kan man ändå lätta sitt globala samvete något genom att genomföra några små förändringar i det egna beteendet.

Det här är vad Sofie gör/försöker påminna sig om att göra för att i alla fall underlätta liiite för Mamma Planeten (när hon har råd... ironin är fruktansvärd, men det är dyrt att vara medveten...).

*Använder miljömärkt tvättmedel och är sparsam i doseringarna - kläderna blir inte så smutsiga av vardaglig användning (läs svett) att man måste ösa i flera deciliter tvättmedel i tvättmaskinen!

*Använder miljömärkt diskmedel och kokar disktrasorna för att förlänga deras livstid - en trasa sparad är en trasa mindre i produktion!

*Använder nästan bara Grönsåpa som rengöringsmedel - man behöver egentligen inget mer rengöringsmedel, det och en rotborste löser ta mig tusan upp det mest svårskrubbade kletet!
Nästa steg är att tvätta fönster och speglar med diskmedel och tidningspapper. Bakpulver/Bikarbonat och Citron ska även vara effektivt men jag har inte provat än.

*Köper så mycket jag kan på Second Hand. Många kläder kan med enkla medel pimpas, moddas och fixas och mycket är i väldigt gott skick och jävligt fräsigt! Köp gamla spetsar och piffa till din kjol, roliga knappar att sätta på din trista jacka, bord och stolar som kan slipas och målas om, gamla tavlor vilkas ramar du kan sno till dina egna alster! Just nu är jag på jakt efter en soffa - vad tusan ska jag göra med en nyproducerad designersoffa för flera tusen när jag har katter?
Skänk även dina gamla (fräscha) avlagda plagg och attiraljer till Second Hand så skapar du ett kretslopp!

*Ät inte Jätteräkor om du inte vet var de kommer ifrån och hur de fångats. De flesta Jätteräkor trålas upp eller odlas i Mangroveskog, vilken man skövlar för att ge plats åt odlingsparker. Över huvud taget, var jävligt kritisk till fiskodlingar eftersom de producerar fruktansvärt mycket avfall som skadar det marina livet utanför kassarna/bassängerna. Jag hade tills nyligen Jätteräka på mina nigiribitar när jag käkade Sushi, men jag ska sluta med det.

Jag vill slå ett slag för Blåmusslan - en delikatess som egentligen bara har bra egenskaper. Den gör minimal åverkan på den marina omgivningen eftersom det i princip räcker med en ett par träpålar med några rep emellan sig som musslorna fäster sig vid. Musslorna filtrerar näring ur vattnet och behöver således inte matas på samma sätt som fiskar i odlingskassar, alltså blir det inte lika mycket avfall från konstfoder.

Vår vän Blåmusslan!

Det enda man egentligen måste tampas med är föroreningar och Sjöstjärnor. Eftersom musslor filtrerar vattnet för att ta upp näring, tar de även upp de föroreningar som finns i vattnet och det är då som musslorna blir giftiga som föda för oss människor. Men om vår kost vänder sig mer mot musselkött än Hokifilé från Nya Zeeland och fler satsar på musselodlingar kommer det förhoppningsvis kanske sätta större press på renheten i våra hav - till och med en korrumperad oljemagnat vill ha ren mat på bordet... Utopi, jag vet...

Angående Sjöstjärnorna så är problemet att de ÄLSKAR musselkött och flockas kring odlingar likt glupska hyenor. Jag ser framför mig en dykare med flugsmälla som motar bort en hel här av sprittande Sjöstjärnor... jisses!

Nomnomnom!

1 kilo Blåmusslor verkar för närvarande ligga på ca 50 kr kilot och då beräknar man 1/2 kilo per vuxen person (om man har musslan som huvudingrediens), vilket ju inte gör det till budgetmat tyvärr... men man kan ju dryga ut dem i soppor och grytor!

*Låna böcker/musik/film på bibliotek :-D Så klart säger jag det... men seriöst, om det inte är en kursbok eller bok som du absolut MÅSTE ha i din samling, kan du låna helt gratis! Hett tips är att låna boken/musiken/filmen först på bibblan och se om boken/skivan/filmen är värd att köpa. Och så säger de att biblioteken inte har någon framtid... bah! Har du kramat en kulturarbetare idag? Gört'!

*Byt ut kattlådan! Vanlig kattsand är vansinnigt platskrävande i soptunnan och avger ofta stendamm som både du och din katt andas in. Jag fick bra lön efter idogt slit i November och har alldeles nyligen investerat i en PeeWee-kattlåda.
Denna kattoa är en konstruktion med två plastkar där det övre har en perforerad botten. Denna låda fylls med träpellets i ett lager om ca 2 cm. När katterna kissar passerar det mesta genom pelletslagret ner i det underliggande karet, resten sugs upp och luckrar upp de träffade pelletsarna till spån som trillar ner genom hålen till det underliggande karet. Eftersom träpellets är en naturprodukt som tillverkas av restmaterial från sågindustrin och i alla fall enligt källor ska vara rätt energisnålt att producera, känns det som en okej satsning. Oavsett vad slipper du och katten stendammet!

*Den envise kan ge sig på att odla egen Paprika! Det är faktiskt riktigt lätt att driva upp plantor - ta gamla frön från din köpta Paprika och pilla ner dem i lite matjord. Täck krukan med perforerad plastfolie tills skotten tittar upp. Sen får du i och för sig vänta ett tag tills plantorna blir ca 40-50 cm höga innan de klämmer fram 1-3 pyttesmå paprikor, men de är jättegoda!
Något annat som är lätt att odla om du har ett varmt söderfönster är Gurka och Tomat.

*Ska du testa något nytt på Systembolaget? Prova något Ekologiskt! Du kan lika gärna ta ett eko-vin eller en eko-öl om du nu ska vara wild and crazy och frångå ditt standardsortiment.

*Köp dina hår- och hudvårdsprodukter på ställen som The Body Shop och LUSH!

*Jag VILL ha en SodaStream-maskin! Det ska jag köpa när jag blir rik! Jag hatar mig själv som köper bubbelvatten på flaska! Puckat puckat puckat när vi är så bortskämda med dricksvatten direkt ur kranen!

*Källsortera - Den sannolikt enklaste åtgärden som endast kräver att din kommun tillhandahåller kärl för ändamålet, vilket vår gör. Bor du på landet så kan en egen kompost vara ett alternativ. Jag kan bli bättre, men än så länge sorterar jag papper, plast, metall och glas.

*Sluta hacka på murriga biologer! Biologerna är jätteviktiga för samhällsutvecklingen då det är de som tar reda på hur nya tekniker som vind- och vågkraft påverkar faunan vilket innebär att de bidrar med oerhört viktig information i arbetet med hållbar energi. Har du kramat en biolog idag? Gört'!

*Närproducerat, Ekologisk Mjölk, vegetarisk dag... Du har hört det, men gör du det?
Jag har inte råd att köpa bara eko-reko på långa vägar, men lägger jag en fair trade-produkt i min kundkorg så är det fortfarande en fair-trade produkt...

*Åk kollektivt så ofta du kan. Och ja det är tillåtet att svära :-) Alternativet är att samåka, om du kan.

*Göteborg har ett rätt kalkhaltigt vatten - om dina krukväxter inte gillar hög kalkhalt, köp inte specialmedel utan lägg en vanlig tepåse i ditt blomvatten och låt dra mellan gångerna du vattnar. Jag har helt sonika lagt i en Yellow Label-påse i vattenkannan och låter den ligga där...

Miljöboven Sofie!

Så jävla eko-reko är jag faktiskt inte... jag är riktig miljötjyv!

*Jag missbrukar post-it lappar.
*Jag skriver hellre ut ett extra papper än accepterar ett fullgott resultat när jag gör en skylt på bibblan, bara för att jag vill ha bokstäverna en centimeter högre upp på pappret...
*Jag komposterar inte fastän kommunen erbjuder kärl och påsar.
*Jag väljer kaffe efter rostning i stället för att kolla om det finns fair trade med samma rostning eller likvärdig av ekomått.
*Jag köper billigt hellre än att fråga varför det är så jävla billigt.
*Jag använder toa-rent i stället för Grönsåpa...
*Jag duschar jättelänge varje gång jag duschar bara för att det är skönt.
*Jag använder inte Henna när jag färgar håret utan någon skit som det finns varningstrianglar på och som man ABSOLUT inte ska få i ögonen.
*Jag använder hälso- och miljöfarliga ämnen när jag jobbar med glas.
*Jag älskar att fotografera och framkalla filmen själv - med en MASSA gottiga, giftiga kemikalier... det enda som kan anses som miljötänk är att stoppvätskan kan ersättas med vatten med en skvätt 24%-ig ättika eller citronsyra.
*Äter frukt och fisk plockad och fångad på andra sidan jorden.

Tips från coachen

2011-01-04T12:30:00.000-08:00

... okej, till alla er som inte äger ett uns folkvett och som tror att ni äger världen, I've got news for you:

Det är ta mig fan INTE okej
att röka inne på ett bibliotek!

Jag ska berätta några saker om detta så att ni kanske förstår konsekvenserna av det hela;

*För det första, man får inte längre röka på krogen - varför tror ni att man någonsin skulle få det på ett bibliotek?

*För det andra, ett bibliotek består till större delen av papper - papper brinner!

*För det tredje, cigarettrök är oerhört svårt att bli av med - varför tror ni att gamla rökarhem måste saneras av professionella firmor? Vi har en stor andel astmatiker och doftallergiker som också vill låna böcker, ni har nu effektivt sett till att de inte längre kan göra detta eftersom böckerna numera kan ge dem en allergisk reaktion.

Dagens incident utfördes av några ohängda slynglar nere på ungdomsavdelningen på biblioteket jag jobbade på för dagen. Tyvärr kom jag aldrig på dem in action men jag letade febrilt efter källan till lukten och hittade senare fimpen. Och som vanligt, jag kan INGET bevisa och kan således inte konfrontera dem i efterhand... och nej jag vill INTE ha övervakningskameror på biblioteket eftersom det skulle inskränka på själva folkbildningstanken.

Och jag kommer att bli avskedad förr eller senare när de finner mig med händerna hårt klämda om rökarens gulbleka hals...

Videojug - Life explained on film

2011-01-01T11:25:00.000-08:00

Jag är en hängiven supporter av fenomenet Videojug - DIY-Youtube, kan man nog kalla det. Här finns alla möjliga praktiska tips om allt från hur du borstar tänderna (true story) till hur du blandar Long Island Ice Tea och lagar bilen. Videoklippen är allt från riktigt informativa till rent ut sagt hysteriskt roliga. Klippet nedan får mig att garva varje gång!

Nu har ju Cataclysm redan släppts, men det kommer säkert
fler expansioner till WoW så alla ni som redan längtar,
här är lite förberedande tips till er ;-)

Tips från coachen!

... och till nästa nyår...

Och till sist, mina absoluta favorit!

Nyårsnaglar med Isadoras Graffiti Nails

2010-12-30T08:01:00.000-08:00

Om man är en cool brud, vilket jag ju är, så kan man självklart inte ha "vanligt" målade naglar när man ska vara fin... Nej för fan, det ska vara bus!

Ända sedan Isadora lanserade sitt nagellack Graffiti Nail Top har jag tänkt åååååååååååh vill haaaaaaaa! Och nu har jag det :-) Grejen med Graffiti-lacket är att det krackelerar vid torkning och visar strimmor av det underliggande lacket på ett rätt kreativt och totalt oförutsägbart sätt.

Sambo köpte det svarta (nr.801) till mig och jag köpte själv det vita (nr.802). Motiveringen till färgvalen är att jag har en hel regnbåge av nagellacksfärger hemma och att dessa nu blir ännu skojigare att leka med!

Nagellacket jag redan har på naglarna är en mörk grönblå historia med skimmer från Rimmel, tror jag köpte det på ÖB för 10 kr eller så. Den ingår i deras kollektion 60 seconds, men denna färg finns inte längre att få tag på så jag gissar att ÖB köpt upp ett gammalt lager av utgående nyanser.

Jag använde mig av det vita Graffiti-lacket och så här fint blev det när det torkade! Jag strök ett ganska tjockt lager, snabb på hand - eftersom det spricker behöver man inte alls sträva efter att det ska vara jämna lager! Sedan la jag ett lager transparent topcoat över också för hållbarheten och lite extra glans då Graffiti-lacket är matt.

Om att tänka efter - Dags att summera 2010

2010-12-28T06:57:00.000-08:00

Jahapp, det kanske man skulle ta och göra för att ge sig en bild av vad tusan man företagit sig det gångna året och vad man ska ta med sig och vad man ska förändra inför det nya...

Saker som hänt år 2010:

År 2009 var ett riktigt jävla skitår i mitt och Sambos liv. Det mesta som kunde gå åt helvete gick åt helvete. För övrigt så verkar 2009 ha varit ett jobbigt år för rätt många, med eller utan finanskris så vi kände liksom att "2010, give me your best shot, I'll take ya on, f*cker!".
Det visade sig att 2010 skulle bli ett mycket bättre år, även om jag och Sambo haft det mycket kärvt ekonomiskt. Men vi har haft hälsan och Sambo påbörjade en utbildning där han kom att bli klassens stjärna och Sofie fick en hett efterlängtad praktikplats på ett folkbibliotek som sedermera ledde till en timvikarieanställning inom Göteborgs kommun.

Saker Sofie är tacksam över från 2010:

Jag kommer för alltid att vara oerhört tacksam mot och känna en stor kärlek till personalen på Majornas bibliotek som lärt mig allt jag kan om folkbiblioteksarbete och som vågade släppa lös mig bland sina låntagare!
Likaså är jag mycket glad och tacksam mot de 3 andra folkbibliotek i Göteborgs kommun som tagit upp mig i gemenskapen. Jag har lärt mig massor av er alla och ni har behandlat mig på bästa sätt.

Min fina (stora) familj och våra fina vänner, som stöttat mig och Sambo i tid av svår ekonomi och kommit med glada tillrop och goda råd.

Saker Sofie är stolt över från 2010:

Att jag varit del av en liten grupp personer som sannolikt räddat en annan medmänniskas liv. Jag känner mig tacksam över att ha kunnat vara i en sådan position att jag har kunnat hjälpa till.

Att ha kommit så pass långt i min egen utveckling så att jag nu kan säga till en annan människa; "Du är dum och jag vill inte prata med dig så piss off!"

Att kunna titulera sig själv Bibliotekarie - jordens förmodligen coolaste jobb.

Mina underbara, begåvade systrar. En sitter just nu via Skype och pratar japanska flytande med en bekant i Korea, den andra tar examen från en av Sveriges svåraste utbildningar, som Psykolog, i början av 2011.

Saker som skrämmer Sofie från 2010:

Den generella attityden i samhället. När man ber en individ att vara lite tystare på bibblan och får höra "Sug min kuk!" tillbaka och vet att man inte får ge dem en örfil eftersom man då blir anmäld för våld mot barn, så vet man att något är fucked up på allvar... (Det här kommer att ge mig sparken, förr eller senare.)

Att homo/bi/transsexualitet fortfarande är ett kontroversiellt ämne och föremål för löje och hat.

Sverigedemokraterna vann viktig mark. Om regeringen i stället för att huka sig under främlingsfientlighetsoket lyssnat på Folkpartiets förslag om uppstramning och utveckling av integrationspolitiken, hade SD inte fått de enkla missnöjesrösterna de nu fick. Det är min övertygan. Fråga vilken "invandrare"/nysvensk som helst som inget hellre vill än att få leva i lugn och ro, jobba, fira sina högtider och vara del av demokratin i Sverige. Men Jan Björklund var tvungen förstöra för det egna partier genom att klampa i tuban och ge sig in i Burkadebatten... klantigt, klantigt, klantigt!

Att världens ledande länder FORTFARANDE INTE kan enas om ett klimat/miljöavtal.

Den havererande bibliotekspaniken (förlåt, POLITIKEN). Det ÄR inte så jävla svårt! Biblioteken värnar om folkbildning, snälla rara söta tappa inte bort den kärnverksamheten alla ni framtidshetsare! Utveckling är bra, avveckling är kasst. Det kan alltid diskuteras vad som konstituerar folkbildning, men att ta in outbildad personal från ett bemanningsföretag och centralisera mediainköpen är ett rent hån mot bibliotekariernas kompetens och de olika filialernas profilering mot sina besökares behov.

Mitt CSN-lån...

Saker Sofie ska komma ihåg att ta med sig till år 2011:

Sin förmåga att få folk att skratta.

Sin känsla för ekonomi och organisation.

Tacksamhet över att jag får ha en så fin familj och så fina vänner.

Den nödvändiga och självklara kommunikationen med Sambo, vilken gör att vi stått emot galna isbjörnar, kaosdemoner, 7 svåra sorger och en och annan rymdinvasion i 3,5 år ^_^

Tron på sig själv i det kommande sökandet efter ett fast jobb. Och under tiden tron på sig själv på timvikariatet!

Sin fighting spirit. Jag må ha fått operera ut två tänder men jag biter huvudet av den som kommer i min väg eller hotar de jag älskar!

Saker Sofie måste jobba på inför och under år 2011:

Sin hälsa - dags att börja skaka rumpa igen och ta hand om de där bokbärande armarna!

Sin fobi för bläckfiskar, fulla karlar och trånga utrymmen.

Sin övertygelse om att hon kommer bli uppäten under den konsert med Combichrist på Sticky Fingers, Göteborg, hon ska se om ett par månader. Jag svor att aldrig mer dricka Tequila, men det kräver nog fan ett undantag...

Sparka sig själv upp ur dimman och börja lajva, fotografera och skapa kreativt igen. Det kommer finnas något som heter fritid nu när examen stundar!

Resechock! 9 timmars försening på tåget mot Åre på självaste julafton!

2010-12-26T05:44:00.000-08:00

... och för er som undrar;

Ja! Jag reste med just det tåget!
The Horror! The Horror!

Eller nja... så jävla farligt var det faktiskt inte förutom att det var julafton. Så här gick det till i alla fall:

Den 23 december, klockan 19.02 skulle nattåget mot Åre-Duved avgå från Göteborg C. Med detta tåg skulle Sofie åka, tacksam för en liggvagnsplats, och medförande ett survivalkit bestående av bl.a. extra raggsockor, 3 böcker, MP3 fulladdad med ljudböcker och musik, en riklig matsäck, vatten, en liten första-hjälpenväska med plåser och Alvedon och dylikt samt lite annat bös som julklappar och övrig packning. Det fullbokade tåget lämnade Göteborg C med en lätt försening av 10 minuter.

Sen blev det intressant...

Strax utanför Herrljunga kom det första, oplanerade stoppet. Det visade sig att ett timmertåg tappat ett antal stockar på rälsen och att ett annat tåg framför oss kört på dem och spårat ur. Således var bara ett spår farbart och tågen fick åka skytteltrafik. Vi stod som nummer 4 i kö men det tog ändå ca 1,5 timme innan vi var på väg igen.
Någonstans därefter somnade jag till och vaknade inte förrän vi var i Stockholm. Vaknade gjorde jag för att det var ett sjuhelsikes liv ute i korridorerna. Om jag uppfattade saken rätt i mitt sömndruckna tillstånd så försökte SJ bunta in extra resenärer på tåget, vilka suttit fast på centralen i x antal timmar, men det fanns helt enkelt inte plats. Extra minnesvärt var en rasande kvinna med 3 barn som högt skällde på var och en som kom i hennes närhet. När en medresenär bad henne sluta skälla på konduktören, eftersom det inte var hans fel att tåget var sent, vände hon sin ilska mot honom i stället med motivationen att hon hade 3 barn. Så har man 3 barn får man skälla på vem som helst? Intressant. (Själv hade jag nog tjatat mig till en ombokad biljett och ett hotellrum så att ungarna fick sova, men å andra sidan vet jag ju inte hur hennes sits såg ut - de kanske var tvungna att åka då och där.)

Okej... jag somnade hur som helst om. Tåget skulle ankommit till min destination cirka gurka 07.30 på julaftons morgon. Således hade jag satt larmet på min mobil på 06.50. Och klockan ringde. Och inte var vi ens i närheten. Vi stod stilla i Sundsvall, det vill säga andra sidan landet.
Förklaringen blev efter mycket om och men denna; Vårt tåg hade fått koppla på extra vagnar i Stockholm från andra tåg och hade fått stanna vid varenda mjölkpall mellan Gävle och Sundsvall, i stället för att gå raka vägen där emellan som var planen. Ok, fine, man måste hjälpa sina medmänniskor i en tid av nöd. Men, varför vi stod stilla nu var för att loket hade gått sönder.
Konduktörens förklaring var att loket strejkade för att det var - 27 grader ute, alltså loket strejkade för att det var för kallt och... va? Newsflash, tänkte då Sofie, vi är i NORRLAND. Det BLIR kallt på vintrarna i Norrland - detta är inte metafysik, det är tradition!

Hur som helst... lokföraren jobbade hårt på att laga det som lagas skulle. Strömmen kom och gick men det blev aldrig riktigt utkylt i vagnarna som tur var. Restaurangvagnen bjöd på frukost som plåster på såren, vilket innebar en anstormning och allt utom kaffet tog slut i ett nafs. Men det var banne mig den godaste kopp kaffe jag druckit detta året! Den kom dessutom med julängeln, eller en av mina medresenärer som sött nog hämtade kaffe till oss alla 6 när hon ändå var igång. Över huvud taget hade jag en enorm tur med mitt resesällskap - 5 yngre kvinnor som alla höll modet uppe och hjälpte varandra. Det gjorde mycket för julandan, det fanns som ingen mening med att gnälla - det skulle bara gjort det värre.
Vi fick oregelbundna informationsmeddelanden om trafikläget ända tills högtalarsystemets seriekoppling (typ) också gick sönder... en eloge till den mycket tappre konduktören som tvingades upprepa informationsmeddelanden för en vagn i taget, och det tog i alla fall ca 10 minuter att informera om alla byten och ersättningar PER VAGN! Och det var ett lååååååångt tåg vid det här laget...

Lokföraren lyckades reparera loket så småningom och vi tog oss fram i hela 20 minuter innan loket gick sönder på nytt strax innan Ånge... Okej, så efter ytterligare mixtrande bestämdes det att vi skulle bli bogserade av ett tåg som låg bakom oss. Det loket knuffade in oss på ett sidospår och skulle sedan kopplas på och dra oss. Så knuff knuff knuff (bli knuffad av ett lok är lite intressant) och sen... ingenting.
Okej, efter ytterligare väntetid får vi beskedet att knufftåget har åkt vidare och att ett godslok ska ta hand om oss så att vi kommer fram. Jag ska säga att i och med detta upphörde problemen och resan fortsatte som den skulle. Dock var vi så försenade att det redan blivit eftermiddag.

Klockan 16.50 ungefär rullade tåget in på min station.

Jag har dock haft en riktigt fin julafton i min fina familjs sällskap med god mat, mjuka paket och lugnt julmys så jag ska inte klaga :-)

Så slutar berättelsen om det försenade jultåget... Vi hörs igen till nyår...

Peace, love and understanding

2010-12-22T11:40:00.000-08:00

God Jul och Gott Nytt Regnbågs-År önskar Gay-Tomten!

(Ja!? Han har ju rosa/lila rock och luva!)

Tafsa inte på folkbildningen!

2010-12-13T09:35:00.000-08:00

Sälja ut folkbiblioteken? Folkbibliotek som vinstdrivande aktörer på marknaden?

URSÄKTA MIG!?

Som Annina Rabe skriver i dagens SvD, om Nacka kommuns utförsäljning av sina bibliotek;

"Det innebär att biblioteken inom ett år kan komma att drivas helt eller delvis i privat regi. Det innebär också att biblioteken måste vara vinstdrivande för sin överlevnad. Att biblioteken måste spela på marknadens villkor som alla andra kommersiella aktörer.

Det är en utveckling som kan bli förödande. Det innebär att en av samhällets viktigaste fria utposter för yttrandefrihet och demokrati raseras. Kort sagt att hela folkbibliotekstanken faller som ett korthus.

Och med de tankar som redan nu florerar i biblioteksvärlden – där grundvärden som gratis tillgång till bildning och kultur till varje pris måste ersättas med tomma tidstypiska politikerfloskler – är det bara alltför lätt att föreställa sig vad ett bibliotek i fel händer skulle kunna förvandlas till. Hur kravet på vinst skulle påverka utbudet och verksamheten."

Ja vad skulle folkbibban kunna förvandlas till om vi tvingas marknadsanpassa oss efter enbart Top 10-listorna utan utrymme för att öppna upp låntagarnas ögon för en större litterär värld än den anglosaxiska? Om vi bara satsade på storslagna Hollywoodproduktioner i stället för att försöka representera hela världen i DVD-hyllan? Vad händer när det inte längre finns några tysta studie-/läsplatser i samhället, utanför hemmets fyra väggar?

Jag är för utveckling (och det ska läsaren vet att de flesta bibliotek behöver!), men jag är banne mig inte för avveckling och det är PRECIS vad som kommer hända om biblioteken säljs ut med vinstdrivande målsättning.

Några bibliotekarier har uttryckt ett intresse av att driva vidare biblioteken i Nacka privat, men vad händer om de tröttnar om 10 år? Vem tar över? Och vilka intressen framför de nya ägarna? Vilken profilering satsas det på? En bred folkbildande eller en smal specialare? Hur tjänas pengarna, hyr man ut böckerna?

Vi har redan specialbibliotek i Sverige och de behövs absolut, men om inte folkbibliotekets breda bestånd skyddas riskerar vi att stå med enbart specialbibliotek med vissa utvalda författares verk (och åsikter) till slut. Jag gillar Dieselverkstaden som fan, men jag tror verkligen inte att det är en allmänt funktionell lösning på frågan om folkbibliotekens framtid. Det är dock en utmärkt inspirationskälla för den egna, lokala verksamheten.

Kalla mig stenkonservativ... men jag har hemskt svårt för tanken om att sälja ut skolan, vården och biblioteken i den aspekten att det ska vara VINSTDRIVANDE.

Second Life - å en till klänning...

2010-12-12T07:17:00.000-08:00

... jajaja men det ÄR kul :-D

Swan lake Dress

*Jag har inte gjort bakgrunden, huden/sminket, håret eller örhängena
- de tillskrivs andra kreativa dudes and dudettes i SL!

Second Life - en till klänning...

2010-12-12T04:22:00.000-08:00

... det här kan lätt bli beroendeframkallande! Gör en bas och modda den i det oändliga :-D

Ragdoll dress

*Hår, hud/smink, örhängen och dekor/bakgrund har inte
gjorts av mig utan av andra begåvade SL-kreatörer.

Second Life - Disajner!

2010-12-11T14:26:00.000-08:00

Jag brukar annars bygga grodor och sniglar och gula ubåtar och scendekor
... men nu byggde jag en klänning!

Spooky dress

*Jag har inte gjort dekoren, håret, glasögonen eller hud/smink
- de tillskrivs andra begåvade SL-kreatörer!

Julpyssel på ett bibliotek nära dig!

2010-12-11T09:01:00.001-08:00

Idag hade vi pyssel- och fikadag på ett av biblioteken jag jobbar på. Det erbjöds pysselmaterial inne på barnavdelningen och saft, pepparkakor och juleskum till förtäring!
Fantastiskt vad kreativa folk kan bli med en hög papper och lite glitter :-D

Den stolta julgranen och fikavagnen!

Pysselbordet på barnavdelningen vid öppnandet...

Och här är folk i full färd med att skapa!

Det blev många julkort, korgar och dekoration till granen och en hel del teckningar med glitter. Det roligaste är att det inte bara var de små barnen som ville pyssla utan det satt en hel del ungar i mellanåldern där också, länge! De hade händerna fulla av egenhändigt dekorerade pappersprydnader när de gick. Två pojkar (ca 10-12 år) tackade så mycket och tyckte att det hade varit roligt att få pyssla! Någon lämnade dessutom kvar en fin teckning till oss, så den hänger på anslagstavlan i barnavdelningen nu. Den hälsar alla besökare med ett "Tja!" i glitter.

Bilderna är tagna med min mobilkamera, därav den klandervärda kvalitén...

Jussi

2010-12-06T12:59:00.000-08:00

Den här sången får mig nästan att överväga julotta...

Solvända

2010-11-29T10:39:00.000-08:00

Okej så det är inte en skarp bild och texten på lappen är spegelvänd men... skit samma :-) Min pin från Spädbarnsfonden Solvända har kommit!
Genom att bära denna vill jag visa mitt stöd till min fina vän Lina och hennes man D. Jag är långt borta, men jag tänker på er och finns här för dig och D. Alltid!

Vill ni köpa en fin solgul pin finns de att beställa här.

Önskelista julen 2010

2010-11-27T07:37:00.000-08:00

Vetevärmare man kan lägga över axlarna
(gärna med lavedel i frömixen)

Produkter från LUSH (typ alla men speciellt dessa)

Winter bath badbomb

So white badbomb

En bit av tvålen Mandarin tea party

Dushkräm GLÖGG!

The Comforter solid parfym

Wiccy Magic Muscles massagekaka

You snap the whip bodybutter

Porr

2010-11-26T10:43:00.000-08:00

Laddad titel, eller hur?

Först och främst handlar det om några ljudbokstips, men det handlar även om den situation som uppstod idag på biblioteket mellan mig och ett gäng 15-åringar.
Dessa 4, 3 killar och 1 tjej, kommer in ibland och är osedvanligt fula i mun och rätt så jävla högljudda och provocerar gärna fram en reaktion - vilken som helst, bara man reagerar. Det är framför allt två av killarna som är pådrivande, den ena riktigt riktigt jävla barnslig och uppmärksamhetssökande (halledudane...). Vi brukar mest låta dem vara, om de inte börjar tokskrika.

Idag bröt de faktiskt mark i Ingenmansland genom att prata med mig - jag har ett par örhängen som ser ut som om jag töjt ut mina hål, men är egentligen bara stift. En av killarna uppmärksammade dem och trodde väl att jag hade the real deal och jag fick göra honom besviken :-P

Hur som helst, de här förtjusande unga människorna efterlyste sexböcker - med många bilder hö hö hö!
Så vad gör man? Jo man visar dem Vnd Sexologi i förhoppningen om att de ska lära sig något medan de står och dräglar över nakenbilder i boken om erotisk massage... jag menar, hellre naturliga bilder på mys och njutning än de hårdsminkade, silikonpumpade, retuscherade fruntimren i porrfilmerna som ser ut att skita knäck av kåthet över att fotografen placerat dem i alla möjliga omöjliga vinklar med benen åt alla håll (Det onämnbara! som Lovecraft skulle sagt...), en jättedildo i ena handen och ett glas sperma i den andra. Herregud!

Men till saken... Dags för lite hederlig öronpornografi!

Flera av er har säkert hört talas om författarna
H.P. Lovecraft och Joseph Conrad?

Lovecraft ligger bakom Cthulu-mytologin, skräcknoveller och allehanda stjärnresande, onämnbara monster och galenskaper i en lång rad noveller. Conrad berättade för omvärlden om de vidriga förhållanden som rådde i de "koloniserade" delarna av landet kring Kongofloden under handelsresornas brutala jakt på elfenben och andra godsaker, i boken Mörkrets hjärta.

Lovecrafts noveller och Conrads nakna käftsmäll bör, i min mening, läsas. Men, vill man skaffa sig ytterligare en upplevelse av dessa texter, kan man ta sig an två ljudboksinspelningar vars inläsare är några av de svenska giganterna inom skådespeleri; Ernst Hugo "DANSKJÄVLAR!" Järegård och Max "The Emperor Ming" von Sydow.

Skräckens labyrinter av H.P. Lovecraft. Inläst på ljudbok av Ernst Hugo Järegård.

Mörkrets hjärta av Joseph Conrad. Inläst på ljudbok av Max von Sydow.

Själv har jag blivit en riktig ljudboksjunkie då jag för närvarande pendlar ungefär 2 timmar om dagen till vikariejobbet. Göteborgs folkbiblioteks katalog på nätet, Gotlib, erbjuder en sökfunktion där du kan begränsa till att bara visa ljudböcker och de kan skickas till alla biblioteken i de olika stadsdelarna om du vill låna dem. Du loggar in på ditt personliga konto med efternamn, bibliotekskortsnummer och pinkod, sen reserverar du och anger bibliotek du vill hämta på. Sjukt smidigt! Dessutom erbjuder bibliotekens hemsida streaming, så du kan sitta hemma och lyssna - något som inte är så dumt för exempelvis doftallergiker. Jag mötte en kvinna härom veckan som inte klarade att läsa vanliga låneböcker för de luktade för starkt!

Library lovers, unite!

NOT amused...

2010-11-22T22:33:00.000-08:00

Klockan är cirka gurka 07.30 en tisdagmorgon...

Från Västtrafiks hemsida om trafikläget;

"Göteborg Förseningar i busstrafiken

Gäller linje: samtliga busslinjer

På grund av rådande väder kan det bli förseningar i busstrafiken. Räkna även med längre restid."

AAAAARGH!!!

Dagens spellista

2010-11-21T08:47:00.000-08:00

Jag har väldigt ofta ljud runt omkring mig. Den ljuva tystnaden är livsviktig, men jag stressar även ner när jag har öronkoncentration. Jag lyssnar alltid på ljudböcker eller musik när jag åker till jobb eller någon längre sträcka och ska hälsa på någon eller promenerar, slår ofta på P1-program med torra pratande förståsigpåare till frukosten eller pluggar till musik av de mest varierande slag.
Idag är en pluggsöndag och eftersom jag är trött brände jag på med lite skönt aggro (Industrial metal, EBM, Nu-metal mm.) i högtalarna.

Infected Mushroom - Becoming insane

Combichrist - Can't change the beat

Powerman 5000 - Show me what you got

Oomph! - Gott est ein popstar

And one - Timekiller

Skunk Anansie - Charlie Big Potatoe

Project Pitchfork - Timekiller (cover)

Skindred - Nobody

Panzer AG - Paper angels

The Young Gods - Strangel

Powerman 5000 - When worlds collide

Disturbed - The night

Extreme - Warheads

Eisbrecher - Schwarze Witwe

Rammstein - Sonne

Eisbrecher - Heilig

Skindred - Vampire killa

KORN - Kidnap the Sandy Claws (cover)

System of a down - Violent pornography

White Zombie - Electric head

Skindred - Stand for something

The 69 eyes - Call me (cover)

Eluveitie - Inis Mona

Rob Zombie - Pussy liquor

Skindred - Electric avenue (cover)

Crazy Cat Lady

2010-11-16T12:45:00.000-08:00

Så många bilder som jag laddar upp på kattskrällena så börjar det bli varning på det alltså...

Jag vänder ryggen till i 5 sekunder för att hämta en skruvmejsel och VEM har hoppat upp i skåpet under tiden???

Kura skymning, bilder från den 8 november

2010-11-12T14:32:00.000-08:00

Foto: Sofie

Jag skrev tidigare i veckan om berättarkvällen Kura skymning, där högläsning av förutbestämda texter sker klockan 19.00 på platser i hela Norden. I år var en av texterna ett utdrag ur vampyrberättelsen "Låt den rätte komma in" av John Ajvide-Lindqvist.

Smörgåsbord med vampyrlitteratur.
Foto: Sofie

Själv jobbade jag den kvällen på Majornas bibliotek i Göteborg.
Hur de olika högläsarna väljer att presentera texten varierar - på just det här biblioteket hölls arrangemanget av den multibegåvade bibliotekarien Catarina, i samspel med hennes man Leif som är musiker. De gav högläsningen formen av ett skådespel där textbitar varvades med kortare musikstycken framförda på olika blåsinstrument. Det var mysruggigt, trollskt och mycket lyckat.

Catarina och Leif pustar ut efter kvällens äventyr!
Foto: Jenny

Eftersom jag aldrig växt ur maskeradlådan passade jag på att sminka mig till vampyr, som en sorts stämningsstatist, där jag hjälpte till med att bära stolar, tända ljus och guida besökare.

Sofie gillar Kryolan...
Foto: Catarina

Blooooooooooood!
Foto: Sofie

Gammal goding - Hipp Hipp

2010-11-11T13:29:00.000-08:00

*Dör av skratt*

... och jag som gjorde mig ovän med regiassistenten när Anders Jansson med team var och spelade in en scen i Majorna för "Starke man"...

Varför sjunger inte sörlänningar "Ja se det snöar... det var väl ROLIGT HURRA!"..?

2010-11-09T01:43:00.000-08:00

... jo, det ska jag tala om för er...

HELA JÄVLA KOLLEKTIVTRAFIKEN KOLLAPSAR!

Citat från Västtrafiks hemsida;

"Snön skapar förseningar

Ska du resa med oss idag? Räkna med att det kan bli kraftiga förseningar på grund av snöfallet. Just nu går nästan all busstrafik men i områden där det snöar kraftigt, eller det ligger mycket snö på vägarna, kör bussarna långsammare. Det leder till förseningar.

På grund av halka är stadstrafiken just nu helt inställd i Borås, Lidköping och Uddevalla.

Klockan 10.00 är det fortsatt problem i stora delar i vårt område och det är kraftiga förseningar på nästan samtliga linjer.

Bohusbanan är drabbad av förseningar men i övrigt är det inga större problem i tågtrafiken.

Denna text uppdateras löpande då det finns ny information."

Såg ni det där???

Busstrafiken i tre städer är INSTÄLLD!?

Newsflash;

Jag är timvikarie utan tillgång till bil, att inte kunna åka kollektivt till jobbpass är ganska så djävla DÅLIGT!

Idag känner man sig lite så här faktiskt...

Kura skymning ikväll på ett bibliotek nära dig!

2010-11-08T02:35:00.000-08:00

Denna vecka är Nordisk biblioteksvecka,

8-14 november, 2010.

Den 14:e upplagan av detta evenemang firas bland annat med gammal hederlig berättarkonst under en kväll kallad "Kura skymning", högläsning erbjuds i bibliotek över hela Norden.

Temat för i år är
Det magiska Norden!

Sól Hrafnsdóttir

Jag har fått den stora äran att jobba vid ett av biblioteken här i stan under denna kväll och texten som valts att framföras av det utbud som fastställts för i år (se längre ner i detta inlägg) är ett utdrag ur "Låt den rätte komma in" av John Ajvide-Lindqvist.

När jag fick höra att Ajvide-Lindqvists text valts som högläsning för i år baxnade jag först och fick hissa upp hakan igen med hjälp av handkraft; Låt den rätte komma in?! Den är ju skitläskig! Vad är det för stycke de valt som högläsning?!

För boken ÄR fruktansvärt otäck på mer än ett sätt. Enligt temat Det magiska Norden kommer vi att röra oss i det mytologiska, det okända, gestaltat i vampyrernas värld, mitt i en svensk förort. Dock handlar texten inte bara om det som kittlar fantasin utan är även ett mycket svart och mycket igenkännande porträtt av människans egna mörkare sidor. Ajvide-Lindqvist lär ha sagt i en intervju någon gång att han avskydde skräckböcker där författarna låtit bli att skapa sympatiska karaktärer - att man nästan tänkte Men dö någon gång då! för att figurerna var så platta. Hans eget försök att skriva skräck handlade således mycket om att skapa relationer, att vi ska känna för personerna i berättelsen eftersom det gör så mycket ondare då att mista dem. Och i alla fall jag känner för figurerna i Låt den rätte komma in. De är människor med allt vad brister heter och det är just det som är så fängslande - det här är människor jag har mött, under en eller annan omständighet. Det är skickligt, det kryper i själen, det gör ont. Och det är fördjävla bra eftersom det tvingar oss att känna efter!

Låt den rätte komma in.

Om Kura Skymning, citat från www.bibliotek.org

"Högläsning i gryning och skymning

Höst- och vinterdagarna i Norden är särdeles korta. Förr i tiden, innan det fanns tv och datorer, var högläsning och historieberättande under mörka vinterdagar en omtyckt och utbredd tradition.

8 november 2010 startar den 14:e upplagan av Nordiska biblioteksveckan för att ge den gamla nordiska berättartraditionen nytt liv. Det blir en vecka fylld av uppläsningar, utställningar, debatter och olika sorters kulturupplevelser på bibliotek, skolor och andra samlingslokaler runtom i Norden och Baltikum.

Världens största högläsning?
Kanske slås det världsrekord i högläsning när tusentals människor i de nordiska länderna samtidigt på mer än 2000 platser på sina respektive språk lyssnar till olika högläsningar under temat ”Det magiska Norden”.

Kanske kommer en duktig uppläsare till just ditt bibliotek och läser upp årets utvalda texter ur isländska eddan och ur den skrämmande ”Låt den rätte komma in” av svenska författaren John Ajvide Lindqvist.

Redan på morgonen samma dag deltar nordiska förskole- och skolbarn i ”Kura gryning”-arrangemang med uppläsningar ur isländske Andri Snær Magnasons ”Berättelsen om den blå planeten” och danska Lene Kaaberbøls ”Skämmerskans dotter”...

Välkommen till ”Kura skymning” och trevligt gammaldags historieberättande i sann nordisk tradition!"

Här ska kuras skymning!

Parallella verkligheter - verkliga konsekvenser

2010-11-07T03:30:00.000-08:00

SvD funderar över ekonomin i virtuella världar.

Ja, folk tjänar faktiskt riktiga pengar på att ägna tid åt datorspel och chatcommunities. Inga revolutionerande nyheter, men ett intressant exempel på människans uppfinningsrikedom. Även där det inte ska gå att tillskansa sig ekonomiska fördelar, hittar somliga en väg runt hindren.

Jag är själv bekant med en avatar i Second Life vars förare är grafisk designer till vardags och designar pixelskor som hon säljer för riktiga pengar i den virtuella världen. Innan finanskrisen slog till folks plånböcker med järn9'an berättade hon att hon kunde kassera ut en trevlig avkastning i verkligheten. Denna redovisade hon i deklarationen som inkomst via eget företag.

Det finns argument både för och emot - bland annat har någon sagt mig att "varför lägga pengar på något som inte är verkligt? Om kontot försvinner så försvinner ju sakerna du köpt med!?". Förvisso, men det skulle ju i sådana fall gälla all den musik som går att köpa i digital form och den branschen ser snarare ljust på framtiden.

Det är väl kanske så, att idag lever vi i parallella verkligheter utan att höja på ögonbrynen allt för mycket eftersom vi har möjligheten till det. Dock återstår en massa jobb med att hantera den som består av ettor och nollor, exempelvis upphovsrättslagen som ännu står och dunkar huvudet i väggen. Jag är för att det finns upphovsrätt, däremot har jag tyvärr inga slagkraftiga förslag på hur den skulle kunna anpassas till att fungera tillfredställande i båda dessa plan av verklighet.

Pussy Pin-up

2010-11-06T03:26:00.000-07:00

Esmerelda The Cat 2009 -
Likes: Food, clean litterboxes, cheese, parroting and hot spots.

VA!?

2010-11-03T00:36:00.000-07:00

Jordskredsseger för Republikanerna - GöteborgsPosten

Väljarna ratar Demokraterna - Svenska Dagbladet

Republikanernas seger är historisk - Dagens Nyheter

Vad är det för fel på folk?!
Finanskris på grund av giriga storpampar? Sjukvårdsförsäkringar ingen vanlig dödlig har råd med? Kreationister med gröt i hjärnan? Sarah Palin? REPUBLIKANER?!

... kalla mig naiv men jag gillar humana priser inom sjukvården, rätten till min egen kropp som kvinna och friheten att diskutera naturvetenskap och religion utan att höra att jag kommer brinna i Helvetet... kalla mig naiv...

Bokbesvikelse, stöld och vackra masker...

2010-11-02T12:52:00.000-07:00

Det blir ett väldigt blandat inlägg men va fan det är min blogg så HA!

Först en liten kort recension av en bok,
närmare bestämt en ljudbok;
Det lömska nätet av Helen Tursten,
inläst av Magdalena In de Betou.

Det lömska nätet är en i raden av fristående böcker om kriminalinspektör Irene Huss, boende och verksam i Göteborg. Helen Turstens böcker är mycket populära utlån på biblioteken och då jag har sjukt dålig koll på genren Deckare tänkte jag att jag skulle förkovra mig.
Tyvärr kommer denna minirecension inte att vara av det positiva slaget; Jag måste be Tursten och In de Betou om ursäkt men... boken och inläsningen av den SÖG!

SPOILER ALERT!

Varför sög den? Tja... Tursten använde sig av alla klichéer som finns i manualen, karaktärerna var platta och ointressanta just för att de var så klichéartade. De parallella kriminalberättelserna började riktigt spännande med ett lik inmurad i en gammal murstock och en nätpedofil. Dock släpade sig storyn fram med än den ena pekpinnen än den andra (det kändes mer som en instruktionsbok för oroliga föräldrar, vilket ju i och för sig har sina poänger)... och dessutom med för berättelsen helt irrelevanta fakta och åsikter om Göteborg!? Okej jag förstår att Tursten vill förankra berättelsen i en miljö, men det tillförde inte något att veta att det finns dåligt med parkeringsplatser i Göteborg om man inte som författare följer upp den tråden och gör något av den! Dessutom, nätpedofilen framställdes som en riktigt sjuk jävel (duh), något som skulle kunnat bli intressant, men vad händer när de haffar honom? Tursten trollar smidigt bort allt vad djuplodande psykologi heter genom att låta pedofilen hänga sig i sin häktescell!!! ANTIKLIMAX!

Det upprepas gång på gång att det här var ju en riktigt sjuk kille men för helvete... ge oss då blood and gore av det lite mer oväntade slaget, inte några andrahandsuppgifter baserade på ÄNNU fler klichéer om att pedofilen uttryckt åsikter om att oskulder var rena och kvinnor måste renas i blod. Heard it before liksom! Visst, det är en faktiskt pedofil-/massmördartanke att oskulder är rena och bla bla men men... det blir så krystat! Jag hade gissat mig till på första sidan att pedofilen ansåg att oskulder var rena!

Så till In de Betous inläsning. Det är inte säkert att jag hatat boken fullt så mycket om jag läst den själv och inte lyssnat på In de Betous fullkomligt karaktärslösa babblande. Jag är hemskt ledsen, men jag blev förbannad! Irene Huss, protagonist tillika kriminalinspektör tillika kampkonstmästare som knuffats med karlar större delen av sitt vuxna liv, gav In de Betou en mjuk, varm och ohyggligt mjäkig satsmelodi som var rent ut sagt outhärdlig. Mitt inre skrek "GENUSFÄLLA!" så högt att det knastrade i mina plomber. Fine, Irene Huss kanske låter som ett våp i Turstens värld också men INTE I MIN!!! Det är därför det är lite farligt att lyssna på ljudböcker...
Okej, jag skulle inte kunna göra det bättre själv men det finns en skillnad - jag jobbar inte med det heller!

Rant done.

Vad ska vi leka nu då? Tja, jag kan önska ond bråd död över den som stal mitt paraply idag på biblioteket där jag jobbade :-D Skämmes ta mig tusan!

Slutligen ägnar vi oss åt smink, det är roligt! Jag har gått och blivit tokkär i min palett med skimrande ögonskuggor från Viva la Diva, som min fina vän pain(t) gav mig i julklapp. Varför har jag väntat så länge med att använda den?!

Nej jag använder inte foundation! Piss off!

Primer:
The Color Institute Creme Eye Shadow (silver)

Ögonskugga:
Viva la Diva palett - 3 olika nyanser av blått (blåsvart, mörkblå och blåsilvrig)

Ögonbryn:
H&M Single Eye Shadow (brun)

Mascara:
Maybelline (svart)

Second Life - Halloween 2010

2010-10-31T06:36:00.000-07:00

Halloween är ett utmärkt exempel på att visa det skojiga för oss som aldrig växte ur Klippdockefasen och/eller Maskeradlådan! Det går att skapa i det oändliga!
Jag vill visa upp två varianter som jag lekte fram igår;

Broken Doll och Billy Corgans syster ;-)

Broken Doll i lyxförpackning!

Broken Doll

Broken Doll - så klart med en nyckel i ryggen
för att vrida upp mekaniken!
Min vän Lucien sa att han kom att tänka på låten
"Coin operated boy" av The Dresden Dolls ;-)

Billy Corgans syster! Skyldig till detta namn är samme Lucien...

han har för vild fantasi :-P

Billy Corgans syster

En gigant har gått ur tiden - Hans Arnold

2010-10-28T12:15:00.000-07:00

En av mina stora hjältar är död.

Illustratören Hans Arnold ägde en fantasi och en förmåga att fästa den i form och färg som ingen annan. Hans stil var på samma gång barnslig och komplex, provokativ samtidigt som den var inbjudande vänlig.
Arnold har illustrerat många barn- och ungdomsböcker; bland andra Jag är en varulvsunge av Gunnel Linde, Allra käraste syster av Astrid Lindgren samt ett stort antal böcker med spökhistorier. Han har illustrerat skivomslag, bland andra för ABBA, och tecknat för tidningar och gav för några år sedan ut en antologi med sina illustrationer till en veckotidningsserie kallad Veckans Chock.

Hans Arnold

22 april 1925 - 25 oktober 2010

*Bild lånad från www.hansarnold.se

Du fattas mig, knasgubbe!

Second Life - Ibland behöver man en kaffepaus

2010-10-27T11:53:00.000-07:00

Sofie Snowbear sitter och filosoferar på ljugarbänken utanför sitt hus på det (trots ett mycket trött grafikkort på low) vackra Family Haven;
"Visst är det så, Herr grönt och slemmigt axelmonster, att somliga är så osäkra på sig själva att de lever på att trycka ner andra, även i en virtuell verklighet. Det må kallas ett second life, en sorts andra chans, men de lämnar inte sina drifter bakom sig utan upprepar samma misstag om och om igen."

Hon tar sig en kopp pixelkaffe ur den generösa termosen som står färdig för den som är sugen.
"Hur ska man då hantera sådana här grejer? Vad gör man med folk som bara äter och äter och blir feta på sina jätteportioner av andras energi och frustration? Ett sätt är att sluta mata dem. Sluta ta notis om deras existens. Oh vad var det där? En liten vindpust? Ett gångjärn som gnällde till?"

Sofie Snowbear suckar och tar sig en klunk till. Imorgon är en ny dag och det finns alltid en konstutställning att gå på, en konsert att lyssna på eller goda vänner att tjôta med. Kaffet är varmt, bara att trilla in!

Godafton, vackra mask nr.18 - Spirit day

2010-10-27T10:15:00.000-07:00

Jajemän! Spirit day till ära lassade jag på lila på ögonlocken inför dagens jobbpass.
Det började med ett upprop om att stödja HBT-personer genom att bära lila, ett evenemang kommet ur händelserna med ett antal amerikanska skolpojkar som efter att ha mobbats för sin sexuella läggning tog livet av sig. Datumet sattes till den 20 oktober, om det kan du läsa här.
Men, sedan sade någon att det var 27 oktober som var dagen för den lilafärgade stöttningsdagen... Vid en random sökning i valfri sökmotor får jag upp att lila även är färgen som bärs av de som visar sitt stöd för de som är drabbade av Epilepsi, under en Purple day, den 26 oktober.

Jag planterar, något förvirrat, därför fötterna stadigt i båda bakomliggande anledningar och säger att Lila is the shit!

Ögonbryn:
H&M eye shadow (brun)

Primer:
The colour institute Cream eye Shadow (ljust rosa)

Ögonskugga:
H&M eye shadow (lila)
MAC Beauty Marked (svart med rosalila glitter)
Viva la Diva Palett (ljust ljust lila skimmer)

Eyeliner:
H&M eye shadow (lila)
Make Up Store Glitter Aurora

Mascara:
Maybelline Volume Express Lift-Up (svart)

Kärlek

2010-10-24T12:41:00.001-07:00

Efter att ha spenderat en fantastisk helg med mina kära systrar, ådrog jag mig tyvärr ännu en förkylning och var rätt så spak när jag snorig och dan ormade mig av bussen på Göteborgs central i eftermiddags.
Men vem kan tycka synd om sig själv någon längre stund när man kommer hem och ett par kilo kärlek i svart päls kurar ihop sig i famnen på matte?

Esmerelda doing her thing :-)

"Nomnom you taste like chicken!"

Höstrusk kräva ny design

2010-10-21T15:09:00.000-07:00

Brrr... första snön kom, smälte och lämnade efter sig en skir hinna av kyla och slask.

Jag är INTE road.

Man kan roa sig med mycket för att pigga upp sig. Bland annat designa om bloggen och känna sig skitduktig, äta Ballerinakex med pepparkakssmak, frossa i seriealbum från biblioteket, byta om till morgonrock så fort man kommer hem och bränna massor med rökelse och värmeljus.

Jag längtar till våren...

Spirit Day, October 20, 2010

2010-10-06T04:28:00.000-07:00

Originally posted at Neo_prodigy

It’s been decided. On October 20th, 2010, we will wear purple in honor of the 6 gay boys who committed suicide in recent weeks/months due to homophobic abuse in their homes at at their schools. Purple represents Spirit on the LGBTQ flag and that’s exactly what we’d like all of you to have with you: spirit. Please know that times will get better and that you will meet people who will love you and respect you for who you are, no matter your sexuality. Please wear purple on October 20th. Tell your friends, family, co-workers, neighbors and schools.

REBLOG to spread a message of love, unity and peace.

**********

And to this, I'd like to say:

Second Life - Gender shmender?

2010-10-05T05:39:00.000-07:00

In order to be allowed to get my Magisterexamen (fancy Bachelor sorta...) in Library and Information Science on paper, I need 7,5 more points on the university score board.

What to study? I thought and decided on
Gender studies.

Why?! a lot of people have asked me. Becuase, it is far too easy to think girl meets boy when ordering litrature to the library. At least it is for me. I wanna widen my perspective. The course is called "Gender, literature and media". Perfect!

I was talking to some buddies in the online community Second Life today and told them I was taking a class in Gender studies (the reaction is usually people doing vomiting sounds, asking me if I'm gonna dye my hair red or generally just barking at me). This reaction though, I had not expected. Instead we came to discuss the poor gender perspective in Second Life where most women look like porn stars and most men look like brutes. Or the other way around.
How easy it is to go straight into a stereotype.

My buddies told me to sod the gender perspective - why not try something completely different as we CAN do so. Go animal!
Or Neko - cross between animal and human.
Just because we can!
Now there is a lot of sexual stereotypical stuff in the Neko world too... seems to be human nature.

From left to right: Snow leopard Mikka,
Snow leopard neko Sirhc and tiger Simon.
Animal avatars from the store Grendel's children.

When being in an animal costume like this, even if it is just pixels, you actually start to view stuff differently. Mikka is a girl leopard and Simon is a boy tiger but... you can't really tell can you :-) And as Sirhc pointed out, if he takes his clothes of - he's not really naked as he got fur!

PMS - Explosion of the week

2010-10-03T13:34:00.000-07:00

I got too much PMS to be amused by petty whining...

To all you guys who get Melancholia from watching leaves go brown in the autumn feeling a desperate need to discuss suicide in poetic terms, I just got one thing to say;

EAT A FUCKING BANANA!!!

Why? Because you probably lack in vitamins.

Kulturnatta i Göteborg

2010-10-01T12:39:00.000-07:00

1 oktober 2010! Kulturnatta i Göteborg!
Min första kulturnatta!

Jag hade skyhöga förväntningar kan jag ju avslöja :-P

Temat för årets Kulturnatta var Kroppen, vilket Röhsska museet tagit till vara på i ett för mig intressant kvällsprogram. Således spikade jag in mig på att gå dit några timmar.
Utlåtande så här i efterhand?

BESVIIIIIIKEN!

Här är kvällens program med kommentarer
om mina upplevelser;

Röhsska museet
Kroppskonst, Kroki och Kreativitet på Röhsska.
Kropp genom mode och designhistoria.

*20.00 och 21.00 Buddha, prinsessor och punkdrottningen
Följ med museichef Ted Hesselbom på en visning runt i samlingarna som fokuserar på kroppen inom mode och design.

- Detta evenemang gick jag aldrig på så jag kan inte säga något om det.

*19.00- 23.00 Modeworkshop
Nyutexaminerade modedesignstudenter från Textilhögskolan i Borås håller en kreativ workshop i anslutning till utställningen med deras kollektioner. Begränsat antal platser

-Det här verkade faktiskt kul! Jag och Sambo slank bara förbi som hastigast då det var fullt med folk, kan tänka mig att det var en av de bättre sakerna att göra under kvällen.

*19.00-23.00 Scarification m.m.
Scarification, Branding, Skinpeeling, Punching - teknikerna för att smycka sin kropp är många, men vad innebär de? Under kvällen finns Barbarella Piercingstudio på plats och visar och berättar. Ta även chansen att se en Play & Performance piercing byggas fram.

Random play piercing

-Huvudsaken till varför jag valde att spendera Kulturnattakvällen (ska upp och jobba imorgon) på Röhsska. Jag har själv varit på Barbarella och piercat mig och fått ett väldigt bra intryck av killarna som har och jobbar i studion. Jag när en tanke på att ha just en sådan här händelse under en av bibliotekets förelsningskvällar så jag ville kolla in programmet och kanske hinna prata med dem.

Realiteten var att de flesta utsmyckningsteknikerna helt enkelt fanns uppsatta som foton (i och för sig snyggt) utan förklarande skyltar. De två killarna från Barbarella hade fått ett litet inhägnat område på ett mellanplan i byggnaden, inklämda mellan ett antal montrar med fullständigt ovärderliga guldföremål, och trängseln för att se något var horribel. Jag hade turen att komma tidigt så jag fick se Play & Performance piercingen växa fram, men det var stört omöjligt att stå där någon längre stund just för att det var så jävla trångt.

Det fanns således typ nada möjlighet att få ställa frågor. Det hade varit så mycket bättre om dessa duktiga killar hade fått någon form av scen att stå på i en större lokal och med en person till som förklarade förloppet med mikrofon som rösthjälp.

*19.30, 20.30, 21.30 Butohinspirerad performance.
Perfomance som inspireras av den japanska dansformen Butoh,. Stilla, återhållen energi framförs av Pernilla Ljungkvist och ackompanjerad av David Werthén på kontrabas.

Random Butohdansare

-Det här var säkert jättefint... jag önskar att jag hade kunnat se det!!! Men, denna happening hölls återigen i en liten lokal som DESSUTOM var en annan programpunkt, Röhsskas relaxavdelning. Detta avlånga rum fylldes snabbt till bredden med oerhört högljudda människor som knappt visste om de skulle relaxa eller titta på dans. Det bildades KÖ för att komma UT ur detta rum! Vad hände med att ha den här dansen på scenen nere i källaren på museet???

*19.00-23.00 Röhsskas relaxavdelning
Speciellt för den här kvällen har museet inrett den asiatiska avdelningen för alla som behöver en paus i vardagen. Här kan du masseras, kittlas, beröras och friska upp dina sinnen i den vackra omgivningen.

Random massagestol

-Vilket skämt! Jättefin lokal, helmysigt med saccosäckar och golvkuddar, en massagestol och dämpad belysning och en väldigt fin tanke men va fan... det var ALLT ANNAT än lugnt och harmoniskt här inne! Butohdansen krockade med folk som höklikt roffade åt sig gratis lyckokakor och vitaminvatten. Jag kom ut ur relaxavdelningen mer stressad än när jag gick in!

*19.15-19.45, 20.15-20.45 Teckna Kroki med 83-årig modell
Tiden sätter vackra spår i människokroppen! Fri kroki med 83-årig modell. Begränsat antal platser.

-Hade jag också gärna gått på, var säkert hur intressant som helst! Men här stod folk och köade långt innan insläpp och platserna fylldes snabbt. Such is life.

*19.00- 23.00 Snygg för fredagsfest
Blå ögonlock, glitter och puder. Bli sminkad av en professionell make-upartist.

-Inställt på grund av sjukdom. Okej okej sådant händer! Men menar Röhsska att de inte hade en back-up plan?

*19.00- 23.00 Röhsskas Tatueringsverkstad
En buddha på axeln eller en kobratelefon på bröstet? Ge dig själv en tillfällig tatuering med motiv från Röhsskas samlingar

-HA! Sjukt besviken jag blev här då! Beskrivningen låter ju rätt kul eller hur? Realiteten var ett slabbigt bord med kletiga dagisfärger med STÄMPLAR med motiv på gulliga sniglar, stjärnor och hjärtan! Var fan var kobratelefonen??? Här hängde mest morsor och farsor med sina småbarn och stället såg ut därefter...

*20.00- 22.00 Body art med Body Builders
Fascineras av att se vältränade Bodybuilders visa upp sina muskler samtidigt som du målar av dem. Få hälsotips och prova vår massagestol.
19.00-23.00

-Inställt på grund av sjukdom. Okej igen sådant händer men... back-up plan!!!

********

Röhsskas samlingar är alltid Röhsskas samlingar och de är väldigt intressanta, men de kan jag gå och titta på vilken dag som helst.

Det här kräver bättre planering till nästa år!

Söndagsgrejs

2010-09-26T06:36:00.001-07:00

Efter att ha spenderat lördagen med att jobba, som representativ bibliotekarie med quiz och gratis ungdomsböcker, på en festlig dag ute i en av Göteborgs stadsdelar i regn, snålblåst och kyla kom så söndagens lediga dis!

Vad hittar man på en söndag sent i September när temperaturen är kall och vinden fått spader?

Jag har under en längre tid planerat att vänja katten Esmerelda vid att gå i sele och koppel så att vi ska kunna ta promenader ute, då hon lider av extrem överskottsenergi. Idag tog så jag och Sambo katten vid klorna och påbörjade projektet! Esmerelda (Essie) var inte alls speciellt förtjust i vårt tilltag och hängde som en ovillig ostbåge i min famn medan Sambo krånglade på henne selen. Sedan följde en lustiger kattdans som jag betraktade under djup ångest och kände mig som en riktig djurplågare! Essie backade genom hela rummet för att försöka backa ur selen, hon krokodilrullade, ålade sig fram på mage och var inte alls nöjd med tillvaron. Efter en stund kopplade jag henne och öppnade dörren till balkongen. Sen satt jag på huk och lockade och pockade på att hon visst fick komma ut, medan Sambo hade fullt sjå att hålla katten Dizzy ur vägen eftersom hon också ville komma ut men inte är mogen för sele än.

Essie nosade förundrad på luften som strömmade mot henne och tass för tass ormade hon sig ut över tröskeln. Kan en katt tappa hakan så var det något i stil med hur hon såg ut. Väl ute lade hon sig platt på mage och liksom kommandosoldatkravlade sig runt på cementen, åt ett torrt löv och nosade på spindelväv. Däremot blev det för mycket när vi på prov stängde balkongdörren så att hon inte längre såg vägen in i tryggheten, så där bröt vi dagens äventyr!

Lazy kitties are lazy...
Esmerelda och Dizzy vilar ut efter dagens äventyr.

Därefter var det dags för mig att ta itu med årets höstboning av balkongträdgården. Årets balkongtema bestod av "Man tager vad man haver" vilket innebär att balkonglådan varit full av Ampelliljor. Dessa behövde nu komma in i enskilda krukor.
Iförd mössa och halsduk och diskhandskar var detta uppdrag ganska raskt avklarat och nu återstår bara att hitta ställen att placera ut blomjävlarna på... Alla fönsterbrädor är fulla av antingen andra blomjävlar eller av kattrumpor som vill spana på smaskiga småfåglar.

I min lilla datavärld av pixelblommor, SecondLife, har jag också gått och skaffat mig ett husdjur - ett så kallat "shoulder pet". Jag är ett fan av H.P. Lovecrafts mytiska värld och vad kan då passa bättre än kungen av alla monster - Cthulhu!
Och jag som är bläckfiskfobiker och allt...

Cthulhu - chibi version ^_^

Nazister i riksdagen

2010-09-19T13:51:00.001-07:00

HELVETE!

The man, the myth, the Sambo

2010-09-15T12:45:00.001-07:00

Watch and drool, bitches.
This one is MINE! ;-)

Fåfängan - om att lida pin.

2010-09-14T11:23:00.000-07:00

Efter att ha fått tjockleken på mina näsvingar mätt av en främmande karl iförd svarta latexhandskar och handlat nytt piercingsmycke på Barbarella bar det av hemåt för en smärre operation. Momenten såg ut som så; grävt fram precisionstången ur verktygslådan, steriliserat steriliserat steriliserat, grävt runt med en metallstav i näsan på jakt efter ett 1,2 mm hål i vänster näsvinge, låtit Sambo gräva runt i min näsa, hittat på många långa nya svordomar och petat runt med en säkerhetsnål i håleländet... så, 40 minuter och en halv liter näsblod senare så sitter den där! Det faktiska näsvingesmycket i stället för läksmycket! (Nu inväntar jag bara den traditionella inflammationen och en potentiell amputation av en bit ansikte...)

Men jag är jävligt tüff!

Valet 2010

2010-08-27T08:46:00.000-07:00

JAG HAR ÅNGEST!!!

På riktigt, på allvar, helt seriööööööst lixom!

Jag biter på naglarna, jag vaknar mitt i natten. Det är demokrati! Det är viktiga grejer! Ska jag rösta rött? Ska jag rösta blått? Det blir ju så... man röstar inte bara på ett parti, man röstar ju färg och block också. Ack ack ack! Sådana proportioner!

Än så länge är jag väldigt lila... det är rött i kommunval och blått i riksdag. Eller?

Men, jag vet i alla fall vad jag INTE ska rösta på. Behöver jag säga vilket parti det är? *host host host*

UPPDATERING 14/9

Nu har jag bestämt mig för vad jag ska rösta på i alla fall, efter mycket om och men...

Vi har förtidsröstning på biblioteket och det formligen forsar in människor! Det är väldigt intressant att se och framför allt är det hemskt intressant vad det är som folk retar sig på i demokratins namn - det bästa hittills är en man som skällde ut röstmottagarna för att han tyckte att valsedlarna stod i fel ordning... De står alltså i bokstavsordning, men det var inte bra enligt honom. Något konkret förslag på bättring vet jag inte om vi fick dock.

Pretty, I can haz it.

2010-08-11T13:20:00.000-07:00

Tack så mycket Kseena
för inbjudan till The Studio!
:-)

Grodor, sköldpaddor... nu även glasskulpturer!

2010-08-03T05:45:00.000-07:00

Ergo

Min goda vän PJ föreslog att jag skulle prova att göra saker i "glas" så jag provade...

Skulptur gjord i SecondLife, bestående av 18 prims (byggklossar) med transparent textur i form av krackelerat glas samt glow (självlysande effekt).

K.D. Lang

2010-07-22T12:12:00.000-07:00

The kitty has landed.

2010-07-21T09:26:00.000-07:00

Welcome to Sweden, kitty!

Nog

2010-07-20T11:24:00.001-07:00

Idag slängde jag ut en biblioteksbesökare för allra första gången.
Så går det när man är full och otrevlig...

Yrkesprofil: inkompetent, beslutsam, förbaskat mänsklig.

2010-07-13T11:00:00.000-07:00

Vem myntade uttrycket "upp som en sol och ner som en pannkaka"?

Ibland gör man rätt, ibland gör man fel. Med mig är det ofta så att jag blir hemskt förvånad över hur saker och ting fortlöper - när jag tror att jag ska få skäll får jag medhåll och när jag försöker erbjuda hjälp kan jag få den argaste av blickar... Att jobba med människor är på det sättet jävligt intressant.

Idag på bibblan var jag med om två sådana här situationer.

När jag trodde jag skulle få skäll men fick medhåll:
Ibland kommer det en dövstum kvinna till biblioteket och vid hennes besök idag hade hon med sig två små barn, så där 4-5 år gamla. Jag gissar att de var hennes egna. Jag satt i informationsdisken vid den här tiden så jag såg dem komma. Kvinnan skulle fixa med några papper och var upptagen vid kopiatorn, varvid barnen gjorde vad barn gör det vill säga såg till att roa sig själva eftersom ytterst få 4-5 åringar klarar att stå still i mer än 10 sekunder åt gången.
De började således att ha springtävling upp och ner för rampen till handikapptoaletten. Nu är det så att även små barnafötter kan skapa väldigt stora ljud, framför allt i en lokal med öppen planlösning. Så efter ett par minuter av DUNS DUNS DUNS DUNS tänkte jag som så att nej nu får det fan vara nog och eftersom mamman är döv och var involverad i en strid med vår nyckfulla kopiator... tänkte jag att jag nog fick vara vuxen och auktoritär och säga till. Så jag bad barnen snällt (sant!) att inte springa på rampen för det lät så mycket och att de kunde ju kanske springa ute på torget sen istället när mamma var klar? Barnen reagerade omedelbart på detta. De ställde sig tätt intill varandra och stirrade klentroget på mig. Japp, klentroget.
Mamman noterade nu att jag sagt något till barnen och började gestikulera vilt omkring sig med en frågande min och jag tänkte att shit nu har jag gjort bort mig igen... Hon tecknade att hon ville ha papper och penna och skrev ner sin fråga på blocket jag hämtade till henne: Varför sa du till dem? Jag skrev tillbaka och förklarade att de sprungit på rampen och att jag bett dem vara lite tystare.
Då skrev hon något tillbaka som gjorde mig rätt paff: BRA! Jag tycker att det är bra att andra vuxna också säger till dem! Du gjorde helt rätt!
Hon var således inte alls arg. Yay!

När jag trodde jag hjälpte till men förklarades inkompetent:
Det regnade idag. Mycket. Medan jag satt i informationsdisken kom det in en äldre dam med rollator. Hon gick fram till mig och förklarade att hon fått hem ett brev som sa att en talbok hon beställt nu fanns att hämta på biblioteket. Jag fick hennes lånekort och kollade hennes låntagarpost.
Där fanns ingen beställd talbok att skåda under reservationer. Det var soprent. Jag sprang och kollade på reservationshyllan där vi ställer upp beställd media. Ingenting. Jag letade på hyllorna bakom disken där det ibland står bokade exemplar. Nix. Jag frågade kollegorna om de sett en talbok med Strindberg. Nada. Okej... inte bra. Damen i fråga hade inte brevet med sig så jag kunde inte kolla dess datum men hon hade fått det igår så talboken skulle ju rimligtvis finnas hos oss. Efter mycket sökande och konstaterande att talboken inte fanns hos oss bad jag om ursäkt (för... ja, i största allmänhet) och sa att kanske kanske hade hennes brev blivit liggande på posten i några dagar i och med att det är semester och att hon hade fått brevet precis till att reservationstiden gått ut och vi tagit bort boken och skickat tillbaka den till sitt hembibliotek igen? Damens näsvingar började vibrera och hon upplyste mig om att SÅ skulle det ju inte gå till. Nej det kunde jag ju hålla med om. Alltså erbjöd jag mig att lägga en ny reservation på samma titel så kunde vi få in den igen så vad heter boken? Det visste hon inte. Något med djävul, kanske. Jag sökte på alla titlar av Strindberg i talboksform jag kunde komma på men hittade inget som stämde överens. Damen spände nu ett par iskalla, nästan föraktfulla ögon i mig och sa: Och jag som har gått hela vägen i regnet...
Hon vände på klacken och begav sig hemåt och lämnade mig med skammens rodnad brännande på kinderna. Jag var en DÅLIG bibliotekarie! Fy!

Det hela fick en form av lösning och jag lärde mig något nytt, som jag egentligen borde ha sett från början... en kollega tittade en extra gång på hennes lånekortspost och noterade att hon brukade få sina talböcker hemskickade till sig (något jag är bekant med redan innan) och att hon är en låntagare som inte ska få några hämtmeddelanden hem i brevlådan över huvud taget.
Så det hade felaktigt gått ut ett brev till henne. Vidare noterade kollegan att den bok av Strindberg hon hade beställd visst fanns inne - den var redan utlånad på hennes lånekort och på väg till henne via posten under tiden vi stod och pratade! Och hade jag inte drabbats av den pinsamma nervositet som slog omkull mitt omdöme där när hon stod och väntade, hade jag faktiskt kunnat SE att talboken redan var utlånad till henne. Det gjorde jag alltså inte.
Så... låntagaren kommer få sin bok, men hon lämnade biblioteket i ett mycket mycket besviket tillstånd. Jag överväger att ringa henne imorgon och förklara vad som gått snett så att hon inte behöver undra vad tusan vi håller på med.
Nu finns det ett antal ja men va fan hon kunde väl ha... som skulle ha underlättat situationen; Eftersom hon normalt sett får sina talböcker per post hade hon kunnat ringa oss och fråga om detta verkligen stämde, när hon fått ett hämtmeddelande i brevform vilket hon annars inte får. Hon hade kunnat sätta på sig en regnrock innan hon gick ut (förutsatt att hon har en). Hon hade kunnat ta med sig brevet, vilket väldigt många låntagare gör när de ska hämta en bok (dock är hon synskadad så hon kanske inte hittade det just då). SJÄLV hade jag önskat att hon hade kunnat acceptera ett mänskligt misstag, men det är bara för att jag ska må bättre. Men jag ska försöka ringa henne imorgon och förklara, det är lättast så för alla inblandade så hon slipper undra och jag slipper känna mig som en idiot :-)